Divine rivals

Foto: adlibris.com/se

De senaste dagarna har jag lyssnat på Divine rivals av Rebecca Ross. Det är en Y.A. (young adult) fantasybok. Det är den första boken i en duologi (säger man så på svenska?). Det finns alltså en bok till. Boken var inte fantastiskt men helt okej.

Några gudar som har sovit i många långa år har vaknat och startat krig. Iris storebror kämpar nu i detta krig och deras mamma har i sin sorg över detta vänt sig till flaskan och förlorat jobbet. Trots att Iris lovat sin bror att gå klart skolan så blir hon nu tvungen att hoppa av och istället ta jobb på tidningen Oath Gazette. Där "tävlar" hon mot Roman Kitt om att bli befordrad till kolumnist. På sin mormors gamla skrivmaskin skriver hon brev till sin bror som hon sedan stoppar i garderoben. Vad hon inte vet är att dessa brev hamnar hos någon annan, som efter ett tag skickar ett brev tillbaka och påpekar att han inte är Forrest. Först tror jag att det är garderoberna som länkar ihop dem, men det visar sig vara skrivmaskinerna som de skriver på. 

Boken har två uppläsaren, en för Iris och en för Roman. Man får alltså följa dem båda. Kul med olika perspektiv tycker jag. Även om boken utspelas i en fantasivärld men gudar, magiska skrivmaskiner och affärer som "känner" vilka varor man har råd med, så finns det också en känsla av första världskriget. Det beror med största säkerhet på att det är ett skyttegravskrig, där våra huvudpersoner senare blir krigskorrespondenter. Jag fortsätter att lyssna på nästa bok imorgon. 
 

Bokhandeln på Riverside Drive

Foto: adlibris.com/se

Den här veckan tog jag en bok från mammas bokhylla; Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck. Jag har läst böcker av författaren tidigare, och så vitt jag kan komma ihåg så gillade jag dem. 

Charlotte är en ung änka när hon helt oväntat ärver ett hus, men både bokhandel och lägenheter, i London. Den som testamenterat detta till henne är en moster som hon aldrig träffat. Hennes mamma dog i cancer för ett par år sedan och hon hade, så vitt Charlotte vet, igen kontakt med sin syster. Charlotte åker till London och tänker att hon ska sälja huset så fort som möjligt, men så blir det så klart inte. 

Man får även följa de två kvinnor som arbetar i bokhandeln och den man som hyr en av lägenheterna. Alla får inte riktigt lika mycket utrymme med de är alla viktiga delar av berättelsen. I tillbakablickar får vi också följa Charlottes mamma och moster, när de kom till London i början på 1980-talet. Allt eftersom kan Charlotte alltså få reda på mer om sitt ursprung, och detta behövs eftersom hennes mamma inte berättade något om hennes biologiska pappa och vad som hände med hennes syster och varför de inte har kontakt. 

Jag gillade boken, men jag störde mig lite på att flera av karaktärerna valde att hålla tyst om saker som det vore bättre om de berättat tidigare. Även när tillfälle gavs så valde de att hålla tyst. Jag är en öppen person och kanske störde jag mig på deras tystnad för att den går emot hur jag själv hade betett mig i en liknanden situation. Till slut kom allt dock fram och även om allt inte blev som jag hade trott eller hoppats så blev det ett bra slut.
 

Gömstället

Foto:adlibris.com/se

Förra helgen köpte jag Nora Roberts Gömstället för 10 kr på en loppis. Under veckan har jag läst den. 

Caitlyn Sullivan är fjärde generationen av skådespelare i familjen. Redan som 10-åring är hon ett känt namn. Allt förändras när hon kidnappas och måste använda allt sitt mod och all sin list för att rymma. Hon tar sig till familjen Coopers gård och Dillon (som är två år äldre än henne) hittar henne och väcker sin mamma och mormor så att de kan ta hand om den skrämda flickan. Detta trauma kommer att påverka Caitlyn under hela resten av boken. Hon tillbringar först flera år med sin pappa och hans farmor på Irland. Sedan försöker hon sig på skådespeleriet i L.A. igen men efter det blir det flera år i anonymiteten i New York. Någon har nämligen inte glömt den misslyckade kidnappningen och ringer skrämmande samtal till Caitlyn när hon är ensam och sårbar. Fast det finns även bra människor som inte glömt. Hela tiden har familjen Cooper kontakt med Caitlyn och det är tillslut där, i Big Sur, som hon finner platsen där hon känner sig hemma. 

Boken är spännande och sträcker sig över rätt så lång tid. Jag gillar den, men det är ju ingen överraskning eftersom jag brukar gilla Nora Roberts böcker. Lagom dos av kärlek och spänning enligt mig.
 

Nuckan

Foto: adlibris.com/se

Malin Lindroths Nuckan är en bok som legat länge i min bokhylla på Storytel. Det är en kort bok, så nu lyssnade jag på den när jag körde hem till mina föräldrar. Endast några minuter var kvar när jag kom fram. 

Malin skriver om att vara ofrivilligt ensamstående. Hon vill reclaim ordet nucka, men jag får uppfattningen att det inte går så där lysande. Ordet har mest negativa konnotationer för folk. Under stor del av boken tycker jag är det är rätt så deppigt, även om jag känner igen mig i en hel del. Mot slutet blir det väl lite mer hoppfullt, men trots det så tycker jag inte att detta var en speciellt upplyftande bok. Antagligen är inte det heller syftet med den. Jag vill dock hellre känna att hoppet om att hitta en livskamrat fortfarande lever. Jag vill inte kalla mig själv för en nucka. Det var på ett sätt intressant att lyssna på hennes funderingar om "nucklivet", men detta var inte en bok som jag kommer bära med mig eller som gav mig några nya och spännande insikter om livet. 
 

