Aprilhäxan

Foto: bokborsen.se

Det blev en Augustprisvinnare till; Aprilhäxan av Majgull Axelsson. Detta är tredje boken som jag läser av denna författare. Det de alla har gemensamt är att de handlar om människor som har det svårt och eländigt, människor som livet gått hårt fram med. De berättar om hur samhället behandlar människor som anses annorlunda.

I slutet av 1940-talet föder Ellen en flicka. Flickan är gravt cp-skadad och har svår epilepsi. Hon tas direkt från sin mamma, som istället får handskas med sin mans död. Änkan Ellen får sedan höra från läkarna att det är lika bra att hon glömmer bort sitt barn, för hon kommer aldrig att få ett värdigt liv i alla fall. Desirée bor alltså hela sitt liv på institution. På 60-talet blir livet för de institutionaliserade barnen lite bättre och en del av dem får komma hen till sina familjer, men inte Desirée. Ellen tar istället hand om tre flickor som fosterbarn, Margareta, Christina och Birgitta. Dessa tre får man följa genom livet. De kommer alla från hemska hemförhållanden, som de för alltid är märkta av på olika sätt. Även om deras liv blir helt olika så är de alla trasiga människor på något sätt.

Detta är inte en bok med ett lyckligt slut, en bok där allt ordnar sig. Det är en bok om hur hårt och orättvist liven kan vara och vad det gör med människor. Helt klart läsvärd.