söndag 16 juni 2019

1793

Foto: adlibris.com/se
Ibland säger folk att det var bättre förr. När jag lyssnar på 1793 av Niklas Natt och Dag tänker jag att det var verkligen inte bättre förr. Sverige i slutet av 1700-talet var för många fattigt och eländigt. Var man dessutom kvinna hade man inget att säga till om. Man var utlämnad till mäns nycker och blev ofta ett offer för omständigheterna.

Denna berättelse inleds med att ett lik hittas i Fatburen, en igenslammade sjö på Södermalm i Stockholm. Liket saknar armar, ben, ögon, tänder och tunga. Fast det är inte det som tagit livet av honom. Två män börjar med gemensamma krafter att försöka ta reda på vad som hänt, men berättelsen handlar inte bara om dem. Det handlar också om en ung man som kommit till Stockholm för att söka lyckan och en flicka som blir tvungen att ta sitt öde i egna händer. Dessa historier vävs med tiden samman och hela sanningen blottläggs.

I början tyckte jag att det var lite segt och det tog ett tag innan jag verkligen drogs in i historien. Jag upprördes över eländet och fattigdomen på den tiden och vidrigheterna som omger det upphittade likets historia. När jag väl fastnat i historien ville jag bara fortsätta att lyssna, för att få veta hur altl hängde ihop. Ibland hade jag teorier som inte stämde, och ibland förstod jag saker innan de uppdagades. Även om det var saker som var vidriga så frossade inte författaren i det, hade han gjort det hade det blivit jobbigt. Han var också bra på att skapa cliffhangers, och allt var inte alltid som det först verkade. Detta är en spännande bok och är man dessutom lite intresserad av svensk historia så är den att rekommendera.