Överenskommelser

Foto: cdon.se

För en tid sedan läste jag om en ny bok av en svensk författarinna; Simona Ahrnstedt. Jag tyckte den boken verkade bra och kolla då upp författarinnan och eventuella andra böcker. Det visade sig att Simona Ahrnstedt hade skrivit två böcker och jag önskade mig båda i julklapp. Jag började naturligtvis läsa den som hon skrev först; Överenskommelser. 

Denna bok var precis vad jag ville ha detta jullov, det kände jag direkt när jag började läsa. Romantik i en svunnen tid. Det som jag tycker gör denna bok speciell är att den är svensk. Jag har tidigare läst liknade böcker men aldrig av en svensk författarinna med en handling som mest utspelar sig i Stockholm. 

Huvudpersonen heter Beatrice Löwenström och när handlingen tar sin början är det år 1880. Beatrices föräldrar är döda och hon bor hos sin farbror och hans familj. Den enda som egentligen tycker om henne är kusinen Sofia. En kväll på Operan möter Beatrice för första gången den stilige och rike norrmannen Seth Hammerstaal. Man förstår direkt att de kommer att bli kära i varandra men att vägen till lycka kommer bli svår. 

Om Förnuft och känsla fick mig att tycka att 1800-talslivet verkade enklare än våra 2000-talsliv så visade denna bok verkligen baksidan av det. Här blev det fruktansvärt tydligt hur det kunde vara för en kvinna på denna tid. Hur hon inte hade någon möjlighet att göra egna val (om hon inte var en ofantligt rik änka, kanske) och hur hon var utlämnad till männens vilja. De flesta tyckte på denna tid inte att en kvinna skulle ha egna åsikter och hon skulle inte anstränga vare sig sin veka kropp eller hjärna för det var skadligt för hennes hälsa. Hon skulle bara vara en prydnad för mannen. Mannen i fråga kunde då se på henne som på sin hund eller häst. Hon var hans ägodel och han visste vad som var bäst för henne. Upprörande så det förslår! Naturligtvis faller inte Beatrice tyst in i denna roll. Hon är alldeles för frispråkig och aktiv. Lika naturligt i denna typ av bok är det att Seth är den ende som förstår, uppskattar och försvarar henne. Eftersom Beatrice är en kvinna så är hon tvungen att lyda sin farbror, som bara ser henne som ett besvär, och hans beslut får ödesdigra konsekvenser.

Jag hade svårt att lägga ifrån mig denna bok. Saker och ting blev under lång tid bara värre och värre. Läget för Beatrice var till slut riktigt hemskt. När jag igår kväll trodde att eländet till slut nått sin kulmen kunde jag gå och lägga mig, för att idag läsa om hur saker och ting till slut redde upp sig. Gilla man romantik i historisk tid, färgstarka hjältinnor och förödande stiliga hjältar och är svag för lyckliga slut så ska man absolut läsa den här boken :-) 

Veronika bestämmer sig för att dö

Foto: adlibris.com/se

Nu på jullovet har jag läst Veronika bestämmer sig för att dö av Paulo Coelho. Jag har inte läst något av denna författare tidigare men förstått att han är populär. Jag tror att detta var fel bok att läsa på jullovet, när man är trött efter en hel hösttermin. Något lättsammare hade nog passat mig bättre. Detta var lättläst men lite för tungt och deprimerande på något sätt. Mot slutet lättade det lite och helhetsintrycket blev inte lika mörkt som jag först trott.

Boken handlar om Veronika. Hon är ung och vacker, med vänner och ett jobb. Trots att hon verkar ha ett rätt så normalt liv så bestämmer hon sig för att ta sitt liv för hon tycker att livet är meningslöst. Hon äter en massa piller och vaknar sedan upp på mentalsjukhus. Där får hon reda på att hennes hjärta tagit skada och att hon bara har en vecka kvar att leva. På mentalsjukhuset träffar Veronika andra människor som hamnat där av olika anledningar och stannat av olika anledningar. Det är långt ifrån alla som faktiskt är sjuka. Som läsare får man lära känna några av de andra patienterna lite mer.

