Au revoir Agneta

Foto: adlibris.com/se

Jag har sagt dert förut, men det är lika sant nu. Jag älskar att lyssna på Emma Hamberg när hon läser sina böcker. Hennes senaste är en ny och, som jag förstått det, sista bok om Agneta; Au revoir Agneta. 

Agneta har hittat sig själv där nere i Frankrike. Hon har hittat vänner, kärlek och självkänsla. Hon känner att hon passar in, precis som hon är. Allt förändras dock och hon måste återvända till Sverige och reda upp sitt liv där hemma. Även om hon tar med sig allt som hon funnit i Frankrike så finns ju också den gamla Agneta kvar där hemma. Nu gäller det att hålla fast vid det nya, som hon känner är hon. Det blir inte så lätt när "alla" säger åt henna att vara vanlig och inte så konstig. Jag skulle vilja inspireras av Agnetas berättelse och precis som hon bli bättre på att inte bry mig om vad andra tycker. Tänk att också få känna att man är på precis rätt plats, i rätt tid, med rätt människor. Det vore väl fantastiskt... Kanske bara jag som tror att det inte är helt vanligt att man känner så...

Varje gång jag lyssnat färdigt på en av Emmas böcker så blir jag lite ledsen, för nu finns det ingen mer bok av henne som jag inte redan lyssnat på. Jag glädjer mig åt att jag kan tipsa om hennes böcker. Mamma lyssnade på serien om Rosengädda förra året och jag tror att jag har tipsat tillräckligt om Agnetas böcker för att hon ska lyssna på dem också när hon får tid. Emmas böcker är den perfekta kombinationen av allvar och humor. Jag tycker så mycket om dem.