The bookshop on the shore

Foto: adlibris.com/se

För några år sedan lyssnade jag på Jenny Colgans bok om Nina, som flyttade till Skottland och öppnade en bokbuss. Nu, i The bookshop on the shore, återvänder vi till det lilla samhället vid Loch Ness. Nu är det den ensamstående mamman Zoe som med sin 4-årige son lämnar London för Skottland. 

Zoe har igen hjälp av Haris pappa. Han vill göra karriär som DJ och träffar bara sin son lite då och då. Hans syster däremot, är bästa vän med Nina, (från förra boken), och hon föreslår att Zoe och Hari ska flytta till Skottland. Nina som väntar barn, behöver hjälp med att sköta bokbussen, när hon nu snart ska ha barn. Dessutom behöver familjen i det stora godset en nanny. Zoe tar de två jobben, utan att veta vad hon egentligen ger sig in i.

Skottland är fantastiskt men jobben blir inte så lätta som Zoe hoppats. Zoe har svårt att förutse behoven hos Ninas stamkunder och börjar istället ta in böcker om Loch Ness, målarböcker och gosedjur, som går hem hos turisterna. Bokbussens inriktning blir alltså en som Nina inte kommer vara speciellt nöjd med. Barnen på godset har blivit avstängda från skolan efter bråk, och styr nu sin egen tillvara i hemmet. Deras mamma har, så vitt alla vet, lämnat dem och deras far är mest instängd i biblioteket med sitt arbete. Zoe får jobba hårt för att vinna barnens förtroende och börja styra dem i en vettig riktning. Det som är positivt är att hennes egen son, som hittills in sagt ett enda ord i sitt liv, lever upp i den nya miljön och med en första kompis i den 5-årige Patrick, (som kallar Zoe för Nanny 7). 

Jenny Colgans böcker är alltid trevliga, och denna är inget undantag. Det är också trevligt att återse karaktärer som man tidigare läst om, även om de inte är huvudpersoner nu. Boken tar också upp allvarligare ämnen som psykisk ohälsa, utan att trivialisera det, men också utan att gå djupare i ämnet. Jag hoppas på att få reda på hur det går för denna boks karaktärer i den bok som kommer härnäst, även om den har andra huvudpersoner.

 

Giftmakerskan

Foto: adlibris.com/se

Giftmakerskan av Sara Penner har en fantastiskt vacker framsida. Flaskan med björnen är avgörande för handlingen och det föremål som binder samman boken. 

I 1790-talets London har Nella tagit över sin mors apotek för kvinnor och utökat verksamheten med att sälja dödligt gift till kvinnor som vill/behöver göra sig av med män som behandlat dem illa. En dag får hon besök av den 12-åriga Eliza, som ska köpa gift åt sin matmor för att förgifta den äkta make som börjat göra närmande mot den unga Eliza. Detta blir början på en ovanlig vänskap.

I nutid får Caroline reda på att hennes man varit otrogen. De skulle åkt till London för att fira sin 10-åriga bröllopsdag, men nu åker Caroline själv. Under sin första dag i London lockas hon med på mudlarking, som hon aldrig göra talas om förut. Den entusiastiske guiden visar hur man, utan redskap, letar fynd i Themsen. Caroline hittar en liten glasflaska men en ingraverad björn. Hennes nyfikenhet väcks och hon vill veta mer om flaskan. Guiden tipsar om att hon kan be hans dotter, som jobbat på The British Library, om hjälp. Med lite hjälp börjar sedan Caroline sina efterforskningar om flaskans ursprung. 

Handlingen växlar med de båda kvinnorna, och efter ett tag blir även Eliza en av berättarna. Det är intressant att följa berättelsen, och jag dras in mer och mer ju lägre jag lyssnar, (för jag lyssnade på denna bok). Jag fascineras mest av Nellas och Elizas berättelse, för jag tycker alltid att det är intressant att läsa om kvinnors situation förr i tiden. Carolines personliga historia, med den otrogen maken, berör mig in nämnvärt. Trots det är det Caroline som driver på handling i boken och hennes efterforskningar skapar frågor och ledtrådar som sedan får sina svar i de kapitel som Nella och Eliza berättar. Boken visar på kvinnors maktlöshet i ett mansdominerat samhälle och vilka desperata åtgärder en del personer då är beredda att ta till. En helt klart läsvärd bok. 

 

Klimatsmart och fullkomligt förvirrad

Foto: adlibris.com/se

Jag kommer inte ihåg var jag läste om Jennifer Berglunds Klimatsmart och fullkomligt förvirrad, men jag hade lagt den i min bokhylla i Storytel. Jag har inte riktigt haft energin att läsa på senaste tiden och ville ändå komma igång med något som inte krävde så mycket. Detta är en kort bok, som jag lyssnat på nu över helgen. 

Frida bor i Uppsala och har gått med i en facebookgrupp som heter "Klimathjältarna". Där läser hon massor om vad man ska göra för miljön. Hon går med hull och hår inför uppgiften att bli klimatsmart. Smart är dock inte intrycket man får av Frida. Hon verkar inte veta så mycket om klimatet och vad som är vettigt för en enskild person att göra. T.ex. köper hon ekologiska sockerärtor från Kenya, utan att tänka på att de fraktats över halva jordklotet och att det inte gör dem så miljövänliga trots att de är ekologiska. 

Frida tackar nej till era utlandsresa med sin mamma och bokar istället in semester på landet, en timme från stan. Hon hyr ett rum hos Margareta, där hon kommer att trivas bättre och bättre ju längre tiden går. 

Efter att ha läst i "Klimathjältarna" att toapapper är dåligt och att man borde använda löv istället, plockar Frida löv i trädgården och testar. När rumpan blir helt röd och full av blåsor får hon uppsöka vårdcentralen och träffar läkaren Jack. Han visar sig sedan även vara son till Margareta. Efter en skakig inledning på relationen umgås Frida och Jack alltmer. Hon lyckas dock inte berätta att hon har en pojkvän hemma i Uppsala. En som dock inte verkar vara speciellt trevlig, och man undrar varför hon är ihop med honom, då han är mest intresserad av att prata om sitt jobb och vara ute med sina kompisar. 

Boken är lättlyssnad, men helt klart åt det fåniga hållet. Karaktärerna känns inte helt trovärdiga utan rätt så stereotypa. Även handling känns lite konstlad och osannolik. Ett tag funderade jag på om Frida hade någon diagnos eller liknade för hon verkade inte fatta och begripa saker på ett normalt sätt. Så var det dock inte, så jag tänker att det bara stärker påståendet om att karaktärerna inte känns trovärdiga. Boken kändes som något lagom att ta sig igenom på en helg, men inget som jag direkt rekommenderar, om man inte vill ha något enkelt och lite fånigt. Fast även då måste det finnas bättre alternativ.