torsdag 31 december 2020

Familjen Bridgerton 1 - En annorlunda allians

Foto: adlibris.com/se
Jag kommer inte ihåg senast jag plöjde en bok på typ en dag. Först boken i serien om familjen Bridgerton, Julia Quinns En annorlunda allians sparade jag endast 35 sidor i till nästa dag. Netflix har precis gjort serie av denna bok och eftersom jag vill läsa böckerna innan jag ser filmer eller serier började jag med första boken. I familjen Bridgerton finns åtta syskon och bokserien har åtta böcker. En för varje syskons historia om att hitta kärleken, i 1800-talets England.

Daphne är fjärde syskonet, och äldsta dottern, i familjen Bridgerton. Syskonen är döpta enligt alfabetet, alltså D för Daphne, fjärde bokstaven. Hon debuterade i Londons societet redan förra säsongen och har ännu inte hittat en make. Hennes egen teori är att alla ser henne som en vän, inte ett romantiskt intresse. 

Simon Basset, hertig av Hastings och bästa vän med Daphnes äldsta bror Anthony, återvänder till England efter sex år utomlands. Det som fick honom att återvända var hans fars död. Att säga att förhållandet mellan far och son var ansträngt och frostigt är att uttrycka sig milt. Simon har bestämt sig för att aldrig gifta sig, så att hans ätt dör ut och hans fars arv inte kan gå vidare i generationer. 

När Simon och Daphne möts på Lady Danburys bal formas en plan. De ska låtsas vara intresserade av varandra, för att alla mammor till ogifta unga damer ska låta Simon vara ifred och fler unga män ska få upp ögonen för Daphne. Man behöver inte ha läst speciellt många romantiska böcker för att räkna ut att Simon och Daphne kommer att falla för varandra på riktigt. 

Jag tycker att detta är en trevlig bok. Den beskrivs som Jane Austen möter Bridget Jones, och ja, det ligger nog något i det. Dialogen är mer Bridget Jones och tiden, platsen och det sociala livet är mer Jane Austen. Jag kommer att titta på serien, även om den verkar vara en fri tolkning. Jag kommer troligtvis också att läsa fler böcker i serien.

söndag 27 december 2020

Jul i krinolin

Nu är der flera veckor sedan jag läste färdigt Amanda Hellbergs
Foto: adlibris.com/se
Jul i krinolin
. Att skriva om den här har liksom fallit bort, men jag vill ha in den på denna sida nyår, eftersom jag läste färdigt den i år.

Bokens handling utspelar sig i juletid 1870. Lovisa Lind arbetar i fru Brasks godisbutik, och de får uppdraget att tillverka all konfekt till baron von Drevers julbal. Detta kommer vara det sista Lovisa hinner med innan hon emigrerar till Amerika. Hon har saker i sitt förflutna som hon helst vill glömma och inte låta någon få veta. Denna inställning delar hon med baronen, som även han bär på hemligheter. Kanske bidrar detta till den attraktion som uppstår mellan de två. Trots att de kommer från olika samhällsklasser är dragningen och samhörigheten mellan dem uppenbar. 

Jag trodde först att detta bara var en vanlig romantisk och historisk bok, som utspelades under julen. Denna bok var faktiskt lite mer än så. Den bär också på mysterier och en spökhistoria. Att det spökar på på baronens gods märker Lovisa redan när hon är där före jul, för att planera för balen. Krinolinen kommer in i bilden när en snöstorm hindrar några av de inbjudna damerna från att komma till balen. För att få en jämnare fördelning mellan herrar och damer får Lovisa och floristen vara med på balen och då låna klänningar ut baronens bortgångna mors garderob.

Jag tyckte att detta var en trevlig bok, som bjöd på lite mer än jag först trott. 

fredag 20 november 2020

Lisa och Lilly

Foto: adlibris.com/se
Jag hade läst om Mian Lodalens bok Lisa och Lilly lite här och var, innan den valdes till att läsas i bokcirkeln. Den bygger på verkliga händelser, i Stockholm i början av 1900-talet. 


Redan från början får läsaren veta att Lisa och Lilly hittas döda i Hammarby sjö. De är sammanbundna med varandra och har alltså tagit sina liv tillsammans. Sedan berättar boken om deras första möte och sista år i livet. 


De två 15-åriga flickorna är på väg in i vuxenlivet och de bli huvudlöst förälskade i varenda när de möts på en dans vid Årstaviken. Vid denna tid är homosexualitet ett brott och med tanke på det finner jag det lite otroligt att ingen av dem ger utryck för någon sorts tvekan, eftertänksamhet eller tvivel inför vad de ger sig in i. Lisa berättar för sin äldre syster och hon utrycker oro och uppmanar Lisa att avsluta förhållandet. Det är den första rösten i boken som ger uttryck för tidens åsikter i frågan. Naturligtvis är även föräldrarna emot flickornas förbindelse när de inser var som pågår, men då finns ingen återvändo. 


Det är på många sätt en fin kärlekshistoria och känslan av förälskelse beskrivs trovärdigt. Sedan går saker och ting snabbt på slutet och det dubbla självmordet känns på vissa sätt som en stundens ingivelse, men jag antar att man ska tänka att de var och en redan hade burit dessa tankar trots att de inte delat dem. Det som skaver mest är dock bristen på kval hos huvudpersonerna. Borde de inte i den tid de levde haft några betänkligheter inför att inleda ett lesbiskt förhållande?