Jag tänkte under läsningen att boken försökte vara filosofisk, men att jag inte var mottaglig för det just nu. Jag tänkte också att jag själv inte har mer att leva för än Veronika hade... och det kan ju låta som en deprimerande tanke, men jag förstod aldrig riktigt vad det var som var så meningslöst. Varför gav hon upp? Bokens svar kan kanske vara att hon inte uppskattade det hon hade och att hon ansträngde sig mer för att vara och göra det som förväntades istället för att det hon verkligen ville. Det sistnämnda tror jag i och för sig att många av oss lider lite av, mer eller mindre. Det behöver väl inte vara skäl nog för självmord?! Nu låter det ju som att denna bok mest var deprimerande, men slutet var ändå hoppfullt med en twist, så jag kände mig ändå nöjd när boken var slut.

Sense and sensibility

Efter att ha läst Fifty shades - trilogin valde jag att läsa Sense and sensibility av Jane Austen. Jag har länge tänkt att jag skulle läsa på ipaden och denna bok hade jag laddat ner gratis genom projekt Gutenberg. Jag har läst flera böcker av Jane Austen förut och visste vad jag hade att vänta mig.

Jane Austens böcker har ett långsamt berättartempo och det händer inte så jättemycket. Även om folk blir kära i varandra och gifter sig så finns inte ens en kyss beskriven. Om man vet om allt detta och inte förväntar sig action så är det behaglig och avkopplande läsning från en tid när det inte fanns lika många valmöjligheter i livet, som det gör idag.

Denna bok handlar om systrarna Elinor och Marianne. Elinor är förnuftig och beter sig alltid korrekt och gör det som förväntas av henne. Marianne är känslosam och tycker att alla borde låta sin känslor styra för det vore falsk att göra något annat. När systrarnas pappa dör så är det hans son från ett tidigare äktenskap som ärver allt. Då måste systrarna och deras mamma lämna sitt hem och leva enklare än de är vana vid. De blir erbjuden ett litet hus av en släkting till mamman och flyttar dit. Tänk att kvinnor inte kunde ärva! De var utlämnade till andras goda vilja att hjälpa dem. Detta är definitivt en av nackdelarna med att leva på denna tid.

Som läsare får man följa Elinors och Mariannes väg fram till äktenskap. Marianne förälskar sig först i en man som måste gifta sig rikt och hon blir gruvligt besviken. Elinore är kär i en vän till familjen som senare visar sig vara förlovad i hemlighet, men som tur är så lämnar hans fästmö honom så att han blir fri att gifta sig med Elinor.

När livet känns komplicerat kan jag lockas av den "enkelhet" jag ser i livet de levde på den här tiden. Var man av fin familj (det gällde säkert fattiga också) så fanns inte många vägar att gå i livet. Man visste vad som förväntades av en och man gjorde det för att inte bli utstött ur samhället. Naturligtvis är det mycket begränsande, men också tilltalande på ett sätt. Att hela tiden veta vart man är på väg vore skönt. Problemet med det är väl om något händer som stänger den vägen... då står man helt utan möjligheter. Om jag fick prova att leva i denna tid skulle jag troligtvis uppskatta min egen fria tillvaro, men det är ändå trevlig att ibland drömma sig bort till en "enklare" tid.

En annan sak som jag funderade på när jag läste denna bok var det här med ålder. Det är fascinerande hur synen på ålder har ändrats. Elinor är 19 och Marianne 17 och de har en diskussion om huruvida en man som är 35 är för gammal för att gifta sig. Elinor tycker att om han gifter sig med en kvinna på 27 år så är han ju inte för gammal. Marianne förfasas då över hur gammal en ogift 27-årig kvinna är. Lite annorlunda mot idag...

Nu ska jag se om filmversionen av denna bok, (där Emma Thompson och Kate Winslet inte riktigt ser ut som 19 och 17, men, men...) :-)