Konsten att skapa en tjej

Foto: adlibris.com/se

Jag gillade Caitlin Moran förra gången jag läste henne, och hon var fantastiskt rolig att titta och lyssna på när hon besökte Skavlan. Så jag såg fram mot att läsa hennes nys bok, Konsten att skapa en tjej. Nu har hon skrivit skönlitteratur, med inspiration från sitt eget liv. Jag ville egentligen läsa boken på engelska men jag ville börja direkt och bokhandeln hade den bara på svenska så då fick det bli så.

Johanna Morrigan är fjorton när boken börjar. Hon är tjock och har en supande pappa, en förlossningsdeprimerad mamma och fyra bröder. Familjen lever på bidrag, i Wolverhampton. Johanna lånar böcker på biblioteket och vill uppfinna sig själv. När hon av en händelse läser en musiktidning så kommer hon på att hon skulle kunna bli musikkritiker. Hon skapar ett alias, Dolly Wilde, och får ett jobb på en musiktidning i London och hoppar av skolan.

Caitlin Moran skriver underhållande och bra, och trots att jag på ett sätt inte alls kan identifiera mig med bokens Johanna så förstår jag ändå hennes behov av att skapa sig själv, och inse att ingen annan kan göra det åt en, man måste göra det själv. På sin väg mot självupptäckt lever Johanna/Dolly ett på många sätt hårt och lössläppt liv. Hon börjar dricka och röka för att det verkar vara det givna i musikvärlden och hon hoppar i säng med alla som vill, och inte bor för långt från tågstationen. Att hon till slut ska krascha på något sätt är väl givet, för dramaturgins skull. Som sjuttonåring inser hon några saker som hon i alla fall inte vill vara, och att hon inte ska vara någon annan än den hon själv vill. Detta är insikter som vi alla får göra, mer eller mindre, tror jag. Att jag kan förstå Johanna trots att våra erfarenheter är helt väsensskilda tycker jag vittnar om Caitlin Morans goda författarskap och förmåga att engagera och nå sina läsare.

Många av de band som det skrivs om är sådana som jag aldrig hört talas om. Kanske har man inte det om man inte var tonåring i England, i början av 90-talet? Eller så är det bara inte den sortens band som jag känner till. Några av dem har jag naturligtvis hört talas om men det är bara Take That som jag faktisk har koll på, och Johanna gick och lyssnade på dem först när hon bestämt sig för att hon inte behövde såga allt och att det kan vara kul med band som fjortisar skriker för.

Om du gillade Konsten att vara kvinna kommer du gilla Konsten att skapa en tjej också.

Death comes to Pemberley

Foto: adlibris.com/se

Stolthet och fördom av Jane Austen är en klassiker och en fantastisk bok. I Death comes to Pemberley  har deckarförfattarinnan P.D. James skrivit en fortsättning, som tar vid sex år efter slutet på Jane Austens bok.

Elizabeth och Darcy lever lyckliga, med sina barn, på godset Pemberley. Varje höst har de en bal och när boken börjar är det dagen före denna bal. Alla har fullt upp med förberedelserna och först på kvällen pustar paret Darcy ut tillsammans med Elizabeths äldre syster Jane, som kommit tillsammans med sin man. Lugnet avbryts av en vagn som i rasande fart anländer, med en hysterisk Lydia. Lydia är Elizabeths och Janes yngsta syster och hon och hennes man Wickham är aldrig inbjudna till Pemberley p.g.a. de problem de ställt till med tidigare. Lydia skriker att hennes man är död.

Detta är upptakten till det mordmysterie som boken kretsar kring. Eftersom brottet begåtts på Pemberleys mark så blir Darcy och Elizabeth indragna. Darcy mer än Elizabeth, eftersom kvinnor inte spelade de stora rollerna i samhället på denna tid. Han blir nästan mer huvudperson i boken än vad Elizabeth blir, och det är inte speciellt mycket tid som de kan spendera tillsammans, bara de två. Det finns följaktligen inte rum för så mycket romantik i boken.

Jag har inte läst något av denna författare tidigare, så jag vet inte hur hon brukar skriva. Däremot så har jag läst flera av Jane Austens böcker och jag tycker att denna bok har ett språk som liknar hennes. Det känns lite gammeldags, och jag förstår inte alla ord, (vill poängtera att jag läste den på engelska). Om Jane Austen hade skrivit om ett mord så skulle hon ha kunnat skriva ungefär så här, tror jag. Det måste räknas som ett gott betyg till denna bok och dess författarinna.

Boken har faktiskt stått i min bokhylla ett tag och anledningen att jag läste den just nu är att en miniserie baserad på boken nu sänds på svt 1 på lördagar. Jag valde att inte se det första avsnittet förra lördagen och har nu sett det på svt play istället, efter att ha läst färdigt boken. Direkt kunde jag upptäcka vissa skillnader och jag undrar varför de valt att ändra på saker, så som de gjort. T.ex. så är det Elizabeths föräldrar som är på Pemberley, istället för Jane och hennes man. Kanske tycker man att Elizabeths hysteriska och pinsamma mor är en roligare karaktär att ha med, till skillnad från den lugna och korrekta Jane.

Jag tyckte om boken och det var roligt att "återse" karaktärer som känner sedan tidigare, och se hur det gått för dem. I kväll kommer andra avsnittet på tv och då kommer jag titta.