söndag 28 april 2013

Too much happiness

Foto: adlibris.com/se
För första gången på länge har jag läst noveller. Vet knappt om jag gjort det sedan jag gick på universitetet. Alice Munro har skrivit flera novellsamlingar och jag har läst Too much happiness.

Denna samling består av 10 noveller. Vid flera tillfällen försökte jag hitta gemensamma nämnare, det som länkar dem samman. Jag hade en så trivial idé som renovering ett tag, men den höll naturligtvis inte. Var och en av novellerna skulle kunna få sin egen analys och de skulle alla passa in i en litteraturkurs på universitetsnivå. Jag påmindes om mina litteraturstudier och vad jag själv läste då. Ibland saknar jag att inte kunna/hinna/orka gräva ner mig i litteratur på det sätt som man då var tvungen att göra. Novellerna i denna samling är mycket olika. Huvudpersonerna är både vuxna och barn, kvinnor och män. De utspelas på olika platser i världen. Händelseförloppet kan vara kort eller sträcka över större delen av ett liv. Lycka, eller snarare bristen på lycka, är nog den minsta gemensamma nämnaren för dessa noveller. Det är alltid någon som mår dåligt och är eller blir trasig som människa på något sätt.

Detta är ingen läsning som gör en glad, men jag uppskattar den ändå för den fick mig att tänka. Jag förstod inte allt som hände hela tiden. Allt fick inte en förklaring. En del saker var rätt så märkliga. Då är det extra tillfredsställande när man tycker sig kunna tyda någon liten replik eller händelse och tro sig förstå vad som menas, så där underliggande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar