Nattfalkarna

Foto: bokus.com

Nu har jag lyssnat på Nattfalkarna, som är Elly Griffiths trettonde bok om rättsarkeologen Ruth Galloway. Bara två böcker kvar i serien. Det kommer bli lite tomt tror jag, när jag är färdig. Jag gillar verkligen att följa Ruth och hennes vänner. 

I denna bok är det en grupp med skattsökare, som kallar sig för nattfalkarna, som hittar en död ung man på en stand. Strax därefter hittas ett par skjutna i sitt hem inte långt därifrån. En ung polis dör också mystisk av vad som verkar vara influensa. Till att börja med verkar inget av detta hänga ihop, men poliskommissarie Nelson leder utredningarna med hjälp av sitt team och Ruth, som får gräva i parets trädgård och hittar benen av en stor hund. Naturligtvis så löser de till sitt fallet, men inte innan många liv stått på spel. 

Det var även intressant utveckling av karaktärernas privatliv. Nelson berättade till exempel äntligen för sin mamma att han är pappa till Ruths dotter Kate. Jag hoppas så att Ruth och Nelson ska få varandra till slut, för nu vet ju båda att de älskar den andre (de har dock inte sagt det rakt ut till den andre ännu). Jag hejar på dem trots att Nelson är gift med Michelle. Jag tror inte att varken Nelson eller Michelle egentligen är speciellt kära i varandra, men de stannar hos varandra för att de varit tillsammans så länge och har barn ihop. De har nog svårt att se sig själva utan den andre, men mer och mer tror jag att Ruths plats i Nelsons hjärta växer. Hans katolska uppfostran gör nog också att skilsmässa inte är ett självklart val. Två böcker kvar som sagt... Vi får se hur det går.