lördag 17 mars 2012

En oväntad semester

Foto: bokia.se
En oväntad semester av Marian Keyes handlar om den tredje systern i Familjen Walsh; Rachel. Jag läste boken Änglar om syster nr två, Maggie, förra året och insåg nu att jag faktiskt läst om den äldsta systern, Claire, tidigare. Man behöver inte läsa alla böckerna för att få sammanhang för de är fristående men det är alltid roligt att träffa karaktärer igen och från en annan synvinkel. Det finns även en bok om den fjärde systern, Anna, som nu hamnar på min "att-läsa-lista".

Rachel är som sagt huvudpersonen i denna bok. När boken börjar har hon nyss vaknat på sjukhus efter en överdos och hennes syster Maggie har kommit till New York för att se till att hon kommer hem till Dublin, där deras pappa har ordnat en plats på ett behandlingshem. Sedan får man som läsare följa Rachel på behandlingshemmet och i tillbakablickar får man veta mer och mer om hur hennes liv i New York var och hur hennes väg mot överdosen såg ut.

Rachel tycker inte att hon är missbrukare och hon tycker inte att hon har problem med droger. Hon tänker att hon bara ska vila upp sig lite på behandlingshemmet. Efter ungefär halva boken börjar jag undra hur lång tid det ska ta innan hon inser sina problem. Jag har aldrig haft några missbruksproblem så jag kan inte riktigt tänka mig in i hennes situation, men utifrån allt som jag läst och sett på film tidigare så verkar Rachels resa mot insikt trovärdig. Hon lever länge i förnekelse och det verkar ju vara vanligt för missbrukare.

Trots att ämnet är allvarligt så är detta en underhållande bok. Marian Keyes skriver på ett humoristiskt och engagerande vis. Jag dras in i berättelsen och vill verkligen att det ska ordna sig för Rachel även om hon stundtals är egoistiskt och irriterande. Även om jag stör mig på Rachel ibland så är faktiskt hennes familj mer störande. Mamman har överfört flera av sina egna osäkerheter på sina döttrar och kan inte hålla sina känsloutbrott i styr speciellt ofta. Jag tycker hon verkar vara oerhört svår att leva med. Samtidigt kan jag ju vara tacksam att inte jag har en mamma som står och skriker att jag är värdelös och att hon aldrig mer vill se mig, (det skrek Rachels mamma till henne). Inte heller har jag en syster som säger åt mig att dra åt helvete, (Rachels yngsta syster Helen) eller en pappa som vägrar prata med mig så fort ämnet blir allvarligt på något sätt.

Om någon undrar så finns det även kärleksförvecklingar i boken. Rachel hade en pojkvän i New York som hon stundtals var vidrig mot och även på behandlingshemmet så finns det en kille som hon spanar in. Det måste ha varit hemskt jobbigt för Luke att vara tillsammans med Rachel när hon missbrukade. Att inse att man inte kommer först för sin partner är inte lätt och att sedan inse att det är droger som är viktigast kan ju bara göra saker värre. Jag imponeras över att Luke stod ut som han gjorde, men man säger ju att en partner bli en medberoende och han levde väl också i, i alla fall delvis, förnekelse av problemet ända tills överdosen. Han gjorde helt klart vad han kunde för att hjälpa Rachel, men hon var själv tvungen att inse sitt problem för att kunna ta sig ur det.

Vill du läsa en underhållande och samtidigt allvarlig bok så rekommenderar jag denna.

måndag 5 mars 2012

Baddaren

Foto: adlibris.com/se
Nu har jag i princip plöjt Emma Hambergs Baddaren. Emma Hamberg är så fantastisk på något sätt... naturlig, rolig och engagerande. Sedan är hon ju även en duktig illustratör. De flesta tjejer i min ålder (och äldre också tror jag) har nog läst hennes seriestrippar "singel i stan" i Veckorevyn. Det är också hon som skrivit ungdomsboken Linas kvällsbok (kanske ni yngre känner till?). För lite mer kuriosa kan jag berätta att jag och mina syskon lagade nyårsmiddag enligt Emmas recept (hon skriver recept i tidningen Amelia) och det blev helt underbart gott.

Baddaren handlar om Maja som bor i ett slott på en ö i Vänern med sin trettio år äldre man Pelle. Både Maja och Pelle är konstnärer. De träffades när Pelle var Majas lärare på konstskolan och han lämnade fru och barn för henne. När bokens handling börjar känner sig Maja obetydlig, vilsen och frustrerad av att ha levt många år i Pelles skugga. Pelle är en framstående konstnär medan Maja har förlorat sin inspiration. Hon vill göra något eget av sitt liv och hitta inspiration igen. Hon vill tjäna egna pengar och känna att hon gör sina egna val.

Början till lösningen på Majas problem blir en simskola. Hon har tidigare arbetat som simlärare för barn, men erbjuder nu simskola för vuxna. Det är bara tre personer som kommer till kursen. Tre mycket olika individer, men det visar sig att två av dem känner varandra väldigt väl.

Återigen har jag läst en bok om en kvinna med behovet att ta makt över sitt eget liv. Är det ett mönster? Fast jag har ju inte vetat innan att det legat till på det viset... På något sätt så känner jag att detta passar mig just nu. Kanske kan det vara så att jag tolkar böckerna på detta vis för att det passar in i mitt eget liv...

Nästan alla andra karaktärer i boken lever med rädslor som de tvingas att möta. Det är läskigt med rädslor. De kan begränsa en så. Om man är rädd för saker så blir man begränsad. Om man bara har några få rädslor så går väl det rätt så bra, men om man har många eller stora rädslor så blir man ju begränsad i livet. Jag önskar ofta att jag vore modigare, men jag tröstar mig med att jag är rätt så medveten om mina rädslor och att det gör det möjligt för mig att kunna möta dem medvetet och jobba för att minska dem. Medvetenhet betyder ju inte att man alltid vill erkänna dessa rädslor för andra människor eller att man orkar och vill ta tag i dem för ofta. Fast det är nog viktigt att kunna erkänna rädslorna för andra människor, i alla fall om man ska lära sig något av denna bok. Det är ingen av karaktärerna här som lyckas övervinna sina rädslor helt själv. De behöver alla hjälp, mer eller mindre.

Boken var lättläst och jag drogs in i den mer och mer ju längre jag läste så jag rekommenderar den varmt :)