Harry Potter and the cursed child

Foto:
https://en.wikipedia.org/wiki/Harry_Potter_and_the_Cursed_Child

Harry Potter and the cursed child är inte en skönlitterär roman. Det är ett teatermanus. J.K. Rowling står som författare tillsammans med John Tiffany och Jack Thorne. Denna teater hade premiär nu i sommar, i London, på samma dag som boken släpptes. John är pjäsens regissör och Jack har skrivit manus. Så jag antar att det J.K. Rowling gjorde var att hon var med och kom på historien. Det är stor skillnad på att läsa en vanlig bok och att läsa ett teatermanus. Böckerna om Harry Potter är är så detaljrika och detaljerade att detta känns mycket fattigt i jämförelse. Det är roligt att få träffa alla karaktärer igen, men jag vill ha mer. På några timmar läste jag igenom dessa 330 sidor och det kan ju omöjligt ha samma tyngd som tidigare tegelstenar till böcker, (både bokstavligt och litterärt). Jag tycker att det är bra, men det lämnar mig med en känsla av att inte fått tillräckligt.

Berättelsen börjar när Harrys och Ginnys andra son Albus ska börja på Hogwarts. I rask takt tar vi oss fram till Albus fjärde läsårsstart. Det är då själva äventyret tar sin början. Då kan man ju lätt tro att det är Albus som det handlar mest om i denna berättelse, men jag skulle nog säga att det väger rätt så lika mellan tonåringarnas och de vuxnas perspektiv. Är man ett fan av Harry Potter så är det givet att man ska läsa detta, men man ska samtidigt vara på det klara med att det inte går att jämföra med tidigare böcker, för det är ju ett teatermanus (jag vet att jag påpekat det några gånger nu).

Nu ser jag fram mot att se filmerna om Newt Scamander och hans fantastiska vidunder. Första filmen har premiär i höst och kommer förhoppningvis att tillfredsställa en del Harry Potter - abstinens (trots att det utspelar långt innan Harry föddes). Trailern ger i vilket fall en bra känsla så jag är optimistisk.

Stoner

Foto: adlibirs.com/se

John Williams bok Stoner gavs ut 1965, men har nått ny popularitet på senare tid. Fast den var kanske aldrig riktigt populär när de var ny...

Boken handlar om William Stoner. Vi får följa honom genom livet, från hans födelse i slutet av 1800-talet till hans död i mitten av 1900-talet. Det är inte en händelserik bok, precis som Stoners liv inte är ett händelserikt liv. Han växer upp på en liten gård på landet och skickas till universitet för att lära sig om nya jordbruksmetoder. Där upptäcker han litteraturen och börjar studera litteraturvetenskap. Han väljer att inte återvända till gården, utan stannar på universitet där han börjar undervisa. Stoner gifter sig, men det blir inte ett lyckligt äktenskap. Trots det håller de fast vid varandra. Jag undrar om det är tidens ideal eller Stoners personlighet som gör att han bara härdar ut trots att varken han eller frun egentligen är lyckliga. Han får senare i livet uppleva passionerad kärlek, men eftersom han inte överger det liv han en gång valt så blir det bara under en begränsad tid. På många sätt lever Stoner ett mediokert liv. Han inser själv att han större delen av sitt yrkesliv varit en medioker lärare och han har inga framgångar i privatlivet, det är högst begränsat och enkelt. Så vad utmärker honom då? Kanske hans tålamod. Att han stretar på trots att livet inte blir så mycket bättre, trots att det stundtals är kämpigt och ibland nästan outhärdligt i mina ögon.

Jag hade vissa besvär med att komma in i boken. Det kändes som att det inte hände något. Efter drygt en tredjedel så gick det lite lättare men jag kan inte beskriva den som en bladvändare. Den är på ett sätt lika intetsägande och tråkig som dess huvudperson. På samma gång lika genomtänkt och välskriven som sagda huvudperson. Jag har hört, och kan förstå, att en del människor verkligen gillar denna bok. Jag är nog inget stort fan, men jag kan förstå dess värde.

