Ronja Rövardotter

Foto: adlibris.com/se

På påsklovet tittade jag på den nya serien om Ronja Rövardotter. Jag hade tidigare inte läst Astrid Lindgrens bok, så jag plockade fram Ronja Rövardotter på Storytel och lyssnade. 

Jag kunde konstatera att den gamla filmen följer boken väldigt bra. Några detaljer fanns dock i boken och hade plockats upp av den nya serien. En hel del är annars tillagt i tv-serien. Jag antar att det är för att ge sammanhang till det som händer. Att man ska få se mer av de människor som rövarna tar ifrån och hur deras liv påverkas av att ha rövarband i skogarna runt sin by. Jag tycker att både den gamla filmen och den nya tv-serien är bra. Boken var också bra, men jag hade nog hoppats på att den skulle ge mig mer om bakrunden till Mattis och Borkas osämja och gärna om hur de träffade sina fruar Lovis och Undis. Boken gav mig dock inte mycket i den vägen, men tv-serien ger lite info som känns trovärdig i sammanhanget.

Jag har verkligen inte läst allt som Astrid Lindgren skrivit, men allt som jag har läst är bra. Denna bok följer som sagt Ronjas uppväxt i en borg i en skog, där hennes far och hans rövarband rövar från förbipasserande köpmän och resande, förutom från det andra rövarbandet. När hon blir bästa vän med Birk Borkason, får deras vänskap växa i hemlighet då deras pappor är ärkefiender. De är ju barn och bestämmer sig för att vara bror och syster. I den gamla filmen påpekar Birks mamma senare att man vet vad som händer med det om några år. Som barn förstod jag inte vad hon menade. Som vuxen kan man se att det är en form av Romeo och Julia-berättelse och det känns rätt så givet att Ronja och Birk kommer bli ett par när de blir äldre. Har man int läst denna bok så är den väl värd att läsa några timmar på. 
 

A court of thornes and roses

Foto: adlibris.com/se

Jag var ju sugen på romantisk fantasy, och hade hört att Sarah J. Maas serier skulle vara bra. Jag ville lyssna på engelska så då blev det A Court of Thorns and Roses. Om just denna serie hade jag läst att den första boken kunde upplevas som seg, men att det blev betydligt bättre i den andra boken. Jag kan bara hålla med om att det var lite segt. Hoppas nu att den andra är bättre.

Feyre är nitton år och gör sitt bästa för att ta hand om sin familj. Hon lovade sin mamma att hon skulle göra det. Nu när mamman är död och pappan har förlorat hela deras förmögenhet p.g.a. otur och dåliga investeringar så är det Feyres självlärda förmåga till jakt som håller familjen vid liv. De två äldre systrarna är inte direkt till någon hjälp, och de har inte ens sett till att Feyre har lärt sig läsa ordentligt. Vid en jakt dödar Feyre en varg, som var på väg att ta hennes byte. Strax därefter kommer ett odjur till deras stuga och säger att hon måste betala priset för att hon dödar vargen, som inte var en riktigt varg. Feyre lämnar sitt hem och följer med Tamlin till hans hem, där hon ska tjäna av straffet för att ha dödat en fe. Tamlin är en av de högsta stående feerna och kan skifta form, men hela hans hov vilar under en förbannelse, som Feyre inte på långt tid kommer förstå vidden av. Att de alla är tvungna att bära masker ser hon ju direkt, men inte förrän allt som hon med tiden lär sig älska är på väg att gå förlorat förstår hon sin del i spelet och vad som egentligen kan vinnas eller förloras. 

Detta är en sorts version av sagan om skönheten och odjuret. Tamlin kan förvandla sig till ett odjur, och när allt står på spel släpper han Feyre för att han börjar älska henne. Precis som i sagan så är det Feyres kärlek som kan befria honom från den förbannelse han lever med. Jag tycker att boken var helt okej, men jag hoppas att det jag läst stämmer och att nästa bok är bättre. 