Färskt vatten till blommorna

Foto: adlibris.com/se

Bokcirkelns sommarbok detta år är Färskt vatten till blommorna av Valérie Perrin. Denna bok har varit en bästsäljare i Frankrike och Italien och det har skrivits och sagts mycket bra om den även i Sverige. 

Violette är vaktmästare på en kyrkogård. Hon lever ett stillsamt liv och tar hand om sin vackra trädgård, kyrkogården och djuren som kommit dit och blivit kvar. En dag knackar en man på hennes dörr. Hans mamma har nyligen dött och vill bli begravd på just denna kyrkogård, långt från hemmet, och bredvid en man som ingen i familjen hört talas om. Mannen ber om Violettes hjälp att förstå sin mammas sista önskan. Han börjar sedan också att rota i Violettes förflutna. 

I tillbakablickar får vi sedan reda på Violettes bakgrund och hur hon hamnade på kyrkogården. Mannen hittar också sin mammas dagbok och vi får hennes historia också, för att få veta varför hon ville begravas just på denna kyrkogård. 

Jag tycker att detta är en bra bok, fast kanske inte lika fantastisk som kritiken den fått. Den är vackert skriven, men det är ibland svårt att hänga med när berättaren byts ut. Kanske hade detta varit tydligare om man läst boken istället för att lyssna. Mycket är tragiskt, men även hoppfullt. Jag tror att det kan vara så att detta är en bok som kommer ligga kvar i mitt medvetande ett tag. Kanske behöver jag smälta den lite... inte på ett dåligt sätt, men ändå...
 

Den oändliga historien

Foto: adlibris.com/se

Den oändliga historien av Michael Ende gjordes som film på 1980-talet. Jag såg den när jag var liten men har inte tidigare läst boken. När någon i ens närhet beskriver den som sin favoritbok så behöver man ge den en chans tycker jag. 

Första halvan av boken är förlaga till filmen och det mesta är som jag minns det. Bastian är mobbad och gömmer sig på skolans vind med en stulen bok och läser. Man får följa det han läser. Boken visar genom skriften var vi är. Det som utspelas i boken är skrivet i vanlig stil och det som händer Bastian i verkligheten är skrivet i kursiv stil. Efter halva boken så kommer Bastian in i boken och får med sina önskningar bygga upp den fantasivärld som han nu räddat. Då tappar jag intresset lite. Det går lång tid utan att det händer speciellt mycket och Bastian vill bli vacker, stark och berömd. Han blir till en inte alls så sympatiskt person. Även om han tillslut hittar tillbaka till sig själv så har jag svårt att tycka om honom i den andra halvan av boken, och det blir alltid lite problematiskt för mig med böcker där jag inte kan tycka om huvudpersonen. Boken blev bättre igen på slutet, antagligen för att Bastian då får lämna sina ambitioner och sitt storhetsvansinne. 

Nu är boken tillbaka på biblioteket och kanske passar den bättre för en yngre läsare, som den ju är avsett för.
 

Huset vid havet

Foto: bokus.com

Huset vid havet är den sista boken i Nora Roberts serie om Three Sisters Island. Nu är det Mia som är huvudpersonen. Hon har tillbringat hela sitt liv på ön och ända sedan barndomen vetat att hon är en häxa. Som barn var hon och Ripley bästa vänner. Sam var hennes första och enda kärlek. Hon trodde att det var självklart att de skulle dela livet med varandra så därför blev slaget så oerhört hårt när han lämnade ön och henne. Ripley kunde då inte heller stå ut med att dela Mias smärta så hon vände ryggen till både Mia och magin. 

När Nell dök upp på ön (i den första boken) så kunde cirkeln med de tre häxorna bli hel igen. Mia, Ripley och Nell var avkommor i rakt nedstigande led från de tre häxor som skapat ön. De häxorna gick under och lämna en förbannelse efter sig. I de tidigare böckerna klarade Nell och Ripley av sina utmaningar och nu återstår endast Mias. Att Sam nu väljer att återvända till ön är ingen slump. Han vet att de inte har mycket tid kvar för att lösa förbannelsen och han har äntligen insett att han är redo att vinna tillbaka Mias kärlek. Att de ska hitta tillbaka till varandra är inte så enkelt som Sam först tror. Mias hjärta krossades förra gången och hon är inte beredd att öppna det igen så lättvindigt. 

När allt till slut löser sig (som man ju vet att det kommer göra) så blir det ett bra slut på historien, med förvissning om en lycklig framtiden för dem alla. 
 

Månskensstranden

Foto: bokus.com

Den andra boken i Nora Roberts serie om Three Sisters Island heter Månskensstranden. I den här boken är det Ripley som är huvudpersonen. Nu när hennes bror och Nell är nygifta går hon och funderar på att flytta ut från deras gemensamma hem. Hon tänker att hon kan hyra den gula stugan som Nell hyrde av Mia, innan hon flyttade in hos Zack. Det visar sig dock att Mia redan hyrt ut stugan, till en forskare. MacAllister Booke vill forska om legenden om häxorna på Three Sisters Island. 

Ripley är till en början rätt så avigt inställd till Mac, inte minst för att hon i tio års tid försökt förneka att hon själv är en häxa, ättling till de tre ursprungliga på ön. I denna bok får hon dock ge upp sitt motstånd och acceptera vem och vad hon är. Hon måste nu gå samman med Mia och Nell för att kämpa mot krafterna som vill förgöra dem. Kärlekshistorien mellan Ripley och Mac möter inte så mycket motstånd, ens från dem själva. De förstår att de är menade för varandra och att det inte finns något annat alternativ. Kanske är de redan gifta när nästa bok börjar...