 

lördag 7 november 2020

Nu vill jag sjunga dig milda sånger

Foto: adlibris.com/se
Det är en vecka sedan jag lyssna färdigt på Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson, och då hade jag bara 45 minter kvar sedan en vecka innan det... Jag blev tipsad om denna bok och omdömet blir nog att jag tyckte mer om den när jag var färdig, än i början. I början tyckte jag att den var rätt så ledsam och lite deprimerande. I slutet hade det ledsna blivit lite gladare och hoppfullare. 


Veronika hyr en enslig stuga i Dalarna. Hon tänker skriva på sin bok. Det enda huset i den närmsta närheten är det där Astrid bor. Även om det är en stor åldersskillnad mellan kvinnorna så bär de båda på sorger och känslor av ensamhet. Allt eftersom närmar de sig varandra och en fin vänskap växer fram. 


I tillbakablickar får man veta mer om kvinnornas förflutna; deras möte med kärleken och deras förluster av nära och kära. Vill man läsa något glatt ska man inte ta den här boken, men vill man läsa en fin skildring om sorg och ensamhet så kan jag rekommendera den.

 

onsdag 21 oktober 2020

Sputnikälskling

Foto: adlibris.com/se
Jag har tidigare läst en bok av Haruki Murakami. Jag kommer ihåg att jag gillade den boken, men jag skulle inte kunna berätta vad den handlade om. Den var rätt så konstig. När jag nu skulle lyssna på Sputnikälskling så förväntade jag mig att den också skulle vara konstig.

Berättaren är en ung lärare. Han är kär i sin kompis Sumire, men hon är inte kär i honom. Han säger själv att detta är Sumires berättelse, men eftersom han berättar den så informerar han oss läsare lite om sig själv också. Sumire är inte kär i någon, tills hon träffar den något äldre affärskvinnan Myu. Sumire som ville bli romanförfattare börjar jobba på Myus företag och reser runt i världen som hennes privatsekreterare. När de båda kvinnorna är på en ö i Grekland får den unge läraren ett telefonsamtal från Myu. Hon berättar att Sumire är försvunnen och undrar om han kan lämna Japan och komma till den grekiska ön. Trots att sommarlovet snart är slut åker han direkt. 

Denna bok har några märkliga episoder, men jag kan trots det berätta vad den handlar om, så den är inte lika konstig som den förra boken som jag läste av Murakami. Den är heller inte lika bra, tror jag. Jag minns ju bara att jag tyckte den andra var bra, medan denna lämnar mig lite oberörd. Den är inte dålig, den var inte så lång och det gick lätt att lyssna på den. Ändå, trots allt, lite intetsägande... Ingen bestående känsla finns kvar hos mig...


söndag 20 september 2020

Där kräftorna sjunger

Foto: adlibris.com/se
Där kräftorna sjunger av Delia Owens var den mest sålda boken i USA förra året. Jag har sett omröstningar i Sverige där den kommit på första plats när folk skulle säga vilken som var den bästa bok de läst i år. Förväntningarna var alltså rätt så höga på denna bok. 

Jag lyssnade färdigt på den för en vecka sedan, och känslan när jag var klar var att jag hade gillat den hela vägen och den var ännu bättre när jag var färdig. Den sista känslan höll dock inte för ett samtal med en annan deltagare i bokcirkel som också läst färdigt. Hon uppmärksammande mig på vissa luckor i berättelsen som jag inte tänkt på. Så jag får väl nöja mig med att den vara bra hela vägen, men inte bättre när man man var helt klar.

Det handlar om Kya, som blir lämnad av hela sin familj ute i familjens ruckel i North Carolinas våtmarker. Där fortsätter hon att leva i ensamhet. Myndigheterna försöker ta in henne till samhället och sätta henne i skolan, men dit kommer hon bara en dag. Trots det blir hon en bildad ung kvinna och en expert på våtmarkslandskapet där hon lever. Naturligtvis får hon hjälp för att uppnå det. Folk i ett litet samhälle i USA på 1960-talet är inte speciellt liberala och omhändertagande. Det finns dock de som vill hjälpa.  Den svarte mannen Jumpin, som har en liten butik och bensinmack, hans fru Mabel och storebroderns kompis Tate blir avgörande för Kyas existens och utveckling. 

När stadens guldgosse, quaterbacken Chase, hittas död ute i våtmarken riktas misstankarna mot Kya, speciellt eftersom de flesta vet att de två haft en romans i flera år. Efter det tar ett rättegångsdrama vid och boken får en dimension till. 

Jag rekommenderar boken varmt.

 

söndag 30 augusti 2020

1794

Foto: adlibris.com/se
Niklas Natt och Dag har följt upp 1793 med 1794. Mickel Cardell och Anna Stina Knapp återvänder här i uppföljaren, men får även sällskap av nya karaktärer. Cecil Winges lillebror Emil blir nu Cardells kompanjon i sökandet efter sanningen om den flicka som brutalt dödades på sin bröllopsnatt.

Det är ett brutalt, skitigt och för det mesta kompromisslöst Stockholm som beskrivs. Vi lämnade Anna Stina på en rätt så bra plats senast, men säg den lycka som varar. Jag hoppas verkligen att hon kan få det bättre i nästa och sista boken i serien, än den plats vi lämnar henne på i slutet av denna bok. Även Mickel Cardell upplever mest elände i denna bok. Han saknar Cecil och ersätter honom med Emil, som endast är en blek kopia av sin äldre bror. Emil strider mot sina egna demoner, och man inser inte vidden av dem till en början. Även dessa män önskar jag något bättre för i den sista boken.

