Sputnikälskling

Foto: adlibris.com/se

Jag har tidigare läst en bok av Haruki Murakami. Jag kommer ihåg att jag gillade den boken, men jag skulle inte kunna berätta vad den handlade om. Den var rätt så konstig. När jag nu skulle lyssna på Sputnikälskling så förväntade jag mig att den också skulle vara konstig.

Berättaren är en ung lärare. Han är kär i sin kompis Sumire, men hon är inte kär i honom. Han säger själv att detta är Sumires berättelse, men eftersom han berättar den så informerar han oss läsare lite om sig själv också. Sumire är inte kär i någon, tills hon träffar den något äldre affärskvinnan Myu. Sumire som ville bli romanförfattare börjar jobba på Myus företag och reser runt i världen som hennes privatsekreterare. När de båda kvinnorna är på en ö i Grekland får den unge läraren ett telefonsamtal från Myu. Hon berättar att Sumire är försvunnen och undrar om han kan lämna Japan och komma till den grekiska ön. Trots att sommarlovet snart är slut åker han direkt. 

Denna bok har några märkliga episoder, men jag kan trots det berätta vad den handlar om, så den är inte lika konstig som den förra boken som jag läste av Murakami. Den är heller inte lika bra, tror jag. Jag minns ju bara att jag tyckte den andra var bra, medan denna lämnar mig lite oberörd. Den är inte dålig, den var inte så lång och det gick lätt att lyssna på den. Ändå, trots allt, lite intetsägande... Ingen bestående känsla finns kvar hos mig...