The handmaid´s tale

Foto: adlibris.com/se

Jag såg först reklam för tv-serien och sedan blev Margaret Atwoods The handmaid´s tale vald som bokcirkeln nästa bok.

Boken gavs först ut 1985, men handlingen utspelas i framtiden, i ett före detta USA där en extrem kristen höger har tagit makten från kongress och senat. Landet kallas för Gilead och har tydliga och hårda levnadsregler. Det har skett flera olyckor med kärnkraftverk och vissa delar av landet är obeboeliga. De områdena kallas för kolonier och de människor som inte är önskvärda i samhället skickas dit för att rensa upp bland avfallet, tills de dör. Många kan inte längre få barn och kvinnor som visat sig vara fertila rekryteras till att vara så kallade "handmaids". De får då tjäna i ett hushåll för att försöka ge familjen barn. Andra kvinnor kan få tjänst som en "Martha", och ta hand om hushållet åt de privilegierade. Äldre och ogifta kvinnor kan få jobba som "aunts" och lära upp "handmaids" innan de skickas ut i familjer. Naturligtvis finns det även fruar. Sist men inte minst finns det även "econowives" som får fylla alla roller själva. Det är mindre privilegierade män som får hålla till godo med dem. Varje grupp av kvinnor har sin uniform, sin färg att vara klädd i. De har också sina strikta regler att följa och sin roll i samhället.

Offred är bokens berättare och huvudperson. Egentligen heter hon något annat, men som alla "handmaids" så har hon fått namn efter den man hon nu tillhör, (Fred). Offred minns fortfarande tiden innan Gilead, då hon hade ett vanligt jobb, var gift och hade en dotter. Nu har allt tagits ifrån henne, och hon kan bara minnas och spekulera i vad som hänt med hennes älskade.

Eftersom jag sett reklam för tv-serien så hade jag en viss förförståelse innan jag började läsa boken och jag tyckte att den verkade intressant. Jag undrar om jag hade tyckt att boken var lika bra om jag inte vetat något om den innan jag började läsa. Det händer inte så jättemycket i den, det är mycket av huvudpersonens funderingar och tankar om det som händer. Då och då beskriver hon en situation för att sedan säga att det inte var så det gick till. Då börjar hon om men det är inte alltid som hon återger det som det var ändå. Ibland konstaterar hon att hon inte kan komma ihåg hur det egentligen var.

Det är flera saker som har fått namn från Bibeln. Jag hinner reflektera över att om man inte har så bra koll på de bibliska berättelserna så är det en del referenser som kommer gå förbi en. Troligtvis så förstå man ändå handlingen men jag tror att det ger en djupare förståelse för vissa saker om man vet vad det refereras till. Dessa referenser förklaras mycket sällan, så författaren måste ha utgått från att hennes läsare hade koll. Kanske hade de flesta människor i Nordamerika koll på sådant på 80-talet...?

Boken avslutas med ett kapitel år 2195, då det hålls en historisk föreläsning om det som boken beskrivit. Detta skapar en imaginär trovärdighet till boken. Man kan nästan inbilla sig att det skulle vara sanning. Det är en intelligent, intressant, hemsk, tragiskt och bra bok.