Hembiträdet

Foto: adlibris.com/se

