måndag 16 februari 2015

The forgotten garden

Foto: adlibris.com/se
Jag har läst en bok av Kate Morton tidigare, och efter att ha läst The forgotten garden så tror jag att jag kan säga vad som är hennes stil. En historia som utspelar sig i olika tider, där personen i nutid försöker lösa ett mysterium som som har någon anknytning till hennes familjs historia. Så har det i alla fall varit i de två böcker som jag läst och genom att läsa lite om hennes andra böcker så tror jag att det är ungefär det upplägget i dem också.

2005 dör Nell och hennes dotterdotter Cassandra ärver allt. Detta innefattar även en stuga i Cornwall, och eftersom Cassandra aldrig hört talas om att hennes mormor har en stuga i England så blir hon mycket förvånad. Hon visste inte ens att mormodern hade lämnat Australien någon gång. Cassandra åker till England för att ta reda på hur saker och ting hänger ihop. Genom sina gammelmostrar och Nells gamla anteckningsböcker får hon nämligen reda på att Nell hittades i en hamn i Australien, helt ensam, som fyraåring. Nell hade alltså rest till England för att leta reda på sitt ursprung, och då köpt stugan. Som läsare får man följa Cassandras resa och hennes sökande efter sanningen, men också den resa Nell gjorde 1975 och de händelser, i början av 1900-talet, som ledde fram till att Nell hamnade på den där båten till Australien.

Jag tyckte mycket om boken. Den var spännande och gripande. Man ville hela tiden veta vad som hade hänt. När det var en tredjedel kvar av boken trodde jag att jag hade räknat ut hur det låg till, men Cassandra var inne på ett annat spår så jag blev ivrig att läsa färdigt för att se om jag hade rätt.

Det var många frågor som man ville ha svar på, inte bara vad som hänt Nell. Man förstod också att även Cassandra varit med om någon sorts tragedi, eftersom hon bodde hemma hos sin mormor och inte ville träffa folk. Det var många karaktärer att engagera sig i, och det var det jag gjorde (Det är väl det bästa med läsning?). Alla större karaktärer hade djup och kändes intressanta. De karaktärer som var mer endimensinella var de som var elaka, de var mer enkelspåriga, även om de hade motiv till sina handlingar. Boken var tjock, över 600 sidor, men ändå hade man kunnat berätta mer om flera karaktärer, som nu fick stå tillbaka för de som var viktigare.

Boken innehåller också sagor, från en sagobok som finns med i handlingen (Nell hade den i sin lilla resväska när hon hittades i hamnen). Jag önskar att denna sagobok vore verklig. Den beskrivs så vackert och sagorna är klassiska men ändå speciella. Det verkar dock som att boken och dess författare är påhittade för denna roman.