En cirkel av sten

Foto: bokus.com

I Elly Griffiths elfte bok om arkeologen Ruth Galloway påminns vi om den första boken och det fall som sammanförde Ruth med polisen Harry Nelson för första gången. 

Ruth jobbar med en utgrävning på saltängarna där ytterligare en hägnad har hittats, och även ben i den. Detta påminner om tidigare händelser. När Nelson börjar få brev som är väldigt lika de han han fick tidigare, med kopplingar till en försvunnen flicka, blir likheterna alldeles för kusliga. Sedan dyker Leif Andersen, son till Ruths arkeologilärare som dig i den första boken, vilket också känns märkligt, trots att han är där som expert och ska uttala sig om fynden i hägnaden. Precis som i första boken måste polisen också ta upp en gammal utredning om en försvunnen flicka. 

Spännande fall och intressanta utvecklingar av huvudkaraktärernas privatliv i denna bok. Ruth har ju för några böcker sedan erkänt för sig själv att hon är kär i Nelson och i denna bok erkänner han också sin kärlek, (men inte så att Ruth får veta det). Både är dock införstådda med att de inte kommer få varandra, speciellt inte nu när Nelsons fru snart ska föda deras sladdbarn. Jag hejar verkligen på Ruth och Nelson. Även om de på sätt och vis är omaka så vill jag att de ska få vara tillsammans och att deras kärlek ska få blomstra, inte bara fladdra i hemlighet och på avstånd. Jag hoppas att serien tillslut för dem samman och att de kan få känna att de landar och hittar hem, inte bara stannar där de tycker att de har skyldighet att vara.