Torka aldrig tårar utan handskar

Jag har under den senaste veckan läst Jonas Gardells böcker; Torka aldrig tårar utan handskar, alla tre delarna; 1. Kärleken, 2. Sjukdomen och 3. Döden. Jag har sett tv-serien tidigare så jag visste vad jag hade att vänta mig. Däremot så hade jag inte läst något av Jonas Gardell tidigare. Jag tycker att han skriver bra. Han har ett vackert, poetiskt och målande språk.

Jag funderar lite på de tre delarnas namn. De kändes faktiskt mer logiska för mig innan jag läst böckerna. Jag trodde av, tycker jag själv, naturliga skäl att första boken skulle handla om Benjamin och Rasmus kärlekshistoria, men den handlar om deras liv fram till att de träffar varandra. Boken slutar faktiskt efter deras första möte. Första boken är också den som är mest kronologisk. I del två och tre hoppar handlingen mellan olika personer och tider på ett sätt som jag tror kanske skulle kunna vara förvirrande för en del läsare. Eller så är det inte det, för jag blev inte förvirrad, men jag reflekterade över att det var ett fasligt hoppande fram och tillbaka. Samtidigt är det detta som möjliggör att man som läsare får lära känna fler karaktärer lite mer, än vad man hinner göra i tv-serien. Allt detta hoppande i handlingen gör att läsaren redan tidigt vet hur det kommer att sluta, men syftet är nog inte att överraska med slutet utan att berätta historien så som den var.

Rasmus växer upp i lilla Koppom i Värmland och efter studenten flyttar han till Stockholm för att kunna blir den han redan vet att han är, och komma ut som homosexuell. Mitt hjärta värker för honom och hans behov av att vara till lags, vilket gör att han låter sig utnyttjas av alla som vill ha honom. 

Foto:cdon.se

Benjamin växer upp i Stockholm, men som Jehovas vittne så lever han ändå i en isolerad värld. I den världen finns det strikta regler och Benjamin är mycket bra på att följa dem och bete sig rätt ( i alla fall utåt). När han knackar dörr så möte han Paul, som är arketypen för en fjollig bög. Paul vill bara i förbifarten försäkra sig om att Benjamin vet att han är homosexuell. Det är första gången som Benjamin öppet måste konfronteras med det som han inom sig känt redan tidigare. 

På julafton hemma hos Paul möts sedan Rasmus och Benjamin och vid första ögonkastet så vet Benjamin att det är Rasmus han väntat på och varit på väg mot hela livet. Detta möte förändrar allt för dem. Efter det blir de ett par.

Att sedan läsa om hur aids kommer till Sverige är som att läsa om en helt annan tid, en annan värld. Det är hemskt att läsa om hur människor insjuknar och sedan dör. Hur de förvägras vård och felbehandlas, med flit, för att den allmänna åsikten i samhället var att de fick skylla sig själva. Sjukdomen ansågs vara ett staff för deras felaktiga leverne. Oavsett vad man tycker om någon annans livsval är det inte på något sätt okej att sätta sig till doms över andra människor och utmäta straff. Detta var på 80-talet och då levde jag. Jag var dock för liten för att ha några minne av att jag hörde talas om detta, men det känns som sagt som en annan tid. Synen på homosexuella har också förändrats otroligt mycket sedan detta utspelade sig och även detta är svindlande. Tänk att så stora förändringar ändå skett, bara under min livstid.

Jag tycker att böckerna är bra och de berättar om en del av år historia, som i alla fall jag inte hade direkt koll på. Jag rekommenderar varmt dessa böcker, både för historielektionen och för själva historien, som innehållet mycket hjärta, smärta och värme.

Lady Chatterleys älskare

Foto: cdon.se

Lady Chatterleys älskare av D H Lawrence kom ut 1928. Då ansågs den vara kontroversiell och erotiskt utmanade. Den var förbjuden i många länder och gavs till en början endast ut i censurerade versioner. Med dagens mått mätt så är den inte så uppseendeväckande men jag förstår att den var banbrytande på sin tid. Att en gift kvinna från överklassen har en affär med sin mans skogvaktare, och blir kär i honom, var nog bara det upprörande, även utan de erotiska skildringarna.

Connie blev lady Chatterley när hon under första världskriget gifte sig med sir Clifford. De var endast gifta en månad innan han återvände till kriget. Han kom sedan hem förlamad från midjan och nedåt. Livet på godset Wragby är nog rätt så tråkigt och Connie känner sig gammal vid 27 års ålder. Att lyssna på Clifford och hans vänners så kallade intellektuella diskussioner, tröttnar jag också på (när ett helt kapitel inte innehåller något annat), så det roar nog inte Connie i längden heller.

Efter ungefär halva boken får Connie ihop det med skogvaktaren Oliver Mellors. Till att börja med är det bara en fysisk affär och skogvaktarens vulgära språk är en aning smaklöst, även för mig som nutidsmänniska. Allt eftersom så förändras dock relationen. Ladyn och skogvaktaren finner i varandra det de sökt efter och inte hittat någon annanstans. Hur klyschigt det än låter så blir de hela tillsammans. Deras kärlek beskrivs med ett mycket vackers språk och det är en av de stora behållningarna av boken.

Naturligtvis är inget enkelt och eftersom de båda är gifta på var sitt håll så är det inte bara för dem att rymma tillsammans (som de gör i en av filmatiseringarna). Boken slutar inte i total lycka men med hoppfull förväntan och tilltro till framtiden. Med det får man nöja sig...