Den oändliga historien

Foto: adlibris.com/se

Den oändliga historien av Michael Ende gjordes som film på 1980-talet. Jag såg den när jag var liten men har inte tidigare läst boken. När någon i ens närhet beskriver den som sin favoritbok så behöver man ge den en chans tycker jag. 

Första halvan av boken är förlaga till filmen och det mesta är som jag minns det. Bastian är mobbad och gömmer sig på skolans vind med en stulen bok och läser. Man får följa det han läser. Boken visar genom skriften var vi är. Det som utspelas i boken är skrivet i vanlig stil och det som händer Bastian i verkligheten är skrivet i kursiv stil. Efter halva boken så kommer Bastian in i boken och får med sina önskningar bygga upp den fantasivärld som han nu räddat. Då tappar jag intresset lite. Det går lång tid utan att det händer speciellt mycket och Bastian vill bli vacker, stark och berömd. Han blir till en inte alls så sympatiskt person. Även om han tillslut hittar tillbaka till sig själv så har jag svårt att tycka om honom i den andra halvan av boken, och det blir alltid lite problematiskt för mig med böcker där jag inte kan tycka om huvudpersonen. Boken blev bättre igen på slutet, antagligen för att Bastian då får lämna sina ambitioner och sitt storhetsvansinne. 

Nu är boken tillbaka på biblioteket och kanske passar den bättre för en yngre läsare, som den ju är avsett för.