söndag 14 januari 2024

Jag ljuger ibland

Foto: adlibris.com/se
Jag har inte tidigare hört talas om Alice Feeney, men tydligen så har hon tidigare jobbat som journalist och reporter på BBC. Hennes bok Jag ljuger ibland fick bli året första bok. 

Amber ligger i koma. Hon kan inte komma ihåg hur hon hamnat i denna situation, men hon är övertygad om att hennes man inte älskar henne längre. Hon upplyser också läsaren om att hon ljuger ibland. Detta gör henne ju till en opålitlig berättare, men man har ju inget annat än hennes historia att gå på. Man får följa henne när hon ligger på sjukhuset och lyssnar på sina besökare. Man får också följa henne under månaden som ledde upp till olyckan. Dessutom får man tillbakablickar till hennes barndom genom dagboksanteckningar. 

Det går inte att säga så mycket om vad som händer i denna bok, för man vill verkligen inte avslöja något som kan förstöra upplevelsen för någon annan som vill läsa. Det jag kan säga är att jag till att börja med tyckte att boken var lite seg och jag förstod inte alls vad som var speciellt med den. Efter ett tag visade det sig dock att saker jag trodde jag förstått inte var som jag trott. Vid ett tillfälle blev jag så förvirrad att jag tvivlade på min egen intelligens. Allt kastades omkull och jag funderade på om jag skulle ha förstått hur det låg till och om det bara var jag som inte begripit. Bokcirkelns samtal visade dock att ingen annan heller förstått. Det var helt enkelt upplagt för att man inte skulle förstå, eller snarare missförstå. jag lämnade boken med så blandade och förvirrade känslor. Jag visste inte längre vilka karaktärer jag kunde lita på, vem som egentligen var ond eller god, och inte ens vad som egentligen hände på slutet. Ett lite klarare slut hade jag nog ändå uppskattat. Annars kul med en bok som väckte mycket känslor och tankar och gav upphov till mycket diskussioner. Helst hade jag velat diskutera den direkt när jag var klar, men jag höll mig i två dagar tills bokcirkeln sågs.
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar