Skuggan av ett år

Foto: adlibris.com/se

Skuggan av ett år av Hannah Richell... blev min efter en skolavslutning för några år sedan. Efter det har den stått i bokhyllan tills jag nu tog fram den. Jag är glad att jag gjorde det för den var het klart läsvärd.

Boken har två parallella handlingar. Den ena utspelar sig i början av 1980-talet, då fem vänner, som inte är riktigt redo att ge sig ut i vuxenlivet, bestämmer sig för att leva på det naturen ger i en stuga ute på landsbygden. Det är Kat som är huvudpersonen i den historien. Det för det mesta genom hennes ögon som vi ser Simon, Mac, Carla och Ben. Den andra historien utspelar sig 30 år senare, då Lila får ett anonymt arv. Hon har fått en stuga, ute på landsbygden, men hon vet inte av vem. Eftersom hon jobbar med inredning så lämnar hon storstadslivet i London och tar tag i projektet att rusta upp stugan. 

Ju längre in i boken man kommer desto mer insnärjd i historien blir man. Det är ju givet att de två historierna har med varandra att göra men jag kan inte direkt räkna ut kopplingen, mer än att det är samma stuga. Även när jag tror att jag fått ordning på allt så fortsätter boken att överraska, vilket ju är rätt så uppfriskande. 

Teman som tas upp är familj, behov av att höra till, sorg, skuld och hur man går vidare efter tragedier.  Jag tyckte att det var en bra bok. Den var bättre än vad jag förväntade mig, när jag tog den ur bokhyllan och läste baksidan. Dock hoppas jag att jag aldrig behöver vara med om det mesta som händer bokens karaktärer.

Till minne av en villkorslös kärlek

Foto: adlibris.com/se

Min känsla är att det var ett tag sedan vi läste en bok i bokcirkel som jag tyckte riktigt bra om. Mycket har varit okej men inte mer. Nu däremot så har jag lyssnat på en bok som jag verkligen gillade. Jonas Gardells senaste bok Till minne av en villkorslös kärlek är en rörande och vacker skildring av hans mor.

Bokens inramning är lite speciell då boken börjar med att Jonas Gardell dör i en bilolycka. Sedan byggs illusionen av hur någon annan forskar i hans liv och bakgrund för att beskriva hans familj, och kanske speciellt hans mamma.

Mamma Ingegärd, och hela hennes familj, är baptister. När man själv är uppväxt och lever i frikyrkovärlden så föreställer jag mig att man har en förståelse för en del av hennes historia, och även beteende, som troligtvis inte alla läsare har. Jag tror att detta kanske skapar en lite djupare förståelse för vissa saker, även om det för den sakens skull inte alls krävs för att uppskatta boken. Hur som helst är det ett kärleksfullt porträtt av en egensinnig mamma, som på flera sätt känns modern för sin tid. Det är också berättelsen om en familj, med en syskonskara där en var en morsgris med ett speciellt band till sin mor. Det beskrivs också hur hemskt jobbigt, men även dråpligt, allt blev när Ingegärds alzheimers blev värre och värre.

Jonas Gardell läser själv sin bok, och han gör det riktigt bra. Han lever sig in och sjunger friskt "Gyllne morgon" för att visa hur modern väckte dem när det var dags att stiga upp får att resa på semester. Jag rekommenderar verkligen denna bok.

Min fantastiska väninna

Foto: adlibris.com/se

När man är med i en bokcirkel får man ibland läsa böcker som man själv inte skulle ha valt. Den här boken skulle jag mycket väl ha kunnat välja själv. Elena Ferrantes böcker har varit rätt så omskrivna och fått bra kritik. Min fantastiska väninna är den första i en serie på fyra böcker.

Bokens berättare är Elena. Hon berättar om sin uppväxt i Neapel på 50-talet. Hon berättar om fattigdomen, våldet och allt det andra. Hon berättar om Lila, som blir hennes bästa vän.

Jag tycker att berättarstilen är omständig. Det känns ofta som att det är samma saker som händer om och om igen, med små variationer. Antagligen var det så deras barndom såg ut men det blir inte fantastisk läsning, enligt mig. Längre fram i boken börjar det hända lite andra saker, när flickorna blivit tonåringar och börjat intressera sig för killar.

Jag vet inte om jag kommer att lyssna på de följande böckerna. Just nu blir det inte i alla fall. Jag får väl se om andan faller på någon gång i framtiden. Naturligtvis vore det lite intressant att se hur Elenas och Lilas liv utvecklas men samtidigt så kan jag inte direkt känna att jag bryr mig så mycket om det.

En levande själ

Foto: adlibris.com/se

En levande själ av P C Jerslid skulle jag nog aldrig ha kommit på att läsa själv. Efter att ändå ha läst den skulle jag nog inte heller rekommendera den.

Boken handlar om hjärnan Ypsilon som ligger i ett akvarium i ett laboratorium. Ypsilon kommer i princip inte ihåg något från när han var en vanlig människa, för hans minnen har tagits bort med el-chocker. Fast å andra sidan kan man kanske fundera på hur vanlig människa han var när han var människa, eftersom han gått med på att hans hjärna sparats med syfte att användas i forskning. Ypsilon ligger i sitt akvarium och filosoferar, när han inte försöker flörta med Emma som jobbar där. Motvilligt blir han också vän med apan Flink, som vill att de ska dela sina minnen med varandra.

