Ett oväntat val

Foto: adlibris.com/se

Det var ett tag sedan jag läste Marian Keyes böcker om systrarna Walsh, och då var det en bok om varje syster. Nu har det kommit en fortsättning, när vi får träffa Rachel igen. Hon är näst äldst i syskonskaran, om jag minns rätt... men det framgår inte, och är heller inte relevant, i denna bok. 

Den förra boken om Rachel handlade om när hon hamnade på behandlingshem p.g.a. sitt drogberoende. Nu har det gått 20-25 år sedan dess och Rachel jobbar som terapeut på just det behandlingshemmet som hon själv var på. Hon är bra på sitt jobba, bor i ett radhus med sin hund och har en ny pojkvän. Allt ställs på ända när hon möter sin ex-man igen. Luke är hennes stora kärlek och även om hon har gått vidare är det inte riktigt så att hon helt kommit över honom. När hon blir inbjuden till hans mammas begravning rörs mycket gammalt och begravt upp i henne. Det visar sig också att inte heller Luke är över det förgångna, även om det först verkar så. 

Jag gillar boken, men jag inser att jag glömt mycket från de tidigare böckerna och även om alla systrarna och deras familjer dyker upp så har jag inte så starka minnen av dem. Jag tror att jag hade tyckt ännu mer om boken om jag kommit ihåg alla karaktärerna bättre och då kunnat få känslan av att återse gamla bekanta. Nu är det mer en känsla av att träffa folk som man nästan helt glömt, fast man vet att man träffat dem förut. Gillar man Marian Keyes böcker gillar man även denna. 
 

Atlas - Historien om Pa Salt

Foto: adlibris.com/se

Lucinda Riley dog innan hon hann skriva färdigt serien om de sju systrarna. Hennes son Harry Whittaker fick färdigställa den sista boken; Atlas - Historien om Pa Salt. Här ska allt knytas samman. Alla frågetecken från de tidigare böckerna ska få sina svar. Jag tycker att det blev så. Jag upplever inte att jag lämnades med frågor. Jag tycker inte heller att jag direkt märkte av att det var någon annan som skrivit färdigt. Har man läst de andra böckerna i serien så är denna ett måste.

Pa Salt har lämnat efter sig en dagbok. Via den får döttrarna och läsaren lära känna pappans historia, ända från barndomen. Man märker snart att han stötter på karaktärer som man läst om tidigare. Man har faktiskt läst om honom tidigare, utan att veta att det är han. Vid något tillfälle vet jag att jag tänkte att det nog var han som passerade förbi, men i det flesta fall var jag ovetande. Det blir tydligt att ingen av de adoptioner han gjorde var en slump. Det var alltid familjer som han på något sätt träffat tidigare. 

Jag tycker att detta är en mycket bra serie böcker. Jag har tyckt mycket om dem. Jag tycker att detta var ett värdigt avslut på en så engagerade serie. Jag rekommendera varmt hela serien.
 

Kärlek på den lilla ön i havet

Foto: adlibris.com/se

Tidigare i veckan, kommer inte längre ihåg vilken dag för jag är redan så investerad i en ny bok, så lyssnade jag färdigt på Jenny Colgans Kärlek på den lilla ön i havet. Det var trevlig att träffa Flora och Joel och alla de andra på den lilla skotska ön Mure igen. 

Flora och Joel ska gifta sig, men de är inte riktigt överens om hur det ska göras. Flora räkna med ett stort bröllop där alla på ön är välkomna. Joel tycker att de ska en liten ceremoni med bara de närmaste och sedan kan de skänka bort pengarna som de annars skulle ha spenderat. Samtidigt dyker Olivia upp och vill ha ett storstilat bröllop på hotellet Klippan, som Flora nu driver. Olivia växte upp på ön men har inte varit tillbaka på länge och nu vill hon ha sitt bröllop samma dag som Flora och Joel ha planerat för. Lorna har också hopp om ett lyckligt slut med öns läkare, men inte heller det blir som någon hade kunnat tänka sig. 

Jag hoppas på fler böcker om den lilla ön. För även om denna boks bröllopsdramatik ordnar sig till slut så finns det andra frågor som lämnas obesvarade och allt avslutas med något av en ny cliffhanger. Det måste vara så att det ska blir fler böcker... Jag kommer i vilket fall att fortsätta läsa i så fall. Jenny Colgan skriver så mysiga feelgood-böcker.

 

Intill vanvett, intill döden

Foto: adlibris.com/se

Jag har inte läst något av Kirsten Thorup tidigare. Jag vet inte ens om jag läst något av en danks författare... förutom H.C.Andersen. Intill vanvett, intill döden är inte direkt en bok jag skulle rekommendera och den gjorde mig inte sugen på mer av författaren. Under, i alla fall, första halvan så övervägde jag att sluta och jag skulle inte brytt mig om att inte veta hur det slutade. Det var så segt och jag upplevde det som att i princip inget hände.

Det är 1942 och Harriet, som är nybliven änka, lämnar in sina små pojkar på barnhem och åker från Danmark till Tyskland för att vila upp sig. Hon ska bo hos sin mans flygkollega (högt uppsatt nazist) och hans danska fru. Jag upplever, åtminstone till att börja med, Harriet som naiv, ytlig och okunnig. Jag tänker att det egentligen är ett intressant berättargrepp, men i början stör jag mig allt tjat om hur smal och snygg Harriet är, (hon var tidigare modell). Hon har trots allt någon sorts känsla för rätt och fel och människors lika värde. Kanske är detta mest för att hon inte blivit utsatt för lika hård propaganda som invånarna i Tyskland. Det blir inte direkt den semester som hon föreställt sig, men hon verkar inte riktigt veta vad hon ger sig in i när hon ska resa i ett land i krig. Hennes värdinna Gudrun får jag inte riktigt grepp om. Hon verkar ofta helt indoktrinerade i de nazistiska idealen, men visar senare lite mer mänskliga sidor också. 

Kanske blev detta en rörig beskrivning av boken, men det får respektera min röriga tankar och känslor för boken. Jag var inte så förtjust i den...
 

It starts with us

Foto: adlibris.com/se

Colleen Hover tar vid precis där hon slutade i förra boken. Den slutade med att Lily mötte Atlas på gatan. Atlas som var hennes tonårskärlek och som nu i vuxen ålder kom till hennes räddning när hennes man Ryle misshandlat henne. It starts with us börjar med Atals som berättare, sedan växlar det mellan honom och Lily. Jag tycker om att det är två uppläsare. Det känns verkligen som att det är Lily och Atlas som berättar sin historia. Jag tror inte att det varit en lika bra ljudbok om det bara varit en uppläsare.

Att gå vidare efter skilsmässan är inte så lätt för Lily. Hon anmälde aldrig Ryle och kan därför inte ha hans aggressioner som argument i en vårdnadstvist om dottern. Hon måste alltså komma överens med honom på något sätt. Det går hyfsat ända tills hon börjar träffa Atlas. Ryle tycker att det är Atlas fel att Lily lämnade honom, vilket är helt befängt, men han är ju inte riktigt som man ska, kan man ju säga.

Den förra boken fokuserade ju på Lilys och Ryles våldsamma och dysfunktionella förhållande, vilket gjorde det till en hemsk och jobbig bok att läsa. Denna är mer positiv och hoppfull, eftersom Atlas är en helt annan typ av person. Att Lily har stöd från sin mamma och sina närmsta vänner ger henne styrka att gå vidare. Att hon ska kunna gå vidare är allt jag vill när jag lyssnar på denna bok. Att hon ska få bli lycklig, efter allt elände hon upplevt, är allt jag önskar för henne. Om läst den förra boken tycker jag att man ska läsa denna också, men man kan inte läsa denna utan att ha läst den förra.
 

Folk som sår i snö

Foto: adlibris.com/se

Tina Harnesk har fått beröm och nomineringar för sin debut Folk som sår i snö. Jag hade inte hört talas om den och jag tror inte att jag själv valt att läsa den heller. Nu valdes den till bokcirkeln, för att ge oss lite inblick i samernas historia och kultur. Det är jag glad för. Jag gillar boken. Det trots att jag först hade lite svårt att komma in i den.

Först får vi höra en samisk legend som berättas för en pojke. Den legenden ligger som bakgrundsmusik till de människoöden som vi sedan får möta. 

Mariddja och Biera är ett äldre par som bor ensamma i sin stuga med sorgen efter den pojke som de förlorade för många år sedan. Pojken var Bieras systers och hon tog honom med sig när hon lämnade byggden för gott. Nu får Màriddja en cancerdiagnos som hon inte vill dela med någon. Hon slänger telefonen på väg från sjukhuset så att ingen ska kunna kontakta henne för att höra hur hon mår och vilken hjälp hon vill ha. Hon vill inte ha någon hjälp. Biera köper sedan en ny telefonapparatmaskin till henne. En smartphone är inget hon begriper sig på. När hon lyckas få kontakt med Siri tror hon att det är en växeltelefonist. Siri blir hennes vän och förtrogna i allt det jobbiga. Henne kan hon anförtro sina bekymmer och funderingar. Det är hjärtknipande att höra hennes samtal med sin nyfunna vän. 

Boken följer också Kaj som med flickvännen Mimmi köper hus uppe i norr. Så fort han är klar med sin mammas begravning och bouppteckningen följer han efter Mimmi till det nya hemmet. Kaj har betänkligheter inför att bilda familj, trots att Mimmi vill. Han har inga minnen från sin egen tidiga barndom och mamman ville aldrig berätta om den. Saker de finner bland moderns tillhörighet leder dem till byn de nu bor i. De förstår inte kopplingen, men jag börjar ana hur det hänger ihop. När allt till slut uppdagas så sitter jag med tysta tårar rinnande nerför kinderna, av rörelse för försoning och frid i sinnet.

Rekommenderar!
 

It ends with us

Foto: adlibris.com/se

Det var länge sedan jag lade Colleen Hovers It ends with us I min bokhylla på Storytel. Det var långt innan den trendade på sociala medier och "alla" skulle läsa den. Den har dock blivit kvar i min bokhylla tills nu. Jag får då också erkänna att jag inte hade förstått vad den skulle handla om. Att ämnet var våld i nära relationer var inget jag begripit innan jag började lyssna. Den var bitvis rätt så jobbig. Det var hemskt och samtidigt frustrerande. När jag förstått vad ämnet rörde sig runt så blev jag bekymrad över om detta skulle väcka jobbiga minnen. Även om mitt förflutna inte innehåller lika hemska och fysiska upplevelser som Lily i boken får vara med om så vet jag ändå vad det är att vara i en ohälsosam relation, som långsamt bryter ner en. Som sagt så var det jobbigt att lyssna på, men jag blev också överraskad över hur irriterad jag blev på Lily när hon stannade trots att hon blivit slagen till medvetslöshet. Jag trodde kanske att jag skulle ha mer förståelse för henne än vad jag hade. Kanske betyder det att det nu gått så lång tid att jag har kunnat distansera mig från mina egna upplevelser. 

Lily Bloom är bokens huvudperson. Hon möter läkaren Ryle, som direkt berättar att han vill ligga med henne men inte ha ett förhållande. Detta ändars dock snart och de inleder en passionerad romans. Allt blir oerhört komplicerat när Lilys första kärlek Atlas dyker upp. Även om Lily älskar Ryle så har hon aldrig kunnat glömma Atlas och det de delade i tonåren. När Ryles mörkare sidor visar sig blir det besvärligt för Lily, som blivit bästa kompis med Ryles syster och har en mamma som hon först inte vill tynga med sina egna bekymmer. 

Det finns en fortsättning som ska fokusera mer på Atlas perspektiv. Även om jag inte tyckte att denna bok var så bra som hypen och en hel del recensioner sade så kommer jag lyssna på fortsättningen också. Jag hoppas på ett mer hoppfull fortsättning för Lily.