tisdag 19 mars 2024

Pages & Co. : Tilly and the lost fairy tales

Foto: adlibris.com/se
I söndags lyssnade jag på Anna James andra bok om Tilly Pages och den magiska bokhandel som hon bor i. Denna andra boks titel är på engelska Tilly and the Lost Fairy Tales. 

Jag tyckte att det var trevligt att Tilly och Oskar denna gång besökte olika klassiska sagor. Ramhandlingen forsätter från förra boken och problemen på "underbiblioteket" fortsätter, när en ny chefsbibliotekarie väljs. Detta vävs samman med denna boks äventyr runt sagor. Tilly och Oskar reser till Paris och bor hos Oskars pappa i december. De kan då umgås med Oskars farmor som är illustratör och även hon en bokvandrare. Att bokvandra i sagor visar sig dock vara precis så komplicerat som Tillys mormor och morfar sagt. Tilly och Oskar behöver använda både mod och list, och hjälp från vuxna, för att kunna rädda sagorna.

Även om detta är böcker för barn så tycker jag att de är trevliga och jag kommer nog fortsätta att lyssna på dem. 


 

söndag 17 mars 2024

Iron flame

Foto: adlibris.com/se
Jag plöjde vidare i Rebecca Yarros andra bok i Empyrean-serie; Iron flame. Denna bok tar vid där den första slutade. Vi får fortsätta att följa Violet och Xander när de kämpar både för sitt förhållande och sitt land. I denna bok kommer många av de sanningar som Violet trott på visa sig vara konstruerade. Hon får kämpa både psykiskt och fysiskt och pressas till bristningsgränser vid flera tillfällen. Hon ifrågasätter sitt förhållande med Xander, sin mammas motiv, sina syskons lojalitet, om hennes vänner kan få veta sanningen utan att direkt hamna i fara m.m.

I denna bok får vi veta mer om Violets andra drake. Bara det att hon har två drakar är speciellt men det kommer nog allt mer visa sig att hennes andra drake är ännu mer betydelsefull än den första, (även fast Tairn är en av de största och mäktigaste). I slutet av boken fick man reda på en del, och även om jag inte hade räknat ut precis hur det låg till så hade jag förstått att Andarna var speciell.

Jag fastnade direkt i den första boken och greppet lossnade inte, så jag bara fortsatta med den andra boken, (som var ännu längre). Nu känns det lite jobbigt att det ännu inte kommit fler böcker i serien och jag kan inte hitta någon information om när det ska göra det. Den enda info jag hittat är att det ska bli en serie på fem böcker och att läsarena kommer få vänta längre på del tre än de behövde göra på del två, (som kom endast sju månader efter del ett).  
 

måndag 11 mars 2024

Fourth wing

Foto: adlibris.com/se
I onsdags fick jag ett tips om att läsa Fourth Wing av Rebecca Yarros, för personen som tipsade mig ville ha någon att diskutera den med. Jag hade precis lyssnat färdigt på min förra bok och började följaktligen redan på torsdag morgon. Jag hann bara med ett kapitel på morgonen, men var redan då fast. Jag ville fortsätta lyssna. Trots att boken var drygt 20 timmar så hade jag lyssnat färdigt strax innan lördag kväll. Detta betyder inte att detta är fantastisk, nyskapande och  speciell litteratur, men jag drogs in i berättelsen och kunde inte släppa taget och denna fantasyhistoria. 

Violet är tjugo år och har hela livet haft planen att följa i sin fars fotspår och bli skrivare. Hennes äldre bror och syster följde i moderns fotspår och och blev drakryttare. När fadern dött bestämmer Violets mor att även hon ska bli drakryttare. Hon har endast kunnat förbereda sig i sex månader. Hon är kortare och svagare än alla andra kadetter. Trots det överlever hon det första provet. Hennes syster har varnat henne för Xaden, en tredjeårselev som är son till den rebelledare som deras mor fick avrättad. Om han får reda på vem Violet är tror systern att han kommer försöka döda henne, som hämnd för sin far. Redan första dagen ser Violet en man som är det vackraste och sexigaste hon någonsin sett. Man behöver inte vara ett geni för att direkt förstå att detta är Xaden. Att Violet sedan lyckas bli vald av den mäktigaste draken känns inte heller överraskande. Det politiska spelet och vad som egentligen låg bakom rebellernas kamp blir däremot överraskningar som jag inte hade räknat ut i förväg. 