Jävla karlar

Foto: adlibris.com/se

Andrev Walden fick Augustpriset förra året för sin Jävla karlar. Boken har fått bra kritik och det var mycket positiva omdömen på Storytel. Jag var nog inte i rätt sinnesstämning för denna bok. Jag var sugen på att läsa fantasy, men lyssna på denna bok för att vi ska diskutera den på nästa bokcirkel. Boken var helt okej, men jag var helt enkelt inte så sugen på den. På något sätt fick den mig att tänka på Jonas Gardell, sättet den är skriven på påminner om hur han skriver. Jag brukar gilla Gardell så då borde jag väl varit mer positiv till denna... Tror som sagt att det var fel tillfälle för denna bok.

Andrev berättar om sin barndom utifrån sin mammas karlar. Den första tror han är hans pappa, men det får ha reda på inte är sant. Han är bara pappa till Andrevs småsyskon. Medan fler karlar går in och ut ur deras liv funderar han en hel del på sin egen pappa, som han får för sig är indian. Vissa karlar är på kort visit och andra stannar längre. De flesta är inte speciellt bra för Andrev och hans mamma. Det är en rätt så tragisk barndom som målas upp, berättad ur ett barns perspektiv. Vissa saker förstår alltså läsaren utan att det berättande barnet förstår dem fullt ut. Även om Andrev inte beskriver sin barndom som eländig så tycker jag synd om honom, och även hans mamma, men hon bär ju ett stor ansvar för att det blir som det blir så jag kan inte se henne som bara ett offer. Jag vet inte hur mycket av boken som är sant. Den är skrivit som om författaren skrivit om sitt eget liv, men det är inte en biografi, så jag utgår från att det kan vara dramatiserat för berättelsens skull.

Pages & Co. : Tilly and the lost fairy tales

Foto: adlibris.com/se

I söndags lyssnade jag på Anna James andra bok om Tilly Pages och den magiska bokhandel som hon bor i. Denna andra boks titel är på engelska Tilly and the Lost Fairy Tales. 

Jag tyckte att det var trevligt att Tilly och Oskar denna gång besökte olika klassiska sagor. Ramhandlingen forsätter från förra boken och problemen på "underbiblioteket" fortsätter, när en ny chefsbibliotekarie väljs. Detta vävs samman med denna boks äventyr runt sagor. Tilly och Oskar reser till Paris och bor hos Oskars pappa i december. De kan då umgås med Oskars farmor som är illustratör och även hon en bokvandrare. Att bokvandra i sagor visar sig dock vara precis så komplicerat som Tillys mormor och morfar sagt. Tilly och Oskar behöver använda både mod och list, och hjälp från vuxna, för att kunna rädda sagorna.

Även om detta är böcker för barn så tycker jag att de är trevliga och jag kommer nog fortsätta att lyssna på dem. 

 

Iron flame

Foto: adlibris.com/se

Jag plöjde vidare i Rebecca Yarros andra bok i Empyrean-serie; Iron flame. Denna bok tar vid där den första slutade. Vi får fortsätta att följa Violet och Xander när de kämpar både för sitt förhållande och sitt land. I denna bok kommer många av de sanningar som Violet trott på visa sig vara konstruerade. Hon får kämpa både psykiskt och fysiskt och pressas till bristningsgränser vid flera tillfällen. Hon ifrågasätter sitt förhållande med Xander, sin mammas motiv, sina syskons lojalitet, om hennes vänner kan få veta sanningen utan att direkt hamna i fara m.m.

I denna bok får vi veta mer om Violets andra drake. Bara det att hon har två drakar är speciellt men det kommer nog allt mer visa sig att hennes andra drake är ännu mer betydelsefull än den första, (även fast Tairn är en av de största och mäktigaste). I slutet av boken fick man reda på en del, och även om jag inte hade räknat ut precis hur det låg till så hade jag förstått att Andarna var speciell.

Jag fastnade direkt i den första boken och greppet lossnade inte, så jag bara fortsatta med den andra boken, (som var ännu längre). Nu känns det lite jobbigt att det ännu inte kommit fler böcker i serien och jag kan inte hitta någon information om när det ska göra det. Den enda info jag hittat är att det ska bli en serie på fem böcker och att läsarena kommer få vänta längre på del tre än de behövde göra på del två, (som kom endast sju månader efter del ett).  
 

Fourth wing

Foto: adlibris.com/se

I onsdags fick jag ett tips om att läsa Fourth Wing av Rebecca Yarros, för personen som tipsade mig ville ha någon att diskutera den med. Jag hade precis lyssnat färdigt på min förra bok och började följaktligen redan på torsdag morgon. Jag hann bara med ett kapitel på morgonen, men var redan då fast. Jag ville fortsätta lyssna. Trots att boken var drygt 20 timmar så hade jag lyssnat färdigt strax innan lördag kväll. Detta betyder inte att detta är fantastisk, nyskapande och  speciell litteratur, men jag drogs in i berättelsen och kunde inte släppa taget och denna fantasyhistoria. 

Violet är tjugo år och har hela livet haft planen att följa i sin fars fotspår och bli skrivare. Hennes äldre bror och syster följde i moderns fotspår och och blev drakryttare. När fadern dött bestämmer Violets mor att även hon ska bli drakryttare. Hon har endast kunnat förbereda sig i sex månader. Hon är kortare och svagare än alla andra kadetter. Trots det överlever hon det första provet. Hennes syster har varnat henne för Xaden, en tredjeårselev som är son till den rebelledare som deras mor fick avrättad. Om han får reda på vem Violet är tror systern att han kommer försöka döda henne, som hämnd för sin far. Redan första dagen ser Violet en man som är det vackraste och sexigaste hon någonsin sett. Man behöver inte vara ett geni för att direkt förstå att detta är Xaden. Att Violet sedan lyckas bli vald av den mäktigaste draken känns inte heller överraskande. Det politiska spelet och vad som egentligen låg bakom rebellernas kamp blir däremot överraskningar som jag inte hade räknat ut i förväg. 

Det är många namn att hålla reda på och en del av dem är rätt så konstiga. Jag började lyssna på engelska och övervägde ett tag att gå över till svenska. Jag provade till och med ett kapitel på svenska, men det blev inte lättare för det, snarare tvärtom då de då uttalade en del namn på annat sätt. Det är väl nackdelen med att lyssna, att man inte kan gå tillbaka och kolla vem en viss person är. När jag läste lite om boken kunde jag också konstatera att en del namn stavades helt annorlunda mot vad jag trott efter att endast hört dem. 

Jag gillade verkligen den här boken och jag har redan börjat lyssna på fortsättningen och det är inte utan att det kommer kännas lite plågsamt att sedan vara tvungen att vänta på att en fortsättning ska komma ut. 
 

Pages & Co. : Tilly and the bookwanderers

Foto: adlibris.com/se

Förra året fick min yngsta systerdotter Anna James två första böcker om Tilly i födelsedagspresent. Nu läser hon dem och jag valde att lyssna på den första boken (på engelska): Pages & Co. : Tilly and the bookwanderers. 

11-åriga Tilly bor i London, med sin mormor och morfar, ovanför deras bokhandel. Hon vet inte vem henens pappa är och henens mamma försvann när hon var liten, så henne kommer hon inte ihåg. En dag i bokhandeln möter Tilly Anne från Grönkulla. Senare dyker också Alice (från Underlandet) upp. Hon råkar se sin mormor prata med Elizabeth Bennet och hennes morfar får besök av Sherlock Holmes. När Anne tar med henne och kompisen Oscar till Avonlea måste hennes morföräldrar berätta sanningen. De är bokvandrare. På British Library finns ett "underbibliotek" som håller ordning på Storbritanniens bokvandrare och där har Tillys morfar varit chef. Nu får Tilly också veta vem hennes pappa är och varför hennes mammas handlingar fick hennes morfar att sluta på sitt jobb. Jag som läsare förstår också var Tilly kommer att hitta sin mamma. 

Kul med en bok med så många litterära kopplingar. Den påminner på vissa sätt om en annan bokserie som jag läste för flera år sedan. Där en flicka också förlorat sin mamma, och karaktärer kunde läsas ut från böcker och huvudpersonerna kunde komma in i böcker. Undrar om den varit inspiration till denna författare... Jag tycker detta var en trevlig bok, och det är roligt att min systerdotter gillar den. 
 

Sällsynt kloka varelser

Foto: adlibris.com/se

Ett instagramkonto som jag följer tipsade om Shelby Van Pelts Sällsynt kloka varelser. Hon tyckte att det var en av de bästa böcker hon läste förra året, så jag valde den till bokcirkeln, nu när det blev min tur.

