torsdag 27 november 2014

Gone girl

Foto: adlibris.com/se
Gone girl av Gillian Flynn har fått mycket bra kritik och en film baserad på boken har nyss kommit ut. Jag är inte speciellt förtjust i deckare så om min bokcirkel inte valt denna bok så hade jag nog aldrig läst den. Eftersom den fått så fantastiskt bra kritik så var jag dock lite nyfiken.

Jag skulle inte direkt kalla denna bok för en deckare. Det är mer en psykologisk thriller. Det handlar om Nick och Amy Dunne. På deras femte bröllopsdag så försvinner Amy, och vardagsrummet visar spår av en strid. Nick säger att han inte har något med saken att göra men naturligtvis så bli han ändå misstänkt.

Varannat kapitel handlar om Nick, vad som händer honom och hur han reagerar på det som hänt. Varannat kapitel är från Amys dagbok. Genom dagboken och Nicks tankar på det förflutna så man reda på hur de träffades och blev kära, m.m. Som läsare inser man snabbt att de inte har riktigt samma syn på det som hänt dem i livet. Detta gör att man inte vet vem av dem man ska lita på. Vems version är sanningen? Eller kanske ligger den någonstans mitt emellan?

När jag närmade mig mitten av boken tappade den fart lite men det var bara tillfälligt för snart var det så spännande igen att jag fick tvinga mig själv att sluta läsa på kvällen. Det går inte att säga så mycket mer utan at avslöja alldeles för mycket. Däremot kan jag säga att jag är rätt så nöjd med att jag faktiskt började ana slutet innan jag var där. I en bok som för övrigt haft rätt så överraskande vändningar så tycker jag att det var bra gjort. Kanske berodde det på att jag vid det laget hade lärt känna karaktärerna rätt så bra och faktiskt kunde göra en kvalificerad gissning av hur de skulle agera.

Gillar man spänning så ska man verkligen läsa denna bok. Vill man ha romantik och stärka sin tro på kärleken, så ska man läsa något annat.

söndag 9 november 2014

Paper Towns

Foto: adlibris.com/se
Jag ville läsa något av John Green igen. Jag ville se om han "alltid" var bra. Redan i somras köpte jag Paper Towns, och nu blev det läge att läsa den.

Quentin Jaconson går sista året på high school. Han är inte speciellt populär men har sitt gäng av vänner. Granne med honom bor Margo Roth Spiegelman. De var vänner som barn men nu står Margo högre i tonårshierarkin och de umgås inte längre. En natt knackar Margo på Quentins sovrumsfönster och ber honom följa med henne och hjälpa till med den 11-punkts-lista som hon tänker gå igenom under natten. Trots att det är skola nästa dag så följer Quentin med henne och får vara med om skadegörelse, hämnd, inbrott, att göra saker han aldrig skulle kommit på själv. Margo påpekar dock att det inte är alla dessa saker samtidigt, som att det skulle göra det bättre... och det gör det kanske.

Nästa dag är Margo borta och Quentin ägnar resten av boken åt att ta reda på vart hon tagit vägen. Han tror hon lämnat spår till honom, men de är inte så lätta att följa. Detta sökande får Quentin att utvecklas som människa, förstå sina vänner på ett helt nytt sätt och dessutom knyta nya vänskapsband. 

John Green är en fantastisk författare och han verkar vara en naturbegåvning på att uttrycka sig och använda språket till att få sina läsare att känna med hans karaktärer. Boken är jättebra och jag tror att nästan vem som helst kan tycka om den, den vänder sig inte bara till en viss typ av läsare. 

Om man vill så finns det mycket att fundera på under läsningen av denna bok. Man kan fundera på titeln och vad den betyder, speciellt intressant blir det eftersom det förändras under bokens gång. Det finns också många referenser till annan litteratur och musik. Walt Whitmans Leaves of Grass spelar stor roll för Quentins sökande och jag har läst "Song of myself" från den samlingen, men det var så länge sedan att jag inte kunde ha några speciellt smarta tankar om den nu. Det som är bra är att man inte behöver förstå alla dessa referenser för att förstå boken och ha stor behållning av den. Fast som alltid så ger det ju en till dimension om man förstår referenserna.