Nuckan

Foto: adlibris.com/se

Malin Lindroths Nuckan är en bok som legat länge i min bokhylla på Storytel. Det är en kort bok, så nu lyssnade jag på den när jag körde hem till mina föräldrar. Endast några minuter var kvar när jag kom fram. 

Malin skriver om att vara ofrivilligt ensamstående. Hon vill reclaim ordet nucka, men jag får uppfattningen att det inte går så där lysande. Ordet har mest negativa konnotationer för folk. Under stor del av boken tycker jag är det är rätt så deppigt, även om jag känner igen mig i en hel del. Mot slutet blir det väl lite mer hoppfullt, men trots det så tycker jag inte att detta var en speciellt upplyftande bok. Antagligen är inte det heller syftet med den. Jag vill dock hellre känna att hoppet om att hitta en livskamrat fortfarande lever. Jag vill inte kalla mig själv för en nucka. Det var på ett sätt intressant att lyssna på hennes funderingar om "nucklivet", men detta var inte en bok som jag kommer bära med mig eller som gav mig några nya och spännande insikter om livet.