The book thief

Foto: cdon.se

Nu har jag läst ut The book thief av Markus Zusak. Det tog ett litet tag att läsa ut den, för jag blev distraherad av de böcker som jag lyssnar på (och nyss skrivit om). Det betyder i detta fall inte att denna bok inte är bra, för det är den. Däremot så kräver den lite av sin läsare. Det är varken lättsamt eller speciellt lyckligt och enkelt.

Bokens berättare är Döden. Bara det är ju lite speciellt. Jag har nog inte läst någon sådan bok förut. Döden berättar om boktjuven, Liesel, som är nio år när historien börjar 1939, i Tyskland. Andra världskriget och Döden som berättare gör att man inte förväntar sig att detta ska bli en speciellt lycklig historia.

Liesels lillebror dör på tågresan som ska lämna barnen i fosterhem. Under begravningen stjäl Liesel sin första bok, en handbok i dödgrävning. Detta är också första gången som Döden kommer i kontakt med henne, men inte sista gången. Jag upplever att det ger en liten extra krydda till boken att man inte vet när Döden kommer träffa Liesel igen, och om eller snarare när han ska hämta henne.

Liesels fosterföräldrar är enkla men bra människor. Pappan blir mycket betydelsefull för Liesel, inte minst när han motar bort hennes mardrömmar med lästräning under nätterna. Mamman upplevs hårdare och strängare men hon är har ett hjärta av guld innerst inne. Visst kan det vara så ibland, att den som har det hårdaste skalet är mjukast på insidan? Liesel får en bästa vän i grannpojken Rudy, och de upplever många äventyr tillsammans. Familjen gömmer även juden Max i källaren under en tid. Det var verkligen modigt av dem att göra det. Hade han blivit upptäckt hade de alla råkat mycket illa ut. Man funderar ju ofta på hur vanliga tyskar upplevde kriget och det Hitler gjorde. Det fanns trots allt människor som inte köpte allt han sade utan insåg att det var fel. Det känns hoppfullt för mänskligheten tycker jag.

Jag tänker inte skriva om allt som händer och de relationer som formas och utvecklas, för det blir för mycket. Jag nöjer mig med att rekommendera denna lite annorlunda bok. Den finns även på film nu och den ser jag fram mot att se.

Eld

Foto:cdon.se

Den andra delen i Engelsforstrilogin av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren heter Eld. Den har jag lyssnat på den senaste veckan. Precis som första boken så var den spännande och jag har lyssnat varje dag. Jag undra hur allt ska sluta...?

De utvalda måste kämpa på flera fronter i denna bok. Någon ser till att apokalypsen som de ska stoppa närmar sig med stormsteg (mycket snabbare än beräknat) och samtidigt dyker rådet upp och ska ställa dem till svars för hur de har missbrukat sina magiska krafter. (Rådet håller koll på all magianvändning och anser sig vara kloka och alltid ha rätt.)

Samarbete blir nyckeln till att lyckas. Att tjejerna kan se förbi sina olikheter och verkligen samarbeta och lita på varandra är ett bra budskap. Ofta har man kanske lättare för att lita på och samarbeta bra med folk som liknar en själv, men att kunna komplettera varandra och se det positiva hos andra är viktigt och även givande, tror jag.

I Engelsfors startar en organisation som kallar sig för Positiva Engelsfors (PE). Många i samhället ansluter sig och anammar budskapet om att tänka positivt. Först verkar det bra men snart förstår man att det är något lurt med detta. Jag tänker faktiskt på Nazityskland. Folk går med i en rörelser som verkar bra först, men mer och mer vill man göra sig av med alla som inte passar in. PE tar över skolan där tjejerna går och de som inte går med blir utstötta. Man vill ju tro att sådant som liknar det som hände i Tyskland inte skulle kunna hända igen, men jag är inte så säker. Folk vill så gärna passa in och höra till. Om det dessutom verkar bra i början så tror jag att folk kan bli lurade. Som alltid vill man ju tror att man själv inte skulle gå på något sådant, men hur ska vi kunna veta det när vi aldrig varit med om något liknande? I Engelsfors så är det demonerna och de som hjälper dem som ligger bakom PE och allt de gör och som tur är lyckas de utvalda bekämpa dem och avvärja apokalypsen för den här gången. Däremot så är det fler av dem som stryker med. Från början var de sju utvalda och nu är endast fyra kvar. Jag undrar om fler ska behöva dö innan sista boken är slut. Deras uppdrag är att stänga den port som finns till demonvärlden i Engelsfors, så jag antar att sista boken slutar med att de lyckas med det.

Ser fram emot upplösningen :-)

Cirkeln

Foto: cdon.se

Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren har skrivit Cirkeln, som är den första boken i Engelsforstrilogin. Jag har elever som sagt att jag bara måste läsa dessa böcker, så det var kul att berätta för dem att jag nu gör det. Jag har på en vecka lyssnat på denna första bok i serien. Det är rätt så snabbt för mig att ha lyssnat på en bok på en vecka. Så fort jag vaknat har jag stoppat hörlurarna i öronen och sedan har jag lyssnat medan jag gjort mig iordning, ätit frukost och gått till jobbet. Som ni förstår så har det alltså varit rätt så spännande.

Den här boken är något så ovanligt som en svensk fantasytrilogi. Engelsfors är ett litet brukssamhälle där inget speciellt verkar hända, men det visar sig att "hinnan" mellan vår värld och andra dimensioner och världar är extra tunn där. Handlingen börjar med ett dödsfall och sedan väcks sex 16-åriga tjejer som häxor. De har till synes inget gemensamt och deras olikheter och konflikter är en drivkraft i handlingens utveckling. De får reda på att de är utvalda att rädda världen från en ondska som hotar. Dessutom blir deras skola utpekad som en ondskans plats.

I början hade jag lite svårt att hålla ordning på alla tjejerna, vem som var vem, hur de såg ut och hur deras familjer och vänskapsrelationer såg ut. Efter ett tag satte det sig dock och det var inga problem att hänga med. Innan jag hade kommit speciellt lång blev jag rejält överraskad av en dramatisk händelse i boken. Jag hade verkligen inte tänkt mig att det ens var en möjlighet att en sådan sak skulle kunna hända. Det känns uppfriskande att bli så överraskad av en bok. Sedan tyckte jag att det malde vidare och precis när jag började tänka att det behövde hända något nytt så tog händelserna fart igen. Det hade ju varit ännu bättre om jag aldrig behövt tänka att det borde hända något nytt, men det var ju bra att det gjorde det när jag tyckte att behovet uppstod.

Även om tjejerna är häxor och har magiska krafter så finns det också en del realistiska drag i boken. De privata problem som tjejerna brottas med känns som typiska tjej- och tonårsproblem, även om karaktärerna kanske är lite stereotypt beskrivna.

Jag kommer helt klart att lyssna på de två resterande böckerna också.