I denna bok möter vi också ynglingen Erik Tre Rosor. Med honom får vi uppleva den svenska kolonin på Barthélemy där slavhandel var en stor del av samhället.

Alla nämnda karaktärer möter brutalitet och sadism hos människor, (precis som i första boken). Jag hade hört att denna bok skulle vara brutalare och hemskare än den första. Jag tycker inte att det var värre i denna bok, eller så är det så att jag var beredd denna gång och därför inte upplevde det som värre. Om man har läst den första boken tycker jag att man ska läsa den här också. Jag ser fram mot den tredje och avslutande delen.

lördag 15 augusti 2020

Girl, wash your face

Foto: adlibris.com/se
Jag kommer inte ihåg var jag hörde talas om Rachel Hollis och då lade hennes bok Girl, wash your face i min bokhylla på Storytel. Nu har jag i alla fall lyssnat på den. Jag tänkte att det var en självhjälpsbok om att bli sitt bästa jag, typ... Döm om min förvåning när jag inser att författaren är kristen och har växt upp i Pingstkyrkan, fast i Kalifornien i USA. Helt plötsligt fick hennes råd mer djup och när hon i ett kapitel återkom flera gånger till att Gud har en plan med ditt/mitt liv så kände jag mig riktigt rörd.

På svenska heter denna bok Sluta tro på alla lögner!". Det är en bra titel för varje kapitel utgår från en lögn som Rachel trott på och som många kvinnor tror på. Hon berättar episoder från sitt eget liv och förklarar vad som hjälpte henne att sluta tro på den lögnen.

Kapitlet som slog an flest strängar hos mig var det om känslan att man borde uppnått med vid den ålder man är. Hon hävdar att otroligt många kvinnor känner så, vid olika åldrar och oavsett vad de uppnått. Det var också i det kapitel som hon påpekade att Gud har en plan. Detta var det kapitlet som berörde mig mest. Jag tror dock att hennes budskap är mer att man har makten över sitt eget liv och att man ska följa sina drömmar och jobba för det man vill ha. Trots många allvarliga ämnen så är det även en humoristisk bok. Jag kommer nog att lyssna på något mer av henne.

måndag 10 augusti 2020

Ödesmark

Foto: adlibris.com/se
 Jag har inte läst Stina Jacksons förra bok med lyssnade igenom Ödesmark på en knapp vecka. Den var bra, men inte fantastisk. Det är lite av en deckare, men också ett drama om vad som håller familjer samman och vad som kan bryta sönder dem.

Liv är huvudpersonen. Hon bor med sin pappa Vidar och sin tonårsson Simon i den lilla byn Ödesmark utanför Arvidsjaur. Ryktena säger att Vidar är rik, att han tjänat stora pengar på skogsaffärer. Man kan inte tro att familjen är rik när man tittar på hur de lever. Folk undrar också över detta att Liv har stannat hos sin pappa, att hon aldrig skaffat ett eget hem.

Liam har en dotter på 5 år. Han vill komma bort från sin brors knarkaffärer och kunna köpa ett hus så att han slipper bo med dottern i sin mammas garage. Den enstörige Juha tipsa bröderna om Vidars förmögenhet och föreslår att de ska råna honom. Något går väldigt fel den natten och Vidar blir skjuten.

Det intressanta med boken är att jag tror att jag förstått hur allt gått till, men det visar sig att det har jag inte. Det var inte som jag trodde att det i princip stått att det var. Sedan finns det andra saker, om Livs tonårstid (som kommer i tillbakablickar då och då) och om vem som är Simons pappa, som inte är så solklara. Det insinueras vissa saker och det kan hända att vissa läsare skulle säga att det är så det är, men jag känner mig lite osäker. Vi ska prata om den här boken på nästa bokcirkel så då får vi väl se om det är fler som är lite osäkra eller om de andra tycker att de "vet" hur allt ligger till. Jag lutar nog ändå åt att tro att insinuationerna visar på vad som hänt, även om det inte uttalas med tydlighet.

tisdag 4 augusti 2020

Den vita frun

Foto: adlibris.com/se
Jag har läst böcker av Frida Skybäck förut, någon historisk och någon i nutid. Jag har tyckt att de varit bra, så jag blev lite besviken när jag lyssnade på Den vita frun. Den var inte dålig, men jag tyckte att den var lite trivial, förutsägbar och oengagerande. Jag inser att det mesta av detta är sådant som jag inte brukar ha något emot, så jag vet inte riktigt varför det inte kändes bra den här gången.

Bokens huvudperson är Maria. I slutet av 1700-talet har hon en ställning som kammarjungfru, eftersom hon inte vet vilka hennes föräldrar var och familjen hon jobbar hos hade vänligheten att ta hand om henne. Hon följer med sin matmor och hennes giftasvuxna dotter Juliana till Borgeby slott. Juliana ska få träffa sönerna i familjen där, med förhoppning om giftermål som resultat. Maria känner snart att det är något som inte står rätt till på Borgeby. Hon känner sig iakttagen och trots ingående frågor om hennes bakgrund vill ingen svara på hennes frågor om slottet och familjen där.

