lördag 7 juli 2018

Ödets fånge

Foto: bokus.com
Ibland blir böcker stående i bokhyllan, länge. Så är det med Ödets fånge av Elizabeth Grayson. När jag flyttade för två år sedan så rensade jag faktiskt lite bland mina böcker och lämnade bort en del. Denna bok blev då kvar och nu när jag läst den så är jag nöjd med att jag behöll den, för den var definitivt läsvärd. Historien är inspirerad av Olive Oatmans öde. Hon kidnappades av indianer, men kom flera år senare tillbaka till de vita.

1858 ger sig Cassandra Morgan, hela hennes familj och grannfamiljen västerut. De tänker skapa sig en ny framtid och komma undan inbördeskriget som börjat mellan syd- och nordstaterna. En av de yngre sönerna i grannfamiljen är Drew, som Cassandra är kär i. Inget blir dock som det unga paret tänkt sig. Familjerna blir anfallna av indianer och Cassandra blir tillfångatagen.

Nio år senare är Drew kapten för armén och stationerad vid Fort Carr vid Plattefloden. Han får i uppdrag att ta hand om ett byte med indianerna. De ska lämna varor och få en vit kvinna återlämnad. Kvinnan ser mest ut som en indian när de tar med henne tillbaka till fortet. När hon säger att hon heter Cassandra Morgan kan Drew inte tro på det. Cassandra har också svårt att förstå att Drew överlevt, hon såg honom ju bli skjuten. Att återuppta sig tonårskärlek efter de nio år som gått visar sig inte bli lätt. Cassandra har blivit tatuerad i ansiktet och ingen låter henne glömma vad som hänt henne. Endast halvblodet Hunter Jalbert förstår hur det är att känna att man tillhör två helt olika världar. Hans vänskap blir ovärderlig för Cassandra.

Det var en bra bok och rent faktamässigt tror jag att den är väl researchad. Däremot så är inte så säker på att saker och ting skulle ha ordnat sig så bra i verkligheten, som de gjorde i boken. En kvinna som kom tillbaka efter fångenskap hos indianer kunde nog inte behålla en del av de vanor hon fått. Hon hade nog varit tvungen att anpassa sig efter samhällets regler och förväntningar. Det försöker i och för sig Cassandra göra, men hon känner sig aldrig riktgt hemma i det. Det blir nästan omöjligt att återgå till den person hon var för så många år sedan. Hunter blir hennes räddning, me det är vl just det som inte är helt trovärdigt. På riktigt skulle det nog inte ha funnits någon som han som gjorde att allt ordnade sig till det bästa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar