måndag 13 april 2015

Barnbruden

Foto: adlibris.com/se
Barnbruden är en debutroman av Anna Laestadius Larsson. Det är den första boken i en tänkt trilogi. Andra boken kom ut i höstas och jag vill läsa den också. Jag gillar ju historiska romaner så jag trodde nog att jag skulle gilla denna bok, och det gjorde jag också.  Det är en roman, men den handlar om riktiga personer, som har funnits på riktigt. Detta gör att en hel del är sant samtidigt som en del är påhittat och utbroderat för berättelsens skull.

Den femtonåriga Hedvig Elisabeth Charlotta är barnbruden som kommer till Sverige för att gifta sig med hertig Karl, bror till kung Gustav III. Eftersom kungen och drottningen inte fått några barn trots att de varit gifta i nio år är tanken att Charlotta tillsammans med Karl ska producera en tronarvinge.

Charlotta blir redan på båtresan från Tyskland till Sverige vän med Sophie von Fersen. Det är hennes äldre bror Axel som senare har ihop det med den franska drottningen Marie Antoinette, om vi ska tro på rykten och hörsägen.

Rykten och hörsägen är vad en del av bokens handling bygger på. Även om Charlotta skrev ner oerhört mycket om sitt liv vid hovet så skrev hon inte ner allt klart och tydligt, så författarinnan har haft möjlighet att fylla ut luckorna.

En tredje person som historien kretsar kring är flickan som kallas Pottungen. Hon får ta hand om Charlottas potta och hålla henne sällskap när hon är mörkrädd om nätterna. Charlotta tar henne under sina vingars skydd och gör Pottungens liv bättre och lättare än det är för de andra ungarna som jobbar och sliter i slottet.

Även om man kan fascineras över hovets överdåd och extravaganser så är det ändå tydligt att alla måste dansa efter kungens pipa. Är man dessutom kvinna så har man i princip inga val alls i livet. Ens familj bestämmer allt oavsett vad man själv tycker. Detta är något som som Charlotta, Sophie och Pottungen alla får erfara, trots att deras situation och ställning är så olika.

Om man tycker om historiska romaner med en rätt så stor dos sanning så tycker jag definitivt att man ska läsa den här boken.