Evelyn Hugos sju äkta män

Foto: adlibris.com/se

Evelyn Hugos sju äkta män är så vitt jag vet den enda bok jag läst av Taylor Jenkins Reid. Jag hade hört talas om den innan den valdes till bokcirkel och hade inget emot att läsa den.

Monique ligger i skilsmässa och vill avancera på jobbet på magasinet. Evelyn Hugo var en firad filmstjärna redan på 1950-talet och när hon meddelar att hon vill att Monique ska skriva om henne så blir alla förvånade. Det visar sig direkt att Evelyn inte riktigt sagt sanningen. Hon vill inte vara med i tidningen utan hon vill att Monique ska skriva en biografi om hennes liv. Varför hon valt Monique för uppdraget får vi alla vänta på att få veta. 

Evelyn Hugo berättar detaljerat om sitt liv. Från barndomen i New York, moderns död, den svåra ungdomstiden och det första äktenskapet som tog henne till Kalifornien. När hon får in en fot i filmbranschen dröjer det inte länge förrän den första mannen lämnas för en mer framstående efterträdare. Evelyn berättar om livet i Hollywood, rivaliteten, arbetet, kärleken och vänskapen. Evelyn är beredd att göra nästan vad som helst för att främja sin karriär, hon är inget om inte målmedveten och praktiskt. Privatlivet är inte lika lätt. Det visar sig finnas många anledningar att gifta sig. Jag skulle nog påstå att inget av Evelyns äktenskap blir så som man skulle önska. Det betyder inte att de alla är dåliga, men jag avundas henne inget av dem. 

Jag gillade denna bok, det var mycket gammaldags hollywoodglamour. Däremot så störde jag mig på uppläsaren ibland som uttalade namnet på en bok/film fel, flera gånger, men inte alla gånger. Är det ingen som korrekturlyssnar på ljudböcker innan de släpps?
 

Fjollornas fest

Foto: adlibris.com/se

Jag tycker att Jonas Gardell läser sina böcker så bra, så när jag såg denna nya lilla bok så började jag lyssna direkt. Den är bara drygt fyra timmar så det är en liten bok; Fjollornas fest. 

29 juli 1971 är det invigningsfest på Piperska muren. Club Etoile har flyttat dit och fjollorna flockas. De är de mest utsatta i gayvärlden och jag upplever det så tragisk och smärtsamt att lyssna på deras samtal när de pratar om sina minnen. Någon av dem säger vid något tillfälle till någon annan att man inte kan förvänta sig ett lyckligt slut om man är som dem. Man får bara lov att skratta åt eländet. Det är så mycket elände. Det är inga lyckliga slut. 

Man får också följa Mikael, som bor i en förort, och allt mer inser att han inte är som alla andra. Hans mormor sade att han var felnavlad, och han tänker att hon var den första som såg att han var annorlunda. Till slut kommer hans värld möta fjollornas, men flera smärtsamma upplevelser kantar vägen dit. 

Det är ingen upplyftande läsning. Det är eländigt, tragiskt och ofta så hemskt. Dessutom är detta inte så länge sedan. Jag hoppas att denna bok kan ge hopp till människor som inte tycker att de passar in i den heteronormativa världen. Även om den inte ger hopp om ett lyckligt slut så kanske den i alla fall kan ge hopp om att det finns fler, och att man inte behöver vara ensam. 
 

Åtta dagar med dig

Foto: adlibris.com/se

Förra helgen lyssnade jag på Åtta dagar med dig av Jean Meltzer. På många sätt liknar den här boken andra böcker jag läst i feelgood-genren. Det är en lättsam fiender till älskande-historia, med både komiska och allvarliga inslag. Det som gör den annorlunda än andra böcker jag läst är att den handlar om judar och utspelas under Chanukka. 

Rachel är 38 år och en bästsäljande författare till julromaner. Det är bara det att böckerna är skrivna under pseudonym. Hon kan absolut inte tänka sig att berätta för sina föräldrar, läkaren och rabbinen, om sina varma känslor för julen. Hennes mamma förklarade redan när Rachel var barn att de inte firade jul, och där var diskussionen slut. Julkontoret och alla böckerna är alltså en hemlighet som endast bästa vännen vet om. 

När Rachels förlag ber henne skriva en Chanukka-roman så känner hon sig
tveksam, men försöker ändå ta sig an projektet.  För att få inspiration bestämmer hon sig för att skaffa en biljett till Matzahbalen som ska gå av stapeln på Chanukkas åttonde dag. Problemet är att balen arrangeras av Jacob, hennes första kärlek och numera fiende nummer ett, och biljetterna är dessutom slut. 

Även om man redan från början förstår att Rachel och Jacob kommer finna kärleken i varandra, till slut, så är det en rätt så underhållande väg dit. Som jag tidigare skrev så finns både humoristiska och allvarliga inslag. Ibland blev jag lite irriterad på hur de kunde missförstå varandra så fullständigt, om och om igen, men totalt sett gillade jag ändå boken.

Jag ljuger ibland

Foto: adlibris.com/se

Jag har inte tidigare hört talas om Alice Feeney, men tydligen så har hon tidigare jobbat som journalist och reporter på BBC. Hennes bok Jag ljuger ibland fick bli året första bok. 

Amber ligger i koma. Hon kan inte komma ihåg hur hon hamnat i denna situation, men hon är övertygad om att hennes man inte älskar henne längre. Hon upplyser också läsaren om att hon ljuger ibland. Detta gör henne ju till en opålitlig berättare, men man har ju inget annat än hennes historia att gå på. Man får följa henne när hon ligger på sjukhuset och lyssnar på sina besökare. Man får också följa henne under månaden som ledde upp till olyckan. Dessutom får man tillbakablickar till hennes barndom genom dagboksanteckningar. 

Det går inte att säga så mycket om vad som händer i denna bok, för man vill verkligen inte avslöja något som kan förstöra upplevelsen för någon annan som vill läsa. Det jag kan säga är att jag till att börja med tyckte att boken var lite seg och jag förstod inte alls vad som var speciellt med den. Efter ett tag visade det sig dock att saker jag trodde jag förstått inte var som jag trott. Vid ett tillfälle blev jag så förvirrad att jag tvivlade på min egen intelligens. Allt kastades omkull och jag funderade på om jag skulle ha förstått hur det låg till och om det bara var jag som inte begripit. Bokcirkelns samtal visade dock att ingen annan heller förstått. Det var helt enkelt upplagt för att man inte skulle förstå, eller snarare missförstå. jag lämnade boken med så blandade och förvirrade känslor. Jag visste inte längre vilka karaktärer jag kunde lita på, vem som egentligen var ond eller god, och inte ens vad som egentligen hände på slutet. Ett lite klarare slut hade jag nog ändå uppskattat. Annars kul med en bok som väckte mycket känslor och tankar och gav upphov till mycket diskussioner. Helst hade jag velat diskutera den direkt när jag var klar, men jag höll mig i två dagar tills bokcirkeln sågs.