Tova är en 70-årig änka som tagit jobb som städare på akvariet. Hon vill ha något vettigt att göra med sin tid. Att träffa de få väninnor som är kvar, för att sticka, är inte tillräckligt. Hennes son försvann som 18-åring och det har hon aldrig riktigt kommit över. På akvariet finns bläckfisken Marcellus. Han har tråkigt och dessutom vet han betydligt mer än vad någon människa kan tänka sig. 

Cameron har blivit av med både flickvän och jobb. Han bestämmer sig för att försöka leta reda på den far han aldrig träffat. Han mamma lämnade honom hos sin syster när Cameron var 9 år, han har inte hört av henne sedan dess. Sin far vet han som sagt inget om, men bilder från moderns ungdom får honom att tro att han kan finnas i Soul Bay i Washington, så han lämnar Kalifornien. 

Tova ramlar och bryter benet, strax innan Cameron dyker upp i den lilla staden. Han blir hennes vikarie på akvariet och efter några veckor går hon dit för att lära honom allt hon kan om städning. Det kommer leda till att bådas deras liv förändras för alltid.

Tova och Cameron är berättare i boken, men det är också Marcellus. Man kan ju tycka att det är konstigt med en bläckfisk som berättare men det fungerar faktiskt bra. I ljudboksinspelningen är det två olika uppläsare, en för människorna och en för bläckfisken. Jag tyckte att detta var en bra bok, även om jag relativt snabbt började förstå hur saker och ting hängde ihop. Hoppas att de andra i bokcirkeln också gillar den.
 

Sekten: Ett reportage om Knutby Filadelfia

Foto: adlibris.com/se

Anna Lindman är journalist och har undersökt vad som hänt i Knutby Filadelfia både för tv och sin bok Sekten: Ett reportage om Knutby Filadelfia. I Uppdrag gransknings program om vad som hände så var det hon som intervjuade de före detta medlemmarna. Jag är övertygad om att det arbetet ligger till grund för boken också. Hon verkar verkligen ha följt dessa människor. I denna bok berättar hon också lite generellt om sekter och sina egna erfarenheter av en destruktiv relation. Allt för att visa att det som hände i Knutby inte är helt unikt. Det kan hända på andra platser, i andra sammanhang, och det liknar också förhållanden med olika typer av misshandel. 

Jag har läst, sett dokumentärer och hört poddar om det som hände I Knutby. Det var alltså inte direkt något nytt vad gäller det som framkom i denna bok. Däremot så var det intressant med förklaringarna om vad som händer i människor som hamnar i en sekt och de mekanismer som sätts igång i sådana sammanhang. Det känns både läskigt och bra att nästan vem som helst kan hamna i en liknande situation. Läskigt för att man inte går säker men bra för att det inte är en särskild sorts svaga människor som är lätta offer. Många av oss skulle kunna bli ett offer. 

Kanske har jag en särskild fascination för Knutby eftersom de kommer från samma samfund som jag tillhör, och jag kommer ihåg att man hörde talas om dem redan som barn. Att jag också är bekant med människor som har släktingar som var med bidrar nog också. Det känns långt bort och nära på samma gång... Fast kanske mest långt borta nu. Närmre när det var mer aktuellt... Trots allt en intressant bok om är inpressad av hur sekter i allmänhet uppstår, men särskilt Knutby.
 

Kelsaren av Portugallien

Foto: adlibris.com/se

Jag har inte tidigare läst Selma Lagerlöfs Kejsaren av Portugallien. I vår ska Västmanlandsteatern sätta upp den och eftersom jag ska gå så bestämde jag mig för att lösa, (eller mer korrekt lyssna på) denna bok.

Jan Andersson gifte sig för att både han och Kattrina båda ville ha ett eget ställe och inte vara dräng och piga för alltid. Jag får uppfattningen att det inte är först och främst kärlek som håller dem samman utan mer ett beslut om att dela livet, (vilket i och för sig också är en form av kärlek). När dottern föds drabbas Jan av en kärlek som han aldrig tidigare upplevt. Han döper flickan till Klara Fina Gulleborg, och far och dotter kommer ha ett alldeles speciellt band. Hon kommer att vara sin fars stolthet och glädje. 