Växelvis får man också läsa/höra dagboksanteckningar från tjugo år tidigare. Det är en ung och sjuk fru som skriver, först om sin graviditet och sedan om sin lilla dotter. Hon vantrivs med sitt liv i sin mans hem. Mannen är ofta borta och hans mamma är dominant och styr över den unga frun. Det tar inte lång tid att räka ut hur detta hänger ihop med Maria, men det dröjer till bokens slut innan allt är utrett.

lördag 25 juli 2020

Balladen om sångfåglar och ormar

Foto: adlibris.com/se
Suzanne Collins har skrivit en prequel till sin trilogi om hungerspelen. Balladen om sångfåglar och ormar utspelar 64 år innan de andra böckerna tar sin början. Här ska det tionde hungerspelet just gå av stapeln. Coriolanus Snow är 18 år (och det är antagligen många år kvar tills han blir president) och går sista året på Akademin. För att blåsa liv i hungerspelen, som många inte bryr sig så mycket om, bestäms att varje spelare ska få en mentor från avgångsklassen. Coriolanus blir mentor till flickan från Distrikt 12. Mentorerna ska försöka presentera sina spelare för tittarna och när Coriolanus föreslår (och får förslaget godtaget) att folk ska kunna skicka gåvor till spelarna så blir det än viktigare att marknadsföra dem.

Coriolanus får snabbt ett speciellt band till Lucy Gray. Hon är annorlunda och jag gissar snart att hon kan bli den vinnare som Distrikt 12 haft, förutom Haymitch. Hungerspelen kommer att förändra livet både för Coriolanus och Lucy Gray, för alltid. Ingen av dem kan dock förutse hur mycket.

Jag läste att någon beskrev denna bok som en besvikelse, men jag tänker att det beror verkligen på vad man förväntar sig. Jag förväntade mig inte att denna läsupplevelse skulle mäta sig med den jag hade när jag läste Hungerspelen för första gången. Jag blev då heller inte besviken. Jag tänkte att det skulle vara en bakgrundshistoria, och det är intressant att möta president Snow innan han blev president, och se att han inte var en grym och hänsynslös person från början. Det är också intressant att läsa om hur själva hungerspelen började gå mot att bli de spel som man känner igen från de andra böckerna. Jag tycker alltså att det är en helt okej bok, men kanske inte så intressant om man inte läst de andra.


måndag 13 juli 2020

Kapten Nemos bibliotek

Foto: alibis.com/se
Jag har inte läst något av P.O. Enquist tidigare, men jag har koll på vem Kapten Nemo är, och det hade jag väl en viss nytta av när jag läste Kapten Nemos bibliotek. Samtidigt vet jag inte om det var helt nödvändigt att ha koll på honom, det räcker i vilket fall att veta vem han är, man behöver inte ha superkoll på alla Jules Vernes böcker där han förekommer.

Uppe i norra Sverige på typ 40-talet byter två bebisar av misstag plats på BB. Det åker hem med fel familj och detta uppdagas inte förrän pojkarna är sex år. Då bestämmer en domstol att de ska byta tillbaka och hamna i sina "rätta" familjer. Man kan ju fundera på vad det innebär. För ett par sexåringar så känns nog inte den andra familjen som den rätta. Pojkarna i boken var vänner innan utbytet, men efteråt tar det flera år innan de umgås igen.

Den ena pojken är bokens berättare. Om man inte behöver ha full koll på kapten Nemo, som förekommer i pojkarnas fantasier en hel del, så kan det vara bra att ha lite bibelkunskap. Detta utspelas nämligen i en tid och ett samhälle då kyrkan spelade stor roll för hela byn.

Jag kan inte säga att jag tyckte speciellt mycket om boken, trots den intressanta berättelsen. Fantasi och verklighet blandas på ett sådant sätt i boken att det ibland är svårt att hänga med och veta vad som egentligen händer. Jag utgår från att detta är ett medvetet stilgrepp och boken har hyllats, men jag är inte så förtjust i det.

lördag 27 juni 2020

Pastor Viveka och tanterna


Foto: adlibris.com/se
Pastor Viveka och tanterna av Viveka Haaland har stått i min bokhylla ett tag. Jag tror att jag fick den som sommarpresent för något år sedan. Jag kände för något lättsamt och tog fram den. Jag tyckte sedan att det var roligt att den var skriven av en frikyrkopastor och att huvudpersonen var en frikyrkopastor.

Viveka är pastor i en kyrka i Enskede utanför Stockholm. Hon är gift och har fyra barn. Man kan tro att allt är frid och fröjd, men Viveka börjar bli lite trött på att finnas till för alla andra och tanterna i kyrkan tycker att hon förringar deras insats (att baka kakor) genom att föreslå att det även ska finnas frukt vid kyrkfikat.

En dag hittas en av de kakbakande tanterna död. Hon var i och för sig gammal, men hon dog ingen naturlig död. Hon förgiftades, av giftet som finns i blomman Stormhatt. Stormhattar finns det gott om i Enskedes koloniområde, så det är inte lätt att förstå vem som är skyldig. Viveka kan inte låta bli att forska i saken, trots att polisen säger att de inte vill att hon blandar sig i.