Jag förstår att detta måste vara skrivet som ett inlägg i en samhällsdebatt, som en varning om vart forskningen kan leda oss eller något liknande. Trots det så tyckte jag inte att det var speciellt intressant. Bitvis var det rätt så tråkigt och händelselöst. Ibland hände det lite mer saker men jag hade svårt att engagera mig i Ypsilons öde.

Huset vid sjön

Foto: bokus.com

Huset vid sjön är den tredje boken av Kate Morton som jag läser. Jag rekommenderar verkligen denna författare. Böckerna har alltid en story i nutid och en i det förflutna. Någon i nutiden forskar i vad som hänt tidigare, samtidigt som man får följa personerna från förr också. Det är alltid någon form att mysterium, ett ouppklarat brott eller en familjehemlighet som uppdagats. Det är aldrig en kärlekshistoria som är drivkraften i berättelsen, utan mysteriet, karaktärerna och deras relationer står i centrum.

1933 har familjen Edevane sin årliga fest på sitt lantgods i Cornwall. Familjen verkar lycklig, det är inte länge sedan barnaskaran blev fyra vid ankomsten av den efterlängtade sonen. Allt förbyts dock i tragedi när det följande morgon visar sig att sonen är försvunnen. Han återfinns aldrig och familjen blir aldrig den samma igen.

2003 har Sadie Sparrow tvingats ta ledigt från sitt jobb vid Londonpolisen. Hon blev lite för engagerad i ett fall, och anses inte kunna vara professionell längre. Hon reser till sin morfar i Cornwall och springer av en händelse på familjen Edevanes övergivna hus och deras historia. Hon vänder sig till Alice Edevane, 16 år vid tragedin och nu gammal deckarförfattare, för att få tillstånd att gå in i huset och göra efterforskningar.

Alla karaktärer bär på sina egna hemligheter och det som i bokens början verkar vara sanningen visar sig bara vara en persons minnens och antaganden. Inte förrän Sadie och Alice hjälps åt kan de kasta ljus över hela historien.

Beröringspunkten mellan flera av historierna i boken är förhållandet mellan mor och barn. Vad är en mor beredd att offra för sitt barn? Vad är hon beredd att ge upp? Om man har egna barn så utgår jag från att detta kan beröra ännu mer. Fast även jag tyckte att det var en mycket bra och spännande bok.

Edenbrooke

Foto: adlibris.com/se

För första gången som jag kan komma ihåg har jag blivit irriterad på en romantisk bok i Jane Austen-stil. Eller rättar sagt på karaktärerna i boken. Det betyder dock inte att jag inte tyckte om Edenbrooke av Julianne Donaldson. Flera gånger satt jag bara och mös, och flinade för mig själv, men andar gånger var jag så irriterad att jag bara ville säga åt huvudpersonerna att skärpa sig. När både läsare och bokens övriga karaktärer förstått att paret i fråga är kära i varandra, men de själva inte kan reda ut, och förstå, sina känslor, då kröp sig frustrationen på.

Marianne Daventry bor med sin mormor i Bath, sedan modern dött, fadern rest till Frankrike och tvillingsystern Cecily skickats till en kusin i London. Hon saknar gården på landet och närheten till naturen så när hon blir inbjuden att göra sin syster sällskap hos moderns väninna på godset Edenbrooke så tackar hon direkt ja.

Det blir dramatiskt redan innan Marianne kommit fram. Överfallen av stråtrövare söker hon hjälp på närmsta värdshus. Där möter hon den godhjärtade Philip och det slår gnistor direkt. Marianne som hela livet levt i skuggan av sin vackrare syster, som alltid får som hon vill, förstår inte allt sina egna , eller Philips, känslor, förrän långt senare.

Trevlig bok om man gillar romantik på 1800-talet!

Aprilhäxan

Foto: bokborsen.se

Det blev en Augustprisvinnare till; Aprilhäxan av Majgull Axelsson. Detta är tredje boken som jag läser av denna författare. Det de alla har gemensamt är att de handlar om människor som har det svårt och eländigt, människor som livet gått hårt fram med. De berättar om hur samhället behandlar människor som anses annorlunda.

I slutet av 1940-talet föder Ellen en flicka. Flickan är gravt cp-skadad och har svår epilepsi. Hon tas direkt från sin mamma, som istället får handskas med sin mans död. Änkan Ellen får sedan höra från läkarna att det är lika bra att hon glömmer bort sitt barn, för hon kommer aldrig att få ett värdigt liv i alla fall. Desirée bor alltså hela sitt liv på institution. På 60-talet blir livet för de institutionaliserade barnen lite bättre och en del av dem får komma hen till sina familjer, men inte Desirée. Ellen tar istället hand om tre flickor som fosterbarn, Margareta, Christina och Birgitta. Dessa tre får man följa genom livet. De kommer alla från hemska hemförhållanden, som de för alltid är märkta av på olika sätt. Även om deras liv blir helt olika så är de alla trasiga människor på något sätt.

Detta är inte en bok med ett lyckligt slut, en bok där allt ordnar sig. Det är en bok om hur hårt och orättvist liven kan vara och vad det gör med människor. Helt klart läsvärd.