När familjens husbonde dör och hans svärson tar över så anser hans sig äga marken som den lilla stugan står på. Han vill ha betalt om de ska få bo kvar. Han säger också att de står i skuld till handelsmannen i byn. Klara som nu är 17 år erbjuder sig att resa till Stockholm för att tjäna ihop de 200 riksdalerna. När hon åkt försvinner ljuset ut Jans liv. I början hör hon av sig men efter en tid slutar breven komma. När tiden för återbetalningen kommer lyser hon fortfarande med sin frånvaro. Riksdagsmannen i trakten kommer till Jan och Kattrina och berättar att han har fått ett brev från deras dotter om att hon tagit tjänst och fått ut lön i förskott. Nu kan de betala men dottern måste stanna i Stockholm och betala av skulden. Jan blir så deprimerad att han går in en drömvärld där han inbillar sig att Klara är kejsarinna av Portugallien och då måste ju han vara kejsaren. Han slutar arbeta och går runt i trakten med sina kejsarregalier (ärvd hatt och käpp från den förra husbonden och hemmagjorda stjärnor och medaljer). Folket i byn pratar om att Klara hamnat i olycka men Jan tror fullt och fast på att hon är kejsarinna. 

Detta är på många sätt en tragisk historia. Även om det finns komik i Jans uppträdande så tycker jag att det  mest är tragiskt. Jag tycker nog att klara hade kunnat höra av sig till sina stackars föräldrar. Kanske hade henens far då inte sjunkit så djup ner i sina vanföreställningar. Då har man i alla fall avverkat en svensk klassiker, och jag ser fram emot att se teateruppsättningen. 
 

Evelyn Hugos sju äkta män

Foto: adlibris.com/se

Evelyn Hugos sju äkta män är så vitt jag vet den enda bok jag läst av Taylor Jenkins Reid. Jag hade hört talas om den innan den valdes till bokcirkel och hade inget emot att läsa den.

Monique ligger i skilsmässa och vill avancera på jobbet på magasinet. Evelyn Hugo var en firad filmstjärna redan på 1950-talet och när hon meddelar att hon vill att Monique ska skriva om henne så blir alla förvånade. Det visar sig direkt att Evelyn inte riktigt sagt sanningen. Hon vill inte vara med i tidningen utan hon vill att Monique ska skriva en biografi om hennes liv. Varför hon valt Monique för uppdraget får vi alla vänta på att få veta. 

Evelyn Hugo berättar detaljerat om sitt liv. Från barndomen i New York, moderns död, den svåra ungdomstiden och det första äktenskapet som tog henne till Kalifornien. När hon får in en fot i filmbranschen dröjer det inte länge förrän den första mannen lämnas för en mer framstående efterträdare. Evelyn berättar om livet i Hollywood, rivaliteten, arbetet, kärleken och vänskapen. Evelyn är beredd att göra nästan vad som helst för att främja sin karriär, hon är inget om inte målmedveten och praktiskt. Privatlivet är inte lika lätt. Det visar sig finnas många anledningar att gifta sig. Jag skulle nog påstå att inget av Evelyns äktenskap blir så som man skulle önska. Det betyder inte att de alla är dåliga, men jag avundas henne inget av dem. 

Jag gillade denna bok, det var mycket gammaldags hollywoodglamour. Däremot så störde jag mig på uppläsaren ibland som uttalade namnet på en bok/film fel, flera gånger, men inte alla gånger. Är det ingen som korrekturlyssnar på ljudböcker innan de släpps?
 

Fjollornas fest

Foto: adlibris.com/se

Jag tycker att Jonas Gardell läser sina böcker så bra, så när jag såg denna nya lilla bok så började jag lyssna direkt. Den är bara drygt fyra timmar så det är en liten bok; Fjollornas fest. 

29 juli 1971 är det invigningsfest på Piperska muren. Club Etoile har flyttat dit och fjollorna flockas. De är de mest utsatta i gayvärlden och jag upplever det så tragisk och smärtsamt att lyssna på deras samtal när de pratar om sina minnen. Någon av dem säger vid något tillfälle till någon annan att man inte kan förvänta sig ett lyckligt slut om man är som dem. Man får bara lov att skratta åt eländet. Det är så mycket elände. Det är inga lyckliga slut. 