Även om det är ett, (och sedan eventuellt fler), mord som ska utredas så är detta inte en speciellt läskig bok. Man skulle nog kunna kalla det för en mysdeckare. Den är trevlig läsning och man får följa Viveka och hennes församlingsmedlemmar, i deras liv och existentiella funderingar. Detta är första boken i serien och jag kan nog tänka mig att läsa fler någon gång.

fredag 19 juni 2020

Lärarinnan

Foto: adlibris.com/se
När jag skulle börja lyssna på Lärarinnan av Danny Wattin så tänkte jag att detta kunde flipp eller flopp. Kan meddela att det är en flopp. Boken handlar om Elin, som jobbat som lärare i tio år runt om i världen, på alla möjliga platser men inte i Sverige. Nu kommer hon hem och henens storebror hävdar att hon inte kommer klara ett halvår i den svenska skolan. Med det är vadet igång.

Elin får snabbt jobb och börjar i en fyra. Ungarna är hemska och gör helt som de vill. Föräldrarna är ännu värre och Elin har inget att ta till. Hon får inte ta mobiltelefonerna, inte höja rösten och inte få någon att känna sig utpekad. Ingen får ju känna sig kränkt. Rektorn och kollegor utgör inget stöd, så någonstans där bestämmer sig Elin för att ta saken i egna händer. Hon tar till minst sagt tvivelaktiga metoder. Det blir både lagligt och moraliskt inkorrekt och till slut är alla former av gränser korsade.

Vad som kunde blivit ett vettigt inlägg i debatten om den svenska skolan blir istället helt omöjligt att ta på allvar. Det finns ingen trovärdighet eller realism kvar till slut. Det är inte ens roligt. Jag rekommenderar inte denna bok till någon.

lördag 16 maj 2020

Queenie

Foto: adlibris.com/se
Selmastories rekommenderade Queenie av Candice Carty-Williams till bokcirklar. De skrev att det fanns mycket att diskutera. Vi får se hur det blir på min bokcirkel, nästa vecka.

Under första halvan av boken var jag mest irriterad på huvudpersonen. Queenie är 25 år, bor i London och jobbar på en tidning. Hon blir dumpad av sin pojkvän, men vägrar inse att det är slut. Hon fortsätter att kontakta honom samtidigt som hon "tröstar" sig med att hoppa i säng med alla rötägg hon stöter på. Det är mest i detta som irritationen grundar sig; att hon inte fattar att det är slut och att hon låter sig behandlas riktigt illa av en rad killar.

Efter ungefär halva boken når Queenie botten, och börjar gå i terapi. Hennes jamaicanska mormor tror inte alls på det där med terapi, till att börja med, men Queeni går i alla fall. När hon börjar nysta i sin barndom bleknar min irritation på henne. Det finns anledningar till att hon fått detta beteende, och de är förmildrande.

Boken blev alltså bättre mot slutet, men totalt sett så är det inget jag rekommenderar.

måndag 27 april 2020

Bokcirkeln vid världens ände

Foto: adlibris.com/se
Jag har lyssnat på en bok av Frida Skybäck tidigare. Den utspelades i historisk tid, men den här; Bokcirkeln vid världens ände utspelas i nutid och i relativ nutid.

Patricia är en kvinna i 50-årsåldern som bor på sin familjs nedgångna gård i Virginia, USA. För trettio år sedan reste hennes lillasyster Madeleine till Sverige (deras mamma kom därifrån) för att jobba i kyrkan i Ljusskär under ett år. Madeleine försvann och kom aldrig mer tillbaka. Nu har någon skickat hennes halsband till Patricia och hon bestämmer sig för att åka till Ljusskär och göra ett sista föröka att ta reda på vad som hände med hennes syster.

I Ljusskär driver Mona ett Bed & Breakfast med boktema och hon har precis dragit igång den gamla bokcirkeln med sina vänner Doris och Marianne. De ska börja med att läsa Stolthet och fördom. Monas dotter Erika kommer med sin 5-åriga dotter Lina för att tillbringa sommaren i Ljusskär. Hennes man och 15-åriga dotter är kvar i Halmstad. Erika är orolig för sin mamma, som inte verkar lika pigg längre, och hon tänker att hon nog behöver övertalas till att sälja hotellet. Fast Mona är 68 år och har en del ekonomiska problem så har hon inga tankar på att säja hotellet.

Naturligtvis flyttar Patricia in på Monas Bed, Breakfast & Books, och där blir hon genas upptagen i gemenskapen i bokcirkeln. Det visar sig dock svårare att få reda på något om Madeleine.

Som läsare får man också följa Madeleine, när hon i slutet av 1980-talet kommer till Ljusskär. Hon trivs i kyrkan, men det dröjer inte innan man som läsare börja ana att allt inte står rätt till.

Detta är en trevlig och lite spännande bok. Jag hade mina misstankar om vad som hänt, men de stämde inte.

onsdag 22 april 2020

Den lilla ön i havet - serien

På några veckor har jag plöjt Jenny Colgans serie on den lilla ön i havet; Sommar på den lilla ön i havet, Tillbaka till den lilla ön i havet och Julafton på den lilla ön i havet. Som hennes tidigare böcker så är det mysigt, pittoreskt och relativt förutsägbart.

Huvudpersonen är Flora. När första boken börjar är hon juristassistent på en stor firma i London. Hon är hopplöst förälskad i sin chef Joel, men han vet knappt om att hon finns. När firman får en enormt rik amerikan som klient och han vill ha hjälp med att etablera sin verksamhet på den lilla skotska ön Mure, kallas Flora in. Hon kommer nämligen från Mure, och anses då kunna vara behjälplig med att få med lokalbefolkning på Coltons (amerikanens) planer. Flora hade inga planer på att återvända till Mure men blir nu tvungen.

