Familjen Bridgerton 5 - Ett minnesvärt frieri

Foto: adlibris.com/se

Efter att ha läst fyra böcker om familjen Bridgerton i rask takt, bestämde jag mig för att göra en paus från den engelska 1800-talsfamiljen. Pausen fylldes dock inte av några andra böcker. På något sätt kände jag inte för att ta tag i något nytt. Efter några veckor tog jag alltså fram Julia Quinns femte bok i serien; Ett minnesvärt frieri. 

Eloise Bridgerton har hunnit bli 28 år och anses alltså som en gammal ungmö. Hon har inbillat sig att hon kan vara nöjd så, så länge som hon har sällskap av sin bästa vän Penelope. I hemlighet har hon dock alltid trott att om någon av dem ska gifta sig så kommer det vara hon själv som gör det först. Hennes tillvaro skakas alltså när Penelope gifter sig med hennes bror Colin (fjärde boken). 

I ett års tid har Eloise brevväxlat med sir Philip Crane. Allt började med att hon beklagade sorgen efter hans husturs bortgång, (hon var en lite avlägsen släkting till Eloise). När sir Philip strax efter Penelope och Colins bröllop undrar om Eloise vill besöka honom på hans gods, för att se om de har äktenskapstycke, så lämnar hon i hemlighet London. Hon lämnar ett brev till sin familj men meddelar inte sir Philip om sin ankomst. Han står alltså överraskad och utan förkläde när hon dyker upp en morgon. Överraskad blir även Eloise när hon inser att sir Philip har två barn, tvillingar på 8 år, och att de är en stor anledning till att han vill gifta om sig. 

Familjen Bridgerton hittade aldrig Eloises brev utan blir minst sagt oroliga över vad som hänt henne. När de lyckats lokalisera henne rusar alla fyra bröder dit och både Eloise och sir Philip får veta vad de tycker om deras beteende. De får valet att gifta sig och en eller två veckor. Som tur är, är dragningen mellan de två redan uppenbar för läsaren och Eloise är mest arg över att bli tillsagd vad hon ska göra.

Jag hade läst lite kommentarer om boken innan jag började läsa. Det var flera personer som skrivit att de tyckte att detta var den sämsta boken i serien, men jag tycker inte att det var sämre än de andra. Även den sjätte boken, (som jag precis börjat läsa) anses av vissa vara den sämsta, medan andra tycker att den är den bästa. Slutsatsen jag drar av detta är att folk tycker olika och jag tycker att alla böckerna ligger på typ samma nivå. Det är förutsägbart, men roligt, underhållande och med visst underliggande allvar på vägen mot slutet. 
 

Familjen Bridgerton 4 - En oundviklig längtan

Foto: adlibris.com/se

Nu är det nästan en vecka sedan men jag läste även del fyra i serien om familjen Bridgerton; En oundviklig längtan. Efteråt bestämde jag mig dock för att ta en liten paus från familjen med de åtta syskonen, där de fyra äldsta nu fått sina lyckliga "slut". 

Colin Bridgerton har nu hunnit bli 33 år, och han känner att han inte hittat sitt kall i livet än. Han vill göra någon som känns meningsfullt. Hans äldste bror har ju ärvt vicomtetiteln fre deras far och är nu familjens överhuvud, med allt som det innebär. Hans andre storebror är konstnär och har till och med fått en målning hängd på National Gallery. Själv reser han runt i världen när tristessen och rastlösheten blir för svår. Vad ingen vet är att han skriver om alla sina resor. Den som avslöjar det är igen mindre än hans syster Eloises bästa vän Penelope. Colin har känt henne hur länge som helst och inte förrän nu tänkt att det är något speciellt med henne. Han kan inte sätta fingret på om det är Penelope eller han själv som förändrats, men nu undrar han varför inget har insett hur fantastisk hon är.

Penelope anses nu vid 28 år vara en gammal ungmö och hennes mor har börjat prata om att de ska åldras tillsammans och att Penelope kan ta hand om henne på ålders höst. Penelope ser inte fram mot det men hon inser att det troligtvis inte finns så mycket annat att se fram emot. Hon har varit kär i Colin Bridgerton i 10 år och eftersom han hittills endast varit broderligt vänlig har hon inga större förhoppningar om att detta ska förändras. Det vill säga tills han kommer hem från sin senaste resa och hon råkar läsa hans dagbok och börjar uppmuntra hans skrivande. Problem uppstår dock när han får veta vad hon skriver, och har hålla med i 11 år nu. 

Böckerna följer i princip samma mönster, så nu får jag ta och läsa något annat innan jag återkommer till de fyra yngsta syskonen. Trots det totalt förutsägbara så tycker jag att det är underhållande böcker.

Familjen Bridgerton 3 - En förtrollande hemlighet

Foto: adlibris.com/se

Den tredje boken i Julia Quinns serie om familjen Bridgerton; En förtrollande hemlighet, är en riktig Askungesaga. Då menar jag verkligen att den är som sagan om Askungen. Egentligen skulle man kunna säga bara det, för så likt är det.

Sophie Beckett är oäkta dotter till en greve. Han erkänner aldrig faderskapet men tar hand om henne, som sin myndling. När Sophie är tio år gifter sig greven med en kvinna som har två egna döttrar. Den nya grevinnan avskyr Sophie från första stund och förbjuder döttrarna att ha något med henne att göra. När Sophie är fjorton år dör greven och änkegrevinna får ett tre gånger så stort arv om hon låter Sophie bo hos sig. Från den dagen blir Sophie kammarjungfru, husa och ja, i princip slav i sitt eget hem. Vid tjugo års ålder får Sophie hjälp av tjänarna att klä sig i en silverfärgad klänning som ägdes av hennes farmor. Med mask och lånade skor tar hon sig sedan in på Lady Bridgertons maskeradbal. 

Likheterna med Askunge slutar inte här. Väl på balen möter Sophie Benedict, nummer två i den Bridgertonska syskonskaran. Trots att de båda är iförda masker dras de genast till varandra och man skulle nog kunna säga att det är kärlek vid första ögonkastet. När klockan slår tolv rusar Sophie från balen och lämnar Benedict med endast en handske (inte en sko i denna berättelse, men ändå). Handskens monogram för honom till änkegrevinnan salong nästa dag, men han ser direkt att hennes döttrar inte är den han söker. 

När änkegrevinnan förstår att Sophie varit på balen (de lånade skorna avslöjade henne) blir hon utsparkad direkt. Hon flyr London och det dröjer två år innan hon får se Benedict igen. Han räddar hennes då från att bli våldtagen av sina arbetsgivares son och hans berusade vänner. Sophie känner genast igen sin räddare, men när han inte känner igen henne väljer hon att hålla tyst. hon kan ju ändå aldrig få honom, och hans älskarinna tänker hon inte bli.

Som vanligt underhållande och trevligt. Dock anmärkningsvärt hur lik sagan den är., och precis som sagor så har den en lyckligt slut.

 

Familjen Bridgerton 2 - En oväntad förälskelse

Foto: adlibris.com/se

Julia Quinns andra bok om familjen Bridgerton; En oväntad förälskelse, handlar om syskonskarans äldste; Anthony, numera Lord Bridgerton. Anthony var 18 år när hans far dog. Hans far var hans största idol och bästa vän. Han kan inte föreställa sig en bättre man och tänker sig aldrig att han ska kunna leva upp till att bli lika bra. Han fastnar också i den fasta övertygelsen att eftersom han inte kan överträffa sin far på något plan kommer han inte heller att leva längre än vad han gjorde. Tydligen är detta ett inte helt ovanligt sätt för unga män att reagera på när de förlorar sin far i unga år. 

Vid 29 år ålder har Anthony nu bestämt sig för att gifta sig, men eftersom han inte tror sig leva mer än högst nio år till ska han bara väja en kvinna som blir en bra mor och vicomtesse och kan klara sig utan honom sedan. Hans val faller på den vackra Edwina Sheffield.

Edwina deklarerar, till allas förvåning, att hon inte tänker gifta sig med någon som inte hennes storasyster Kate godkänner. Detta resulterar i att alla Londons giftaslystna herrar blir väldigt artiga mot Kate, men det är något nedslående för henne att ingen faktiskt pratar eller dansar med henne för hennes egen skull. Hon har redan hört om Anthonys ryckte som libertin och rumlare och bestämt sig för att han inte är en passande man för hennes syster. När de möts slår det dock gnistor så att alla med lite insikt i deras personligheter kan förstå. Utgången är naturligtvis given, men vägen dit är underhållande. 

Läste boken på ett dygn. Flera gånger kom jag på mig själv med att sitta och flina eller skratta för mig själv. Detta är precis sådan lättsam underhållning som jag gillar. 

 

The red queen

 

Foto: Bokus.com

Jag har läst böcker av Philippa Gregory förut, men det är länge sedan nu. The red Queen handlar om Margaret Beaufort. Detta är en roman som bygger på verkliga händelser och personer, men där författaren har fyllt i de luckort som historien lämnar. 

Redan som barn är Margarets tro viktig för henne, hon har syner och vill bli en ny Jeanne d`Arc. Hon kan be på sina bara knän i timmar och vill gå i kloster. Familjen har dock andra planer för henne. Hon ska föda huset Lancasters framtida tronarvinge. Detta utspelas alltså i England under 1400-talet då husen Lancaster och York krigade om tronen i landet. 

Som 12-åring gifts Margaret bort med Edmund Tudor. Som 13-åring föder hon, under svåra plågor, sonen Henry. Hennes man dör redan innan han hinner se sonen och hans yngre bror Jasper utses till förmyndare och får ansvar för att uppfostra Henry. När sorgeåret är över gifts Margaret bort igen och får lämna sonen med Jasper, i Wales. Margaret tycker att henne nya man Henry Stafford är en gammal man, men han är ungefär 35 år, fast det är ju ungefär 20 år äldre än vad hon är. Henry är snäll mot henne men hans ovilja att kriga för vem som ska ha tronen gör att Margaret aldrig riktigt respekterar honom. Trots det inser hon när han är död att hon faktiskt saknar honom. Eftersom hon nu inte heller har föräldrar eller andra nära släktingar i livet och är ägare av en ansenlig förmögenhet så tar hon för första gången sitt liv i egna händer. 

Hon har ända sedan sonen Henry Tudor föddes varit övertygad om att det är Guds vilja att han en gång ska bli Englands kung. Hon behöver alltså gifta sig med en man med inflytande vid hovet, men som inte är lojal mot huset York. Valet fallet på Thomas Stanley, som är expert på att vända kappan efter vinden. Han står alltid på den vinnande sidan, oavsett vilken sida det är. 

Jag tycker att detta är en intressant bok. Boken innan, The white Queen, handlar om samma tid, men där får man se allt från Elizabeth Woodvilles perspektiv. Hon var gift med Edward IV och drottning av England. Det finna också en tv-serie som bygger på dessa två böcker, och en tredje. Det är lätt att tycka att Margaret är en rätt så osympatisk person. Hon verkar mest maktgalen och fanatisk. När jag läste denna bok fick jag en större förståelse för henne och författaren lyckas få mig att sympatisera med henne trots hennes maktlystna, manipulativa och falska beteende.  

Familjen Bridgerton 1 - En annorlunda allians

Foto: adlibris.com/se

Jag kommer inte ihåg senast jag plöjde en bok på typ en dag. Först boken i serien om familjen Bridgerton, Julia Quinns En annorlunda allians sparade jag endast 35 sidor i till nästa dag. Netflix har precis gjort serie av denna bok och eftersom jag vill läsa böckerna innan jag ser filmer eller serier började jag med första boken. I familjen Bridgerton finns åtta syskon och bokserien har åtta böcker. En för varje syskons historia om att hitta kärleken, i 1800-talets England.

Daphne är fjärde syskonet, och äldsta dottern, i familjen Bridgerton. Syskonen är döpta enligt alfabetet, alltså D för Daphne, fjärde bokstaven. Hon debuterade i Londons societet redan förra säsongen och har ännu inte hittat en make. Hennes egen teori är att alla ser henne som en vän, inte ett romantiskt intresse. 

Simon Basset, hertig av Hastings och bästa vän med Daphnes äldsta bror Anthony, återvänder till England efter sex år utomlands. Det som fick honom att återvända var hans fars död. Att säga att förhållandet mellan far och son var ansträngt och frostigt är att uttrycka sig milt. Simon har bestämt sig för att aldrig gifta sig, så att hans ätt dör ut och hans fars arv inte kan gå vidare i generationer. 

När Simon och Daphne möts på Lady Danburys bal formas en plan. De ska låtsas vara intresserade av varandra, för att alla mammor till ogifta unga damer ska låta Simon vara ifred och fler unga män ska få upp ögonen för Daphne. Man behöver inte ha läst speciellt många romantiska böcker för att räkna ut att Simon och Daphne kommer att falla för varandra på riktigt. 

Jag tycker att detta är en trevlig bok. Den beskrivs som Jane Austen möter Bridget Jones, och ja, det ligger nog något i det. Dialogen är mer Bridget Jones och tiden, platsen och det sociala livet är mer Jane Austen. Jag kommer att titta på serien, även om den verkar vara en fri tolkning. Jag kommer troligtvis också att läsa fler böcker i serien.

Jul i krinolin

Nu är der flera veckor sedan jag läste färdigt Amanda Hellbergs

Foto: adlibris.com/se

Jul i krinolin. Att skriva om den här har liksom fallit bort, men jag vill ha in den på denna sida nyår, eftersom jag läste färdigt den i år.

Bokens handling utspelar sig i juletid 1870. Lovisa Lind arbetar i fru Brasks godisbutik, och de får uppdraget att tillverka all konfekt till baron von Drevers julbal. Detta kommer vara det sista Lovisa hinner med innan hon emigrerar till Amerika. Hon har saker i sitt förflutna som hon helst vill glömma och inte låta någon få veta. Denna inställning delar hon med baronen, som även han bär på hemligheter. Kanske bidrar detta till den attraktion som uppstår mellan de två. Trots att de kommer från olika samhällsklasser är dragningen och samhörigheten mellan dem uppenbar. 

Jag trodde först att detta bara var en vanlig romantisk och historisk bok, som utspelades under julen. Denna bok var faktiskt lite mer än så. Den bär också på mysterier och en spökhistoria. Att det spökar på på baronens gods märker Lovisa redan när hon är där före jul, för att planera för balen. Krinolinen kommer in i bilden när en snöstorm hindrar några av de inbjudna damerna från att komma till balen. För att få en jämnare fördelning mellan herrar och damer får Lovisa och floristen vara med på balen och då låna klänningar ut baronens bortgångna mors garderob.

Jag tyckte att detta var en trevlig bok, som bjöd på lite mer än jag först trott.