Stacken

Foto: adlibris.com/se

Boken som ska diskuteras på nästa bokcirkel är Stacken av Annika Norlin. På ett sätt skulle man kunna säga att det inte händer så mycket i denna bok, men på ett annat sätt skulle man kunna hävda att massor händer. 

Emelie blir utbränd och lämnar staden för skogen uppe i Norrland, där hon tillbringade sina barndomssomrar med sin farmor. Farmor och hennes hus finns inte längre kvar så Emelie tältar i skogen. En dag ser hon en grupp människor nere vid sjön. Hon kan inte riktigt förstå sig på gruppen. De ser inte ut att höra ihop men det är uppenbart att de ändå gör det. Hon iakttar dem tills hon hamnar i direkt kontakt med dem. 

I boken får vi också följa gruppens medlemmar och höra om deras liv innan de blev en grupp, som kallar sig för Stacken. Jag tänker att namnet syftar på en myrstack, men jag skulle även föreslå att det finns fler stackar som rent metaforiskt skulle kunna ha med namnet att göra. En höstack till exempel, där man kan tappa bort saker (eller sig själv). 

Jag tänker på Knutby när jag lyssnar på denna bok. Inte för att Stacken är en religiös sekt men för att den ändå har vissa likheter med församlingen i Knutby. Det finns en stark kvinna som leder, men hon säger själv att hon inte valt det utan att de andra valt att följa henne. Det finns människor som far illa under hennes styre, även om de själva inte förstår det först. 

Det är en intressant bok. Den väcker många tankar, om hur vi lever våra liv och vad som är ett "bra" liv. Jag var rädd för att boken skulle sluta helt öppet och lämna mig med tusen frågor. Jag blev glad över att så inte var fallet. Saker och ting reds upp och man får ett tydligt avslut med karaktärerna. Det gillade jag.