På Mure finns Floras pappa, henne tre bröder, alla hennes barndomsminnen och sorgen efter hennes mamma som dog för några år sedan. Det är inte svårt att räkan ut att Flora kommer inse att hon hör hemma på Mure, och efter en hel del förnekelse och vånda så flyttar hon tillbaka för gott.

Man får även följa en del av ortsbefolkning på ön, t.ex. Floras bröder, hennes barndomsvän Lorna och öns nye läkare Saif. Så klart får vi även lära känna Joel mer. Genom alla dessa karaktärer och deras berättelser så kommer frågor så som sorg, skilsmässa, homosexualitet, cancer, flykt från krig, livet som fosterbarn, rädslan för att gå in i nya relationer och psykisk ohälsa att behandlas. Det djupdyks naturligtvis inte lika mycket i alla ämnen men alla behandlas med värme och respekt.

Ön blir också nästa som en egen karaktär. Livet där är väldigt avskilt från fastlandet och en del av det skulle nog upplevas som gammeldags. Samtidigt så är livet där nära naturen och den beskrivs som slående vacker och ständigt styrd av årstiderna
och vädrets nycker.

Detta är helt klart trevliga böcker, så är man ute efter lättlästa mysiga böcker så rekommenderar jag dem varmt.

Foton: adlibris.com/se

lördag 18 april 2020

Små eldar överallt

Foto: adlibris.com/se
På tre dagar läste jag Små eldar överallt av Celeste Ng, men den hade legat betydligt längre i min bokhylla på Storytel. Jag trodde att den skulle vara bra och det var den.

Familjen Richardson bor i Shaker Heights, ett samhälle som är minutiöst planerat, ner till minsta träd och färgen på husen. Allt ser perfekt ut, på ytan. Mrs Richardson växte upp här och efter college, där hon träffade sin blivande man, så flyttade de tillbaka till hennes barndoms stad. Familjen har nu fyra barn, Lexie, Trip, Moody och Izzy, alla tonåringar.

En dag anländer den ensamstående mamman Mia Warren med sin tonårsdotter Pearl. De hyr en lägenhet i ett tvåfamiljshus, som Mrs Richardson äger. Pearl blir snart nära vän med Moody och börjar hänga hos familjen Richardson. Mrs Richardson och Mia blir båda nyfikna på den andras familj, utifrån att deras barn umgås så mycket. När Mrs Richardson erbjuder Mia att ta hand om städning och matlagning hemma hos dem så tackar Mia ja.

Allt eftersom tiden går blir de två familjerna mer och mer indragna i varandras liv. Men fler och fler frågor uppstår också. Jag ska försöka att inte avslöja något, för en del av behållningen av boken är att allt eftersom få reda på mer om de två familjernas bakgrund och vad det är som styr och påverkar deras beteende. Däremot kan jag avslöja att deras inblandning i varandras liv inte blir så bra i längden. Flera gränser korsas och en del beslut får dramatiska och ödesdigra konsekvenser. Som läsare möts man under läsningens gång av flera nästa existentiella frågor att brottas med. Skulle man kunna ge bort ett barn som man fött? Vilken rätt har en förälder till sitt barn? Hur hanterar man sin oro för sina barn? Hur hanterar man ett utmanande barn? Även om jag inte har egna barn så går det utmärkt att leva sig in i karaktärernas problem. Boken är inte skriven så att man bara kan identifiera sig med problemen om man upplevt dem själv, utan man engagerar sig i karaktärerna ändå och funderar på vad man själv skulle gjort i den givna situationen och resonerar med sig själv om hur rätt eller fel man tycker att karaktärerna gör.

Detta är en bra och engagerande bok. Jag rekommenderar den definitivt, och om jag fick det att låta som att den mest handlar om typ barnuppfostran så är det en missvisande bild. Den handlar om familjerelationer och hur de formar och påverkar oss. Bokens börja och slut är en brand, en anlagd brand, med små eldar överallt.

lördag 28 mars 2020

30 dejter på 30 dagar

Foto: adlibris.com/se
Jag brukar gilla romantiska komedier, som andra kanske skulle kalla tramsiga. 30 dejter på 30 dagar av Sarah Title är första delen i en trilogi som kallas "Librarians in love". Det tyckte jag lät som något för mig. Detta dravel var dock för tramsigt, och för dåligt skrivet, till och med för mig.

Det handlar om Bernie, som är bibliotekarie. Hennes ogillande min vid en flashmob och ett frieri på informationsdisken blir till en meme som tar internet och San Fransisco med storm. Colin jobbar på en modetidning som bestämmer sig för att bevisa att den ogillande bibliotekarien inte är odejtbar, (därav bokens titel). Colin ska skriva artikelserien om Bernies dejtande och naturligtvis växer känslorna fram mellan dem.

