Flugornas herre

Foto: cdon.se

De senaste veckorna har jag läst Flugornas herre av nobellpristagaren William Golding tillsammans med några elever i en fördjupning i svenska. Jag såg verkligen fram emot att få göra en sådan här fördjupning med elever som själva hade fått välja det. 23 elever valde denna fördjupning och det fanns precis böcker till alla. Sedan var det kanske bara ungefär hälften av dem som faktiskt engagerade sig i arbetet och läste och skrev reflektioner enligt det schema jag hade gjort. Även om jag var lite besviken över de som inte brydde sig så mycket så var det väldigt roligt och givande att jobba med dem som faktiskt visade engagemang.

Boken handlar om ett gäng pojkar som blir strandsatta på en öde ö efter att deras plan kraschat. I början försöker de ha regler och ordning. De hittar en snäcka som de blåser i när de ska ha möten och den som ska prata får hålla i snäckan. Man kan se snäckan som en symbol för demokrati och ordning. Det var riktigt intressant att se om jag kunde leda eleverna i deras funderingar till att förstå det. Några kom till denna insikt och det gjorde mig stolt.

Det går inte så bra för pojkarna på ön och den bräckliga ordning som de försöker bygga upp slås till slut i spillror och allt övergår i kaos. När det verkligen är kört för ordning och reda går snäckan sönder, som en symbol för ordningens undergång. Det är hemsk att föreställa sig att pojkar som inte är äldre än 12-13 år skulle blir till vildar som dödar och skövlar allt i sin väg. Samtidigt så tror jag inte att det är omöjligt. Grupptryck och utnyttjande av människors rädslor kan ha en oerhörd påverkan på vad någon kan ta sig till. På så sätt kan hela boken ses som en symbol för världen och vad mänskligheten kan ta sig till i en utsatt situation.

Jag hade läst boken förut, men det vara några år sedan. Jag tycker att den är intressantas p.g.a. all symbolik. Jag ville låta eleverna utveckla sin förmåga att tolka och analysera. Som ren underhållning så är historien lite seg till att börja med, tempot ökar först mot slutet. Fast även det passar med bokens dramaturgi.

Om man inte läst denna klassiker från 50-talet så tycker jag att man ska göra det. Faktumet att den är skriven för så pass länge sedan märks inte speciellt mycket (bara en del "gamla" ord, sade elverna). Den känns tidlös och det är med säkerhet därför som den blivit en klassiker.