Vad hjärtat aldrig glömmer

Foto: adlibris.com/se

Helgen som gick lyssnade jag på Vad hjärtat aldrig glömmer av Kelly Rimmer. Jag tycker att detta är en bra bok. Jag hade inte trott att jag skulle lyssna färdigt på den så fort men jag hade svårt att stänga av och lyssnade nog på halva boken, (tills den var slut), på söndagen. 

Alina är femton år och bor i Polen när Nazityskland närmar sig landets gränser. Till att börja med känns kriget långt bort. Hon förlovar sig med sin bäste vän Tomasz, som hon vetat att hon ska gifta sig med sedan hon var nio år. Tomasz är tre år äldre och lämnar deras by för att studera till läkare i Warszawa. Tills slut går det inte att låtsas som att kriget inte berör dem. Både Alina och Tomasz förlorar familjemedlemmar och kontakten med varandra. Livet i krig är hårt och skoningslöst.

2019 får vi följa Alice som bor i Florida med sin familj, (en man, en högpresterande dotter och en autistisk son). När Alice högt älskade mormor Hanna får en stroke och inte kan tala längre kommer sonens kommunikationsapp på ipaden till användning. Med den ber Alice mormor henne om att åka till Polen och ta reda på vad som hände Tomasz. Alice förstår inte, för hennes morfar Tomasz dog för ett år sedan. Alice tvekar först och grubblar på om hon kan lämna sin familj för denna resa. Det är nämligen hon som sköter allt och håller ihop familjen. Hennes man har på sju år inte visat någon större vilja att få en relation med sonen. Alice tvivlar på att han kan ta hand om allt på egen hand. Han hävdar dock att han visst kan det, även om allt inte kommer bli precis så som Alice skulle gjort det. Alice ger sig alltså av till Polen, och med hjälp av en typ av släktforskningsguide börjar hon rota i sin familjs förflutna. 

Boken växlar mellan Alina och Alice. Till slut förstår jag hur allt hänger ihop och funderar då på hur Alice ska får reda på det. Vem ska kunna fylla i luckorna och få henne att förstå? Det löser sig dock och sanningen kommer fram, vilket jag tycker känns bra. Förutom mysteriet med Tomasz så funderar jag en del på Alice man Wade. I början var jag mest irriterad på honom för att han inte visade förståelse för Alice situation eller sonens behov. Jag funderade verkligen på vilken diagnos han hade. Jag är hyfsat övertygad om att man skulle kunna diagnostisera honom med något. Att de dessutom hade barn med speciella behov, om än på olika sätt, tyckte jag stödde min teori. Att sedan "se" hans kamp med att ta hand om barn och hem helt själv, och den personliga utveckling som skedde i och med det, var fint. Jag vet inte hur realistisk hans resa är men den känns klassisk för en bok eller film. Gillar man böcker som utspelas under andra världskriget och familjedraman så rekommenderar jag denna bok.