Det är egentligen inte handlingen i sig, även om den är rätt så tramsig stundtals, som är mitt största problem med boken. Det är språket. Jag vet inte riktigt vad det är... Är författaren dålig? Är översättaren dålig? Har det blivit något sorts fel när boken gjorts digital till Storytel? Kanske spelar alla aspekter in, men denna bok har ett dåligt språk. Ibland fattas det ord och ibland är det för många istället. Detta är inte bra skrivet. Det är inte så att jag på något sätt kräver litterära mästerverk, verkligen inte, men detta har för låg nivå till och med för en trivial romantisk komedi.

fredag 20 mars 2020

Kidnapparen

Foto: adlibris.com/se
Jag har sagt det förut och här kommer det igen. Ibland vill jag bara läsa något förutsägbart och enkelt, med lite spänning och romantik. Då passar Nora Roberts mig perfekt, och hennes Kidnapparen är inget undantag.

När Alice är 18 år sticker hon från ranchen i Montana där hon växt upp. Hon vill inte som systern gifta sig och bli kvar där, hon vill bli filmstjärna. Det är inte så enkelt att bli det och vid 21 års ålder bestämmer hon sig för att återvända hem. Några kilometer från hemmet stannar en bil för att ge henne lift, tror hon. Istället blir hon kidnappad och hålls fången i över tjugo, närmare trettio, år.

Nästan trettio år senare sköter Alice systerdotter Bodine, och hela resten av familjen, ranchen och den resort de byggt upp. De lever lyckliga där och det pratas inte mycket om Alice som försvann för länge sedan. Bodine möter kärleken i Callen, storebrodern Chases barndomsvän som nu återvänder hem. Chase fastnar för deras nya eventansvariga, Jessica, som lämnade New York för att testa livet i västern. Även lillebror Rory får använda sin charm när Chelsea får jobb som Jessicas assistent. Man kan alltså säga att livet verkligen går vidare på ranchen. Allt ställs plötsligt på ända när en kvinna hittas vid vägkanten och identifieras som Alice. Det är uppenbart att hon torterats, våldtagits och kuvats under lång tid.

Även om det är förutsägbart och jag kan räkna ut i princip alla vändningar historien tar så gillar jag detta. Inte att läsa hela tiden, men att komma tillbaka till för nöje och vila.

lördag 14 mars 2020

Pärlan som sprängde sitt skal

Foto: adlibris.com/se
Det var ett tag sedan jag kände att jag hade riktigt flyt i min läsning. Det har känts segt och jag har inte haft så stor lust till det, som jag brukar. Med läsningen av Pärlan som sprängde sitt skal av Nadia Hashimi så känner jag att jag är tillbaka i mitt läsflyt och jag vill läsa. Det är roligt igen. Vilken skön känsla!

Boken har två berättelser, som båda utspelar sig i Afganistan. Den i nutid handlar om Rahima. Hon har fyra systrar, en mamma och en pappa som är beroende av alkohol och opium. Livet i Afghanistan är svårt när man inte har några söner i familjen och pappan mest ligger utslagen, om han ens är hemma. Familjen tar beslutet att låta Rahima bli Rahim, en bacha posh, en flicka utklädd till pojke. På det viset kan hon vara till stor hjälp för familjen. Hon stormtrivs med friheten som hon nu får uppleva för första gången, men när hon går in i puberteten får allt ett plötsligt slut. Som trettonåring gifts hon bort med områdets krigsherre. Han har redan tre fruar och är betydligt äldre än Rahima. Livet som fjärde hustru i hans hus blir svårt. Den enda från familjen som hälsar på henne är en gammal moster. Mostern berättar bokens andra historia, om Shekiba.

Shekiba är Rahimas mormors farmor. När hon var två år ramlade hon och spillde het olja över sig så halva hennes ansikte är vanställt. En koleraepidemi tar nästan hela hennes familj och hon hjälper sin far med allt på gården, som om hon vore en son. När fadern dör blir livet än svårare för Shekiba. Släktingarna har inget till övers för henne utan ger bort henne för att betala en skuld. Hon fungerar då som hushållerska, tills hon ges bort igen. Denna gång till palatset, där hon får klä sig som man och vara haremsvakt.

Båda historierna är hemska och engagerande. När man läser tänker man att det inte är lätt att vara kvinna. På en del platser i välden är det hemskt svårt. Dessa kvinnor hade nästan ingen makt över sina egna liv. De var utlämnade åt vad män bestämde. Trots det hade de en önskan om något annat. Ett hopp och ett driv att försöka påverka sitt öde. De använde det lilla de hade för att förbättra sin situation, vilket i deras omständigheter är oerhört imponerade. Det är inte så svårt att förstå att vissa kan välja vägen som en av Rahima systrar gjorde när hon satte eld på sig själv för att slippa sitt eländiga liv, efter att ha blivit bortgift och mest fått fungera som den nya familjens slav.

En gripande och läsvärd bok, som jag rekommenderar.

lördag 7 mars 2020

Det är något som inte stämmer

Foto: adlibris.com/se
När jag valde att lyssna på Det är något som inte stämmer av Martina Haag så var de för att jag ville ha en bok som inte var så lång. Jag kommer ihåg att jag hörde talas om den här boken när den kom, men det har inte blivit att jag läst den förrän nu. Jag måste erkänna att det är lite intressant för att det handlar om en skilsmässa som så uppenbart är hennes egen.

I boken heter paret Petra och Anders. Hon är författare och han jobbar med tv. Han klämmer till slut ur sig att han inte orkar mer, att han har bråkat färdigt med henne. Han flyttar ut till sommarhuset och hon bor kvar i villan med barnen. Han säger att det inte beror på att han träffat någon annan, men det är inte sant. Han har blivit kär i sin kollega på tv, och inlett ett förhållande med henne.

