tisdag 21 maj 2013

How to be a woman

Foto: adlibris.com/se
How to be a woman av Caitlin Moran har jag nu läst på en vecka. Tror inte jag läst någon bok så snabbt sedan jullovet. Jag ville bara fortsätta läsa :-) Det är inte riktigt en skönlitterär bok. Caitlin utgår från erfarenheter i sitt eget liv och diskuterar kvinnor liv och vår situation i samhället. Hon gör detta på ett självutlämnande, självsäkert, ibland provocerande och eftertänksamt, men framförallt humoristiskt sätt. Jag vara bara tvungen att leta reda på henne på Twitter och följa henne.

Egentligen skulle jag kunna ha åsikter om varenda kapitel i denna bok, för varje kapitel har ett eget tema. Ämnen som mode, kärlek, barn, abort, porr, plastikoperationer och vad man ska kalla sitt underliv för tas upp. Jag tror dock att det är bättre att du som vill, själv får läsa boken och få din egen läsupplevelse.

Även om jag inte håller med Caitlin om allt så sätter hon fingret på många saker som jag tyckt ända sedan tonåren. Poängen är att kvinnor borde ha samma möjligheter som män. Vi borde helt enkelt bara vara människor. Vi borde alla ha rätt att leva våra liv på det sätt vi vill, (så länge det inte är olagligt och/eller skadar någon naturligtvis).

Jag läste denna bok på engelska men funderade vid flera tillfällen på hur det hade varit att läsa den på svenska. Caitlin skriver t.ex. att hon inte vill kalla sitt underliv för vagina för det låter för kliniskt. Sedan listar hon olika namn som hon gillar och inte gillar. Jag hade inte hört några av dem tidigare. Då tänkte jag att det verkligen behövs en bra översättare för att få en sådan här bok att kännas naturligt på ett annat språk än det den skrevs på. Det kan ju i och för sig vara så att jag inte skulle känna igen de svenska namnen heller, men jag borde ha hört några av dem, eller hur?

Kvinnor kan läsa denna bok och känna igen sig. Män kan läsa denna bok för att lära sig mer om kvinnor. Alla kan läsa denna bok och bli underhållna.

torsdag 9 maj 2013

Älskaren

Foto: adlibris.com/se
På årets bokrea utövade jag självbehärskning och köpte inte så mycket. En av de böcker som ändå slank med var Marguerite Duras Älskaren. Det var en liten tunn historia som jag fick för mig att jag sett en snutt av på film. Det stämde att jag sett i alla fall en del av den på film, men i övrigt blev det lite av en besvikelse.

Författarinnan skriver självbiografiskt om sin tonårstid i franska Indokina. Som femtonåring inleder hon en affär med en tolv år äldre rik kines. Varken hennes eller hans familj tycker om detta men det håller ändå i sig ända tills hon som 17-åring åker tillbaka till Frankrike. Jag trodde att boken skulle fokusera på deras relation och samhällets syn på dess olämplighet. Det handlade lika mycket, om inte mer, om flickans familj och deras dysfunktionella relationer till varandra.

Jag brukar säga till mina elever att de måste bestämma om de ska skriva i första eller tredje person och att man inte kan hoppa fram och tillbaka. Antingen skriver man i jag-form eller inte. Denna bok är ett bra exempel på problematiken med att inte följa mitt råd. Jag har svårt att hänga med i boken. Det står inga namn på personerna och ibland står det "jag" och ibland "hon". Dessutom hoppar det i tiden och jag vet inte var in huvudpersonens liv jag är. Att så ofta känna att man inte hänger med gör att det blir svårt att knyta an till karaktärerna. Det blir inte heller lättare av att de alla är rätt så egoistiska, elaka och konstiga. Jag tror att författarinnan kanske velat lägga an en filosofisk ton, men det blir bara svårbegripligt. Jag förstår inte vad hon vill säga med boken och jag skulle inte kunna återberätta vad som händer flickan, (förutom att hon har affären med den kinesiske mannen). Ett tag tror jag att hon också kär i en av sina klasskamrater, men jag är inte säker på det. Ett barn som dör vid födseln nämns, men jag förstår inte när i livet detta händer, jag tror det är senare, efter affären med kinesen.

Jag förstod alldeles för lite av denna bok för att tycka om den. Alldeles för mycket var oklart. Fast det finns säker de som tycker att den är helt fantastisk.