Eira Martell - flickan av mörkret

Foto: adlibris.com/se

Det var ju bokmässa i Göteborg i helgen och jag såg en del rapporter därifrån. En av de bookstagrammare som jag följer hade köpt Kristina Dowlings nya bok. Jag blev nyfiken började lyssna på första boken i serien om Eira Martell, (den nya boken är bok två). Flickan av mörkret låter ju som en rätt så hemsk titel men det syftar på att Eira är född på vintersolståndet, årets mörkaste dag. Denna serie beskrevs som en blandning av en del andra fantasyserier och -böcker som jag gillat så det väckte mitt intresse. Något som också kändes lite intressant var att detta är en svensk författare, (som dock bor på Irland), och jag har inte läst så mycket svensk fantasy.

Eira inser redan som barn att hon kan se spöken. Den enda som hon kan prata med om detta är sin farmor. Hennes farmor har också speciella förmågor. När Eira är 10 år så försvinner hennes farmor i en stenring i skogen, mitt framför hennes ögon. Föräldrarna och psykologen hon får träffa försöker övertyga henne om att hon inbillat sig och att det är fantasier, men Eira vet att farmor försvann och inte är död. Däremot vill hon efter detta inte ha något med det övernaturliga att göra. Det fungerar ända tills hon fyller 20 år. Då vaknar hennes krafter till liv igen och hon får veta att hon ärvt sin farmors gamla gård i Hälsingland. Det hon inte vet är att det nu är folk, både i Sverige och Rumänien, som vill hitta henne p.g.a. hennes förmågor. Det finns nämligen en legend om att en flicka av mörkret ska kunna öppna en gimoar (trolldomsbok) som inte varit öppen på 300 år. En ung man i Rumänen har fått veta att han är sökaren som ska kunna hitta flickan. Farmors vänner förstår också vad som är på gång. Eira däremot är ovetande om sitt öde...

Det var en spännande bok, där man inte visste vem skulle nå Eira först. Det är också lite oklart vilka avsikterna till att hitta henne är. Är avsikterna att utnyttja henne och grimoaren? Vem är vän och vem är fiende? Jag kommer direkt att fortsätta lyssna på del två i serien. Undra hur många böcker det ska bli och hur länge man måste vänta på nästa? 
 

Teatern vid stranden

Foto: adlibris.com/se

Under de senaste veckorna har jag läst, inte lyssnat, på Teatern vid stranden av Joanna Quinn. Det tog några veckor att ta sig igenom den eftersom det är drygt 600 sidor och jag orkade bara läsa på helgerna när jag var ledig. 

Boken handlar om de tre syskonen Seagrave. När allt börjar är det 1919 och Cristabel är tre år och hennes pappa ska gifta om sig eftersom hennes mamma dog när hon föddes. Med tiden kommer småsyskonen. Besvikelsen är först stor över att den första som kommer inte är en bror, som alla sagt är syftet med den nya mamman. Syskonen bli lämnade lite vind för våg. De vuxna är upptagna med sig själva. Flickorna går inte i skolan, utan lär sig vad de har lust med från godsets bibliotek och de vuxna konstnärer, militärer och tjänstefolk som de träffar på i huset. Den lillebror som till slut dök upp blir Cristabels följeslagare, förtrogne och största beundrare. Som vuxna under andra världskriget är det de två som rekryterares av underrättelsetjänsten och får posteringar hos Frankrikes motståndsrörelse. Då har de nytta av sina erfarenheter från att spela teater, som de gjorde så mycket som barn. Mellansystern Flossie blir kvar i England och får ta hand om godset och ägorna, när ingen annan gör det. 

Jag gillade boken. Även om det var ett rätt så långsamt tempo i början så fångades jag direkt. Halva boken ungefär följer barnen under barndomen på godset i Dorset. Andra halvan följer dem under kriget. Språket är ofta målande och poetiskt, speciellt i början och slutet av kapitlen. Jag föreställer mig att personer som går igång på sådant gillar boken för det. Jag konstaterade att så var fallet, men mitt intresse och gillande drivs ju mer av handling och karaktärer så det var det som fångade mig. Språket kan dock ha varit anledningen till att jag inte orkade läsa efter jobbet. Jag provade men insåg att det krävde mer koncentration än jag orkade med just då. Totalt sett en bra bok, som jag kan rekommendera.   
 

The man who didn´t call

Foro: adlibris.com/se

The man who didn´t call av Rosie Walsh har legat i min bokhylla på Storytel länge. I veckan harv jag lyssnat på den. 

Sarah och Eddie träffas, blir blixtförälskade och tillbringar en fantastisk vecka tillsammans. Sedan ska Eddie åka på en sedan längre planerad semester men lovar att ringa. Sarah får inget telefonsamtal. Det är som om Eddie gått upp i rök. Hon är säker på att deras kärlek är ömsesidigt så trots att hennes vänner säger åt henne att gå vidare kan hon inte släppa tanken på att något hänt Eddie. Hon ringer och lämnar meddelande, hon skickar sms och försöker få info via Facebook. Inget ger resultat. Däremot får hon ett telefonsamtal från en okänd kvinna som säger åt henne att lämna Eddie ifred. 

Boken hoppar mellan nutid, återblickar från tidigare, Sarahs meddelanden till Eddie där hon berättar om sitt liv och berättarperspektivet växlar även från Sarah till Eddie. Det är alltså lite hoppigt och det gäller att hänga med. Det visar sig finnas en tragisk koppling mellan Sarah och Eddie, och när historien verkar ta ytterligare en tragiskt vändning tycker jag att det blir lite för mycket. Fast det blir inte så som det verkade utan boken får ett lyckligt slut. Det var en helt okej bok, men på något sätt var den lite överdrivet dramatisk. Okej, men inte mer.    

1979: Ingrid och Johanna - ett familjedrama

Foto: adlibris.com/se

Helena von Sweigbergk har nu släppt 1979: Ingrid och Johanna - ett familjedrama, andra boken i serien om Ingrid och hennes familj. I förra boken träffade hon Georg och gifte sig med honom. De fick tillsammans dottern Johanna och lämnade Stockholm när Georg fick jobb i Malmö. Det höll inte och efter skilsmässan flyttade Ingrid tillbaka till Stockholm med barnen Tom och Johanna. 

Johanna tar snart studenten och Ingrid träffar en ny kärlek i den yngre lärarkollegan Torkel. Ingrid kan inte stå emot Torkels dragningskraft och snart har hon bett honom flytta in. Torkler har 70-talsidéer om frihet öppenhet. Det rimmar dåligt med hur den lilla familjen har levt sina liv. Tom och Johanna förstår inte vad deras mamma har med Torkel att göra. Att han dessutom vill "befria" och "öppna upp" även dem känns inte bra. Han anser att de saknar manliga förebilder i sina liv och att det är därför de har svårt med relationer. Han säger till Ingrid att han vill laga hennes trasighet, även fast hon inte ser sig som trasig. 

Torkel gör mig upprörd på så många sätt. Jag stör mig på vad han gör med Ingrid och att hon låter honom förändra henne och får henne att känna sig otillräcklig. Det är hemskt att upptäcka att man låtit sig falla för smicker och uppmärksamhet för att sedan bli ifrågasatt och dömd att inte duga som man är. Ännu värre är vad Torkel gör mot Johanna och att hon inte vågar berätta om det för någon. Jag blev så irriterad att jag inte kunde sluta lyssna, utan plöjde igenom boken på två dagar. Jag ville komma till slutet och såg fram mot någon sorts tillfredställelse när Torkel förhoppningsvis skulle köras på porten. 
 

Erotic storie for Punjabi widows

Foto: adlibris.com/se

Erotic stories for Punjabi widows av Balli Kaur Jaswal har legat i min bokhylla på Storytel länge. Varför jag just nu tog och lyssna på just den kan jag inte förklara, men det finns något tillfredsställande med att ta en bok som låg så långt bak i bokhyllan. Kanske blev jag en gång intresserad av den för att Reese Witherspoon valt den till sin bokklubb. 

Nikki bor i London men har indiskt ursprung. Hennes pappa har nyss dött och hon funderar på om han dog missnöjd med henne. Hon har nämligen hoppat av studierna, tagit ett jobb på en pub och flyttat hemifrån. Inget av detta var något som hennes föräldrar var glada för. För att tjäna lite extra pengar och ägna sig åt något som hon tycker verkar roligt tar hon ett extrajobb på det indiska kulturcentret och ska leda en kurs i kreativt skrivande. Det visar sig dock ganska snart att de flesta av kursdeltagarna är änkor som dessutom är analfabeter. Hon skulle behöva börja med att lära dem alfabetet. När en av änkorna hittar en bok med erotiska berättelse och läser ur den för de andra så börjar kreativiteten släppas lös. Änkorna som först verkade så konservativa och pryda börjar hitta på sina egna erotiska berättelser. Till slut har de gemensamt skapat en hel samling och fler vill vara med på kursen. Ju fler som vill vara med desto svårare blir det att hålla allt hemligt, för deras samhälles självutnämnda moralpoliser. När Nikki dessutom börjar forska i ett mystiskt dödsfall blir det riktigt komplicerat.

Jag tyckte att det var en rätt så underhållande bok. Det som var svårt för mig var alla indiska namn. Jag hade svårt att komma ihåg dem och hålla ordning på kursdeltagarnas namn och vem som var vem. Dödsfallet som Nikki forskar i gav allvar och tyngd till boken. Änkornas erotiska berättelse gav lättsamhet. Man fick nämligen läsa en del av deras historier, fast det tillförde inte direkt något till handlingen.