Petras värld rasar samman. Hon kan varken äta eller sova, bara röka. Som läsare får man följa Petra genom den svåra separationen och skilsmässan men också lite senare när hon tillbringar några veckor uppe i en enslig fjällstuga för att landa i sig själv och skriva (denna bok tolkar jag det som).

Martina Haag brukar skriva väldigt humoristiska böcker. Här blandas detta med en sådan svärta att det stundtals nästan blir deprimerande. Petra mår så hemskt dåligt och man lider med henne. Jag har ju aldrig skiljt mig från någon jag varit med i 15 år, eller blivit lämnad av någon som träffat någon annan så jag kan inte säga säkert om den upplevelsen skildras trovärdigt eller inte. Fast jag kan tänka mig att det skulle kunna kännas så här.

Jag pratade med farmor om boken och hon kommenterade att det är så eländigt med skilsmässor, och det är det ju på många sätt. Samtidig tänker jag att ibland är det bäst att gå skilda vägar, att ibland är det värre att stanna. Jag föreställer mig att det var terapeutiskt för Martina Haag att skriva denna bok och vill man läsa om en skilsmässa så rekommenderar jag den.

torsdag 5 mars 2020

Guernseys litteratur-och potatisskalspajssällskap

Foto: adlibris.com/se
Förra helgen lyssnade jag färdigt på en bok med en väldigt lång titel; Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Anne Shaffer och Annie Barrows. Boken är speciell på fler sätt än den långa titeln. Hela boken besår av brev. I börja funderade jag på om det skulle bli jobbigt att läsa, men jag vande mig snabbt och kom in i stilen.

Juliet är författare och året efter andra världskriget får hon ett brev från en man på Guernsey. Han har köpt en begagnad bok som har Juliets namn skrivet på insidan av pärmen. Han gillar boken så mycket att han ber henne om hjälp att hitta fler böcker av samme författare. Detta är början på deras brevväxling. Han är medlem i Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap och det blir Juliet nyfiken på. Snart har hon börjat brevväxla med sällskapets andra medlemmar också. På detta sätt får man följa Juliet och de andras liv, men också händelserna under kriget. Till slut är alla så goda vänner att Juliet bestämmer sig för att skriva en bok om Guersey och åker dit för att hälsa på. Detta komma att bli livsavgörande för henne på alla sätt.

Det var en mycket trevlig bok, även om den tog upp hemskheterna under kriget. Så vill man läsa en feel good - bok, med en verklige inramning, så rekommenderar jag denna. Den finns också som film, så den är jag nyfiken på att se. De måste ju ha ändat på upplägget där, för man kan väl inte ha en film som bara är folks brev till varandra...

söndag 16 februari 2020

The crystal cave

Foto: adlibris.com/se
Kung Arthur och riddarna runt runda bordet känner man ju till. Även trollkarlen Merlin hör till den legenden. The Crystal Cave är Mary Stewarts första del i trilogin om Merlin. Här får man följa Merlin från hans barndom och vidare i livet. Han föds som den oäkte sonen till prinsessan Niniane i södra Wales. Modern vägrar att tala om för någon vem som är Merlins far, men längre fram i boken kommer sanningen fram. Merlin växer upp till att bli poet, profet, uppfinnare och magiker. Boken avslutas med att Arthur avlas efter att Merlin förutspått att han ska bli den stora kung som enar Storbritannien.

I nästan hela boken tyckte jag att tempot var för långsamt. Det var så mycket beskrivningar att det kändes som att de tog mer plats än själva händelserna. Nästan hela tiden ville jag bara att det skulle gå snabbare. Boken är indelad i fem delar och del fem var den som jag gillade bäst. Då var tempot högre och det var mer fokus på intrigerna mellan människor. Undrar om det håller i sig när nästa bok fortsätter, eller om det för det mesta kommer fortsätta att kännas som att det går för långsamt? Jag vet inte om eller när jag kommer läsa vidare. Vi får se.

söndag 19 januari 2020

I dina kläder

Foto: bokus.com
I dina kläder av Jane Green har jag läst i under en längre tid, eftersom jag läst den när jag läser en kvart med mina elever, två morgonlektioner i veckan. Nu fick det dock vara bra, nu ville jag bli färdig och se hur det slutade, så jag läste ut den över helgen.

Detta är vanlig chick-lit och det fungerar alldeles utmärkt ibland. Boken har två huvudpersoner; Vicky och Amber. Vicky är 35 år, bor med sin katt i London och jobbar på en damtidning. Amber bor med man, två barn och hund i en förort utanför Manhattan i USA. Helt olika liv alltså, men ingen av dem är riktigt nöjd med tillvaron. Vicky vill bo med sin egen familj i ett hus på ladet, precis som hennes bror gör. Amber har börjat tvivla på att tävlandet och skvallrandet i damföreningen (som ska ägna sig åt välgörenhet) är det som hon verkligen vill lägga sin tid på. För ett reportage i Vickys tidning så bestäms det att de två kvinnorna ska byta liv med varandra i fyra veckor.

Naturligtvis inser både Vicky och Amber att gräset inte är grönare på andra sidan och de lär sig uppskatta det de har och inser att de inte vill byta liv med någon. Vägen dit är dock underhållande, utan att bli för intrigfylld. Lagom lättsam läsning, när det är sådant man behöver.