fredag 24 augusti 2018

En levande själ

Foto: adlibris.com/se
En levande själ av P C Jerslid skulle jag nog aldrig ha kommit på att läsa själv. Efter att ändå ha läst den skulle jag nog inte heller rekommendera den.

Boken handlar om hjärnan Ypsilon som ligger i ett akvarium i ett laboratorium. Ypsilon kommer i princip inte ihåg något från när han var en vanlig människa, för hans minnen har tagits bort med el-chocker. Fast å andra sidan kan man kanske fundera på hur vanlig människa han var när han var människa, eftersom han gått med på att hans hjärna sparats med syfte att användas i forskning. Ypsilon ligger i sitt akvarium och filosoferar, när han inte försöker flörta med Emma som jobbar där. Motvilligt blir han också vän med apan Flink, som vill att de ska dela sina minnen med varandra.

Jag förstår att detta måste vara skrivet som ett inlägg i en samhällsdebatt, som en varning om vart forskningen kan leda oss eller något liknande. Trots det så tyckte jag inte att det var speciellt intressant. Bitvis var det rätt så tråkigt och händelselöst. Ibland hände det lite mer saker men jag hade svårt att engagera mig i Ypsilons öde.

tisdag 7 augusti 2018

Huset vid sjön

Foto: bokus.com
Huset vid sjön är den tredje boken av Kate Morton som jag läser. Jag rekommenderar verkligen denna författare. Böckerna har alltid en story i nutid och en i det förflutna. Någon i nutiden forskar i vad som hänt tidigare, samtidigt som man får följa personerna från förr också. Det är alltid någon form att mysterium, ett ouppklarat brott eller en familjehemlighet som uppdagats. Det är aldrig en kärlekshistoria som är drivkraften i berättelsen, utan mysteriet, karaktärerna och deras relationer står i centrum.

1933 har familjen Edevane sin årliga fest på sitt lantgods i Cornwall. Familjen verkar lycklig, det är inte länge sedan barnaskaran blev fyra vid ankomsten av den efterlängtade sonen. Allt förbyts dock i tragedi när det följande morgon visar sig att sonen är försvunnen. Han återfinns aldrig och familjen blir aldrig den samma igen.

2003 har Sadie Sparrow tvingats ta ledigt från sitt jobb vid Londonpolisen. Hon blev lite för engagerad i ett fall, och anses inte kunna vara professionell längre. Hon reser till sin morfar i Cornwall och springer av en händelse på familjen Edevanes övergivna hus och deras historia. Hon vänder sig till Alice Edevane, 16 år vid tragedin och nu gammal deckarförfattare, för att få tillstånd att gå in i huset och göra efterforskningar.

Alla karaktärer bär på sina egna hemligheter och det som i bokens början verkar vara sanningen visar sig bara vara en persons minnens och antaganden. Inte förrän Sadie och Alice hjälps åt kan de kasta ljus över hela historien.

Beröringspunkten mellan flera av historierna i boken är förhållandet mellan mor och barn. Vad är en mor beredd att offra för sitt barn? Vad är hon beredd att ge upp? Om man har egna barn så utgår jag från att detta kan beröra ännu mer. Fast även jag tyckte att det var en mycket bra och spännande bok.

måndag 6 augusti 2018

Edenbrooke

Foto: adlibris.com/se
För första gången som jag kan komma ihåg har jag blivit irriterad på en romantisk bok i Jane Austen-stil. Eller rättar sagt på karaktärerna i boken. Det betyder dock inte att jag inte tyckte om Edenbrooke av Julianne Donaldson. Flera gånger satt jag bara och mös, och flinade för mig själv, men andar gånger var jag så irriterad att jag bara ville säga åt huvudpersonerna att skärpa sig. När både läsare och bokens övriga karaktärer förstått att paret i fråga är kära i varandra, men de själva inte kan reda ut, och förstå, sina känslor, då kröp sig frustrationen på.

Marianne Daventry bor med sin mormor i Bath, sedan modern dött, fadern rest till Frankrike och tvillingsystern Cecily skickats till en kusin i London. Hon saknar gården på landet och närheten till naturen så när hon blir inbjuden att göra sin syster sällskap hos moderns väninna på godset Edenbrooke så tackar hon direkt ja.

Det blir dramatiskt redan innan Marianne kommit fram. Överfallen av stråtrövare söker hon hjälp på närmsta värdshus. Där möter hon den godhjärtade Philip och det slår gnistor direkt. Marianne som hela livet levt i skuggan av sin vackrare syster, som alltid får som hon vill, förstår inte allt sina egna , eller Philips, känslor, förrän långt senare.

Trevlig bok om man gillar romantik på 1800-talet!