Man får också följa Mikael, som bor i en förort, och allt mer inser att han inte är som alla andra. Hans mormor sade att han var felnavlad, och han tänker att hon var den första som såg att han var annorlunda. Till slut kommer hans värld möta fjollornas, men flera smärtsamma upplevelser kantar vägen dit. 

Det är ingen upplyftande läsning. Det är eländigt, tragiskt och ofta så hemskt. Dessutom är detta inte så länge sedan. Jag hoppas att denna bok kan ge hopp till människor som inte tycker att de passar in i den heteronormativa världen. Även om den inte ger hopp om ett lyckligt slut så kanske den i alla fall kan ge hopp om att det finns fler, och att man inte behöver vara ensam. 
 

Åtta dagar med dig

Foto: adlibris.com/se

Förra helgen lyssnade jag på Åtta dagar med dig av Jean Meltzer. På många sätt liknar den här boken andra böcker jag läst i feelgood-genren. Det är en lättsam fiender till älskande-historia, med både komiska och allvarliga inslag. Det som gör den annorlunda än andra böcker jag läst är att den handlar om judar och utspelas under Chanukka. 

Rachel är 38 år och en bästsäljande författare till julromaner. Det är bara det att böckerna är skrivna under pseudonym. Hon kan absolut inte tänka sig att berätta för sina föräldrar, läkaren och rabbinen, om sina varma känslor för julen. Hennes mamma förklarade redan när Rachel var barn att de inte firade jul, och där var diskussionen slut. Julkontoret och alla böckerna är alltså en hemlighet som endast bästa vännen vet om. 

När Rachels förlag ber henne skriva en Chanukka-roman så känner hon sig
tveksam, men försöker ändå ta sig an projektet.  För att få inspiration bestämmer hon sig för att skaffa en biljett till Matzahbalen som ska gå av stapeln på Chanukkas åttonde dag. Problemet är att balen arrangeras av Jacob, hennes första kärlek och numera fiende nummer ett, och biljetterna är dessutom slut. 

Även om man redan från början förstår att Rachel och Jacob kommer finna kärleken i varandra, till slut, så är det en rätt så underhållande väg dit. Som jag tidigare skrev så finns både humoristiska och allvarliga inslag. Ibland blev jag lite irriterad på hur de kunde missförstå varandra så fullständigt, om och om igen, men totalt sett gillade jag ändå boken.

Jag ljuger ibland

Foto: adlibris.com/se

Jag har inte tidigare hört talas om Alice Feeney, men tydligen så har hon tidigare jobbat som journalist och reporter på BBC. Hennes bok Jag ljuger ibland fick bli året första bok. 

Amber ligger i koma. Hon kan inte komma ihåg hur hon hamnat i denna situation, men hon är övertygad om att hennes man inte älskar henne längre. Hon upplyser också läsaren om att hon ljuger ibland. Detta gör henne ju till en opålitlig berättare, men man har ju inget annat än hennes historia att gå på. Man får följa henne när hon ligger på sjukhuset och lyssnar på sina besökare. Man får också följa henne under månaden som ledde upp till olyckan. Dessutom får man tillbakablickar till hennes barndom genom dagboksanteckningar. 

Det går inte att säga så mycket om vad som händer i denna bok, för man vill verkligen inte avslöja något som kan förstöra upplevelsen för någon annan som vill läsa. Det jag kan säga är att jag till att börja med tyckte att boken var lite seg och jag förstod inte alls vad som var speciellt med den. Efter ett tag visade det sig dock att saker jag trodde jag förstått inte var som jag trott. Vid ett tillfälle blev jag så förvirrad att jag tvivlade på min egen intelligens. Allt kastades omkull och jag funderade på om jag skulle ha förstått hur det låg till och om det bara var jag som inte begripit. Bokcirkelns samtal visade dock att ingen annan heller förstått. Det var helt enkelt upplagt för att man inte skulle förstå, eller snarare missförstå. jag lämnade boken med så blandade och förvirrade känslor. Jag visste inte längre vilka karaktärer jag kunde lita på, vem som egentligen var ond eller god, och inte ens vad som egentligen hände på slutet. Ett lite klarare slut hade jag nog ändå uppskattat. Annars kul med en bok som väckte mycket känslor och tankar och gav upphov till mycket diskussioner. Helst hade jag velat diskutera den direkt när jag var klar, men jag höll mig i två dagar tills bokcirkeln sågs.