Räfvhonan

Foto: adlibris.com/se

Räfvhonan är den sista delen i Anna Laestadius Larssons trilogi. Här får vi följa Charlotta, Sophie och Johanna under den tid som leder fram till att Bernadotte blir Sveriges kronprins.

Charlotta blir äntligen drottning, inte något hon längtat speciellt efter, men hennes man har länge suktat efter kronan. Sophie Piper delar nu det fersenska palatset med sin äldre bror Axel, som aldrig gift sig (kanske för att han inte kunde få Marie Antoinette). De två vännerna planerade att lämna Sverige tillsammans, men när Charlotta blev drottning så blev det inget med det. Sophie och Axel håller fast vid alla gamla aristokratiska vanor, vilket mer och mer leder till allmänhetens missnöje med dem. De blir symbol för allt som är fel i klassamhället.

Johanna, som var pottunge på slottet när Charlotta först kom till Sverige, driver nu krog och bordell. Hon har hankat sig fram bra sedan hon lämnade sin man i slutet av förra boken. Nu står han plötsligt på hennes tröskel igen, efter alla år, och vill att hon ska lita på honom igen.

Det är både intressant, lärorikt och underhållande att läsa om dessa kvinnor och deras liv vid 1800-talets början. Man riktigt förstår hur mycket research författaren måste ha gjort. Eftersom Charlotta skrev dagbok under hela sitt liv så finns det mycket material som detaljerat berättar om hovlivet på denna tid. Böckerna har en feministisk ton, trots att det begreppet nog inte fanns när dessa kvinnor levde. De levde i en värld helt dominerad av män, men de vill ändå styra sina egna liv. De var inte nöjda med att bara vara pjäser i någon annans spel.

Om man är intresserad av historia och vill få den till sig på ett mer lättillgängligt sätt så är denna bok, och dess föregångare, ett perfekt val.

Without you

Foto: adlibris.com/se

Förra sommaren, när jag skulle lämna Budapest, använde jag de sista ungerska pengarna till att köpa en bok på flygplatsen. Det var Without you av Saskia Sarginson. Jag började till och med att läsa den förra sommaren. Baksidan lockade med spänning och början levde upp till mina förväntningar. Sedan blev det segt. Jag hade inte lust att läsa och det kändes som att det inte hände något nytt. Boken blev liggandes och någon gång läste jag ett kapitel, utan att fångas och fortsätta. Nu bestämde jag mig för att det var dags att läsa färdigt. Och tro det eller ej men nu fångades jag av historien igen. Nu när jag började närma mig slutet blev det spännande igen och jag ville se hur det skulle gå. Någon annan kanske skulle uppleva det annorlunda men för mig kändes mitten som en transportsträcka, men som helhet är det ändå en bra bok.

Handligen utspelar sig i mitten av 1980-talet i Suffolk i England. 17-åriga Eva och hennes pappa är ute och seglar när det blir en väldig storm. Pappa Max räddas, men Eva kan inte hittas. Endast hennes flytväst återfinns. Max kan inte komma ihåg vad som hänt och mamma Clara går in i sin egen sorg och klandrar Max för att han inte tagit tillräckligt bra hand om Eva. Alla tror att Eva är död, utom hennes lillasyster Faith. Hon tror att Eva räddats av en vild "sälman" och att hon befinner sig på ön en bit från kusten. Ingen tror på Faith, eftersom det inte finns några tecken som tyder på att hennes teori skulle kunna stämma.

Historien berättas utifrån alla familjemedlemmars synvinkel. Vi får även följa Eva, som faktiskt är vid liv på ön så som Faith tror. Fast allt är inte vad det först verkar. En stor familjehemlighet nystas upp under berättelsens gång. En bok om familjeband, sorg, saknad, hopp och tro.