Kelsaren av Portugallien

Foto: adlibris.com/se

Jag har inte tidigare läst Selma Lagerlöfs Kejsaren av Portugallien. I vår ska Västmanlandsteatern sätta upp den och eftersom jag ska gå så bestämde jag mig för att lösa, (eller mer korrekt lyssna på) denna bok.

Jan Andersson gifte sig för att både han och Kattrina båda ville ha ett eget ställe och inte vara dräng och piga för alltid. Jag får uppfattningen att det inte är först och främst kärlek som håller dem samman utan mer ett beslut om att dela livet, (vilket i och för sig också är en form av kärlek). När dottern föds drabbas Jan av en kärlek som han aldrig tidigare upplevt. Han döper flickan till Klara Fina Gulleborg, och far och dotter kommer ha ett alldeles speciellt band. Hon kommer att vara sin fars stolthet och glädje. 

När familjens husbonde dör och hans svärson tar över så anser hans sig äga marken som den lilla stugan står på. Han vill ha betalt om de ska få bo kvar. Han säger också att de står i skuld till handelsmannen i byn. Klara som nu är 17 år erbjuder sig att resa till Stockholm för att tjäna ihop de 200 riksdalerna. När hon åkt försvinner ljuset ut Jans liv. I början hör hon av sig men efter en tid slutar breven komma. När tiden för återbetalningen kommer lyser hon fortfarande med sin frånvaro. Riksdagsmannen i trakten kommer till Jan och Kattrina och berättar att han har fått ett brev från deras dotter om att hon tagit tjänst och fått ut lön i förskott. Nu kan de betala men dottern måste stanna i Stockholm och betala av skulden. Jan blir så deprimerad att han går in en drömvärld där han inbillar sig att Klara är kejsarinna av Portugallien och då måste ju han vara kejsaren. Han slutar arbeta och går runt i trakten med sina kejsarregalier (ärvd hatt och käpp från den förra husbonden och hemmagjorda stjärnor och medaljer). Folket i byn pratar om att Klara hamnat i olycka men Jan tror fullt och fast på att hon är kejsarinna. 

Detta är på många sätt en tragisk historia. Även om det finns komik i Jans uppträdande så tycker jag att det  mest är tragiskt. Jag tycker nog att klara hade kunnat höra av sig till sina stackars föräldrar. Kanske hade henens far då inte sjunkit så djup ner i sina vanföreställningar. Då har man i alla fall avverkat en svensk klassiker, och jag ser fram emot att se teateruppsättningen.