 |
| Foto: adlibris.com/se |
Josefine träffade Åsa (som senare skulle kallas Kristi brud) när hon var 14 år och nyinflyttad i Uppsala. Åsa var då barnpastor i Pingstkyrkan i Uppsala och hon knöt genast Josefine till sig. Hon undergrävde Josefines tilltro till sina föräldrar och andra ledare i kyrkan. När Åsa sedan lämnade Uppsala för den lilla byn Knutby hoppade Josefine av gymnasiet och tillsammans med sin pojkvän följde hon med.
Jag vet knappt vad jag ska välja att berätta om allt det hemska som sedan hände. Det handlar om hjärntvätt, manipulation, fysisk och psykisk misshandel och allt i Guds namn. Naturligtvis så blev det inte så på en gång. Som alla destruktiva relationer och trappas våldet upp allt eftersom. I början var det trevligt och Åsa var charmig och omtänksam. Sedan berättade hon att Gud uppenbarat för henne att hon var Kristi brud, hon skulle gifta sig med Jesus. När Kristi brud nämns i Bibel så är den vanlig tolkningen att Kristi brud är en metafor och syftar på församlingen. Här tog man det dock bokstavligt och började se på Åsa som himmelens drottning. Hon skulle tas om hand som en kunglighet och förberedas för bröllop med Jesus. Josefine blev hennes närmaste tjänarinna. Hon ägnade sitt liv, i 25 år, till att tjäna Åsa. Hon fick inte vara en närvarande mor till sina barn eller (periodvis) ha ett samliv med sin man. Det första hon tänkte på var att finnas till för Åsa.
Jag tycker att det blir extra hemsk när folk gör vidriga saker i Guds namn. Att utnyttja och förnedra människor och säga att det är något som Gud vill att man ska göra är helt vedervärdigt. Det stämmer inte alls in med min Gudsbild. Att utnyttja folks tro och få dem att bli rädda för att komma till helvetet om de inte lyder är maktmedel som jag hade önskat att vi för länga sedan lämnat bakom oss i historien.
Jag kommer ihåg efter mordet och mordförsöket, då det talades om detta i media. Jag kommer ihåg att jag då tänkte att detta var dålig reklam för Pingstkyrkan som samfund. Det som hände i Knutby var inte vanligt på något sätt, och efter att ha läst denna bok blir det ännu mer smärtsamt tydligt. Medan allt detta hände så hävdade församlingsmedlemmarna, i media, att de var en helt vanlig Pingstförsamling. Det fanns inget vanligt med detta kan jag säga.
Det som till slut får Josefine och hennes familj att bryta sig loss och lämna Knutby är att hennes dotter berättar om hur hon blivit sexuellt utnyttjad av en av församlingens pastorer. Efter det så är det många som lämnar församlingen och den upplöses.
Förra året var det en rättegång mot Åsa, den pastor som utnyttjade Josefines dotter och ytterligare en pastor, (som var den som anmälde sig själv och de andra två). Många saker kunde det inte väckas åtal mot för det hade gått för lång tid, de drabbades berättelser om dem var för vaga, det fanns inga vittnen eller det handlade om psykiskt våld. (I Sverige kan man inte anmäla någon för psykiskt våld, men andra länder har annan lagstiftning.) Trots allt detta så fälldes de tidigare pastorerna i Knutby för några brott, men jag kan inte låta bli att känna det som att deras straff var milda med tanke på all skada de åsamkat andra människor under så många år.
En oerhört hemsk och gripande bok. Vill man läsa en personlig skildring om hur det vara att leva i sekten i Knutby så rekommenderar jag denna bok.
