Fjollornas fest

Foto: adlibris.com/se

Jag tycker att Jonas Gardell läser sina böcker så bra, så när jag såg denna nya lilla bok så började jag lyssna direkt. Den är bara drygt fyra timmar så det är en liten bok; Fjollornas fest. 

29 juli 1971 är det invigningsfest på Piperska muren. Club Etoile har flyttat dit och fjollorna flockas. De är de mest utsatta i gayvärlden och jag upplever det så tragisk och smärtsamt att lyssna på deras samtal när de pratar om sina minnen. Någon av dem säger vid något tillfälle till någon annan att man inte kan förvänta sig ett lyckligt slut om man är som dem. Man får bara lov att skratta åt eländet. Det är så mycket elände. Det är inga lyckliga slut. 

Man får också följa Mikael, som bor i en förort, och allt mer inser att han inte är som alla andra. Hans mormor sade att han var felnavlad, och han tänker att hon var den första som såg att han var annorlunda. Till slut kommer hans värld möta fjollornas, men flera smärtsamma upplevelser kantar vägen dit. 

Det är ingen upplyftande läsning. Det är eländigt, tragiskt och ofta så hemskt. Dessutom är detta inte så länge sedan. Jag hoppas att denna bok kan ge hopp till människor som inte tycker att de passar in i den heteronormativa världen. Även om den inte ger hopp om ett lyckligt slut så kanske den i alla fall kan ge hopp om att det finns fler, och att man inte behöver vara ensam.