Beautiful creatures

Foto: cdon.se

Efter att ha sett filmen blev jag nyfiken på boken och har nu läst Beautiful creatures av Kami Garcia och Margaret Stohl. Detta är en bok med uppföljare som jag tror skrivits för att rida på den våg som Twilight skapade. Det är en ungdoms bok där en vanlig människa och en magisk varelse blir kära i varandra. Skillnaden från Twilight är att här är det killen som är den vanliga människan medan tjejen är den med magiska krafter.

Ethan Wate är alltså en vanlig sextonårig kille som bor i en liten håla i södra USA. En dag flyttar Lena Duchannes in hos sin morbror Macon på plantaget Ravenwood. Macon är den lilla stadens enstöring och byfåne i ett. Ingen har sett honom få flera år och därför blir det stor uppståndelse när Lena dyker upp.

Ethan och Lena dras genast till varandra och det visar sig att de har drömt om varandra ett bra tag även innan de träffas. Att deras band är speciellt blir ännu tydligare när de börjar kunna prata telepatiskt med varandra oavsett var de är. Trots att Ethan levt ett vanligt liv så köper han allt detta utan större problem. Jag tror att jag hade varit lite mer skakad av att möta en person jag drömt om och sedan kunna föra hela samtal med denna person inne i mitt huvud. Fast Ethan har ändå frågor och till slut så berättar Lena vad hon och hennes familj är. Ethan tänker att de är ungefär som häxor men Lena säger att det är en stereotyp. Hon har dock magiska krafter som hon försöker lära sig behärska. Bokens stora problem är dock att det vilar en förbannelse över Lenas familj som gör att på hennes sextonårsdag så kommer antingen ljuset eller mörkret att lägga beslag på henne och alltså avgöra om hon ska vara god eller ond resten av livet.

Många hemligheter och mystiska händelser leder fram till bokens upplösning, som egentligen bara bäddar för fortsatta intriger i nästa bok. Bokens handling innehåller fler och mer komplicerade händelser och förvecklingar än filmen. Jag tycker nog att filmen har förenklat det hela rätt så rejält. Filmen var okej med boken ger mycket mer. Så om man ska välja en så är det definitivt boken.

Dödligt villospår

Foto: cdon.se

Jag har läst flera böcker av Nora Roberts tidigare. De har alltid en bra blandning av romantik och spänning. Nu har jag läst Dödligt villospår. Den överraskade inte med tanke på vad författarinnan brukar skriva, men att veta precis vad man får kan kännas bra ibland. Jag som inte är så förtjust i deckare får här lite av en deckarhandling med en bas i kärlekshistorien.

Boken börjar med att 11-årige Cooper måste tillbringa sommaren hos sin mormor och morfar på landet i South Dakota, när hans föräldrar ska försöka rädda sitt äktenskap. Där träffar han den 10-åriga Lil. Efter ett trumpet första möte så växer en stark och livsförändrande vänskap fram mellan barnen. I de övre tonåren blir de kära i varandra och det är också då som deckarhandlingen i boken tar sin början, när de hittar en död kvinna uppe i bergen. Både Coop och Lil vet egentligen redan att de träffat den rätta, men Coop som har ett allt annat än okomplicerat förhållande till sina föräldrar måste visa vad han går för och att han kan ta hand om sig själv, så förhållandet tar slut och handlingen hoppar fram ca 10 år.

Lil har då byggt upp en djurpark där hon tar hand om vanvårdade och skadade djur i anslutning till naturreservatet i bergen. Hon är känd inom sitt område och har gjort många resor till väldens alla hörn för att studera stora kattdjur. Coop kommer tillbaka till South Dakota när morföräldrarna behöver hjälp med gården. Han har då varit framgångsrik som både polis och privatdetektiv i New York. Naturligtvis finns alla de gamla känslorna kvar och de måste reda ut hur de ska ha det med varandra. Dessutom dyker en mördare upp som de snart förstår är ute efter Lil och dessutom var den som mördade kvinnan de hittade för så länge sedan.

Ibland funderar jag på hur det skulle vara att ha sitt största fritidsintresse som jobb. Skulle jobbet alltid vara roligt då? Eller skulle intresset sluta vara så intressant? Lil jobbar ju med det som hon är mest intresserad av och hon ägnar all tid åt det, typ alla dagar. Ibland kan livet på landet vara lockande. Att jobba med kroppen, vara ute osv. men samtidigt så vet jag att jag nog är mer en stadstjej innerst inne.

I vilket fall så är denna bok perfekt lättsam underhållning :-)