Det är många namn att hålla reda på och en del av dem är rätt så konstiga. Jag började lyssna på engelska och övervägde ett tag att gå över till svenska. Jag provade till och med ett kapitel på svenska, men det blev inte lättare för det, snarare tvärtom då de då uttalade en del namn på annat sätt. Det är väl nackdelen med att lyssna, att man inte kan gå tillbaka och kolla vem en viss person är. När jag läste lite om boken kunde jag också konstatera att en del namn stavades helt annorlunda mot vad jag trott efter att endast hört dem. 

Jag gillade verkligen den här boken och jag har redan börjat lyssna på fortsättningen och det är inte utan att det kommer kännas lite plågsamt att sedan vara tvungen att vänta på att en fortsättning ska komma ut. 
 

söndag 10 mars 2024

Pages & Co. : Tilly and the bookwanderers

Foto: adlibris.com/se
Förra året fick min yngsta systerdotter Anna James två första böcker om Tilly i födelsedagspresent. Nu läser hon dem och jag valde att lyssna på den första boken (på engelska): Pages & Co. : Tilly and the bookwanderers. 

11-åriga Tilly bor i London, med sin mormor och morfar, ovanför deras bokhandel. Hon vet inte vem henens pappa är och henens mamma försvann när hon var liten, så henne kommer hon inte ihåg. En dag i bokhandeln möter Tilly Anne från Grönkulla. Senare dyker också Alice (från Underlandet) upp. Hon råkar se sin mormor prata med Elizabeth Bennet och hennes morfar får besök av Sherlock Holmes. När Anne tar med henne och kompisen Oscar till Avonlea måste hennes morföräldrar berätta sanningen. De är bokvandrare. På British Library finns ett "underbibliotek" som håller ordning på Storbritanniens bokvandrare och där har Tillys morfar varit chef. Nu får Tilly också veta vem hennes pappa är och varför hennes mammas handlingar fick hennes morfar att sluta på sitt jobb. Jag som läsare förstår också var Tilly kommer att hitta sin mamma. 

Kul med en bok med så många litterära kopplingar. Den påminner på vissa sätt om en annan bokserie som jag läste för flera år sedan. Där en flicka också förlorat sin mamma, och karaktärer kunde läsas ut från böcker och huvudpersonerna kunde komma in i böcker. Undrar om den varit inspiration till denna författare... Jag tycker detta var en trevlig bok, och det är roligt att min systerdotter gillar den. 
 

söndag 3 mars 2024

Sällsynt kloka varelser

Foto: adlibris.com/se
Ett instagramkonto som jag följer tipsade om Shelby Van Pelts Sällsynt kloka varelser. Hon tyckte att det var en av de bästa böcker hon läste förra året, så jag valde den till bokcirkeln, nu när det blev min tur.

Tova är en 70-årig änka som tagit jobb som städare på akvariet. Hon vill ha något vettigt att göra med sin tid. Att träffa de få väninnor som är kvar, för att sticka, är inte tillräckligt. Hennes son försvann som 18-åring och det har hon aldrig riktigt kommit över. På akvariet finns bläckfisken Marcellus. Han har tråkigt och dessutom vet han betydligt mer än vad någon människa kan tänka sig. 

Cameron har blivit av med både flickvän och jobb. Han bestämmer sig för att försöka leta reda på den far han aldrig träffat. Han mamma lämnade honom hos sin syster när Cameron var 9 år, han har inte hört av henne sedan dess. Sin far vet han som sagt inget om, men bilder från moderns ungdom får honom att tro att han kan finnas i Soul Bay i Washington, så han lämnar Kalifornien. 

Tova ramlar och bryter benet, strax innan Cameron dyker upp i den lilla staden. Han blir hennes vikarie på akvariet och efter några veckor går hon dit för att lära honom allt hon kan om städning. Det kommer leda till att bådas deras liv förändras för alltid.

Tova och Cameron är berättare i boken, men det är också Marcellus. Man kan ju tycka att det är konstigt med en bläckfisk som berättare men det fungerar faktiskt bra. I ljudboksinspelningen är det två olika uppläsare, en för människorna och en för bläckfisken. Jag tyckte att detta var en bra bok, även om jag relativt snabbt började förstå hur saker och ting hängde ihop. Hoppas att de andra i bokcirkeln också gillar den.
 

söndag 11 februari 2024

Sekten: Ett reportage om Knutby Filadelfia

Foto: adlibris.com/se
Anna Lindman är journalist och har undersökt vad som hänt i Knutby Filadelfia både för tv och sin bok Sekten: Ett reportage om Knutby Filadelfia. I Uppdrag gransknings program om vad som hände så var det hon som intervjuade de före detta medlemmarna. Jag är övertygad om att det arbetet ligger till grund för boken också. Hon verkar verkligen ha följt dessa människor. I denna bok berättar hon också lite generellt om sekter och sina egna erfarenheter av en destruktiv relation. Allt för att visa att det som hände i Knutby inte är helt unikt. Det kan hända på andra platser, i andra sammanhang, och det liknar också förhållanden med olika typer av misshandel. 

Jag har läst, sett dokumentärer och hört poddar om det som hände I Knutby. Det var alltså inte direkt något nytt vad gäller det som framkom i denna bok. Däremot så var det intressant med förklaringarna om vad som händer i människor som hamnar i en sekt och de mekanismer som sätts igång i sådana sammanhang. Det känns både läskigt och bra att nästan vem som helst kan hamna i en liknande situation. Läskigt för att man inte går säker men bra för att det inte är en särskild sorts svaga människor som är lätta offer. Många av oss skulle kunna bli ett offer. 

Kanske har jag en särskild fascination för Knutby eftersom de kommer från samma samfund som jag tillhör, och jag kommer ihåg att man hörde talas om dem redan som barn. Att jag också är bekant med människor som har släktingar som var med bidrar nog också. Det känns långt bort och nära på samma gång... Fast kanske mest långt borta nu. Närmre när det var mer aktuellt... Trots allt en intressant bok om är inpressad av hur sekter i allmänhet uppstår, men särskilt Knutby.
 

fredag 9 februari 2024

Kelsaren av Portugallien

Foto: adlibris.com/se
Jag har inte tidigare läst Selma Lagerlöfs Kejsaren av Portugallien. I vår ska Västmanlandsteatern sätta upp den och eftersom jag ska gå så bestämde jag mig för att lösa, (eller mer korrekt lyssna på) denna bok.

Jan Andersson gifte sig för att både han och Kattrina båda ville ha ett eget ställe och inte vara dräng och piga för alltid. Jag får uppfattningen att det inte är först och främst kärlek som håller dem samman utan mer ett beslut om att dela livet, (vilket i och för sig också är en form av kärlek). När dottern föds drabbas Jan av en kärlek som han aldrig tidigare upplevt. Han döper flickan till Klara Fina Gulleborg, och far och dotter kommer ha ett alldeles speciellt band. Hon kommer att vara sin fars stolthet och glädje. 

När familjens husbonde dör och hans svärson tar över så anser hans sig äga marken som den lilla stugan står på. Han vill ha betalt om de ska få bo kvar. Han säger också att de står i skuld till handelsmannen i byn. Klara som nu är 17 år erbjuder sig att resa till Stockholm för att tjäna ihop de 200 riksdalerna. När hon åkt försvinner ljuset ut Jans liv. I början hör hon av sig men efter en tid slutar breven komma. När tiden för återbetalningen kommer lyser hon fortfarande med sin frånvaro. Riksdagsmannen i trakten kommer till Jan och Kattrina och berättar att han har fått ett brev från deras dotter om att hon tagit tjänst och fått ut lön i förskott. Nu kan de betala men dottern måste stanna i Stockholm och betala av skulden. Jan blir så deprimerad att han går in en drömvärld där han inbillar sig att Klara är kejsarinna av Portugallien och då måste ju han vara kejsaren. Han slutar arbeta och går runt i trakten med sina kejsarregalier (ärvd hatt och käpp från den förra husbonden och hemmagjorda stjärnor och medaljer). Folket i byn pratar om att Klara hamnat i olycka men Jan tror fullt och fast på att hon är kejsarinna. 

Detta är på många sätt en tragisk historia. Även om det finns komik i Jans uppträdande så tycker jag att det  mest är tragiskt. Jag tycker nog att klara hade kunnat höra av sig till sina stackars föräldrar. Kanske hade henens far då inte sjunkit så djup ner i sina vanföreställningar. Då har man i alla fall avverkat en svensk klassiker, och jag ser fram emot att se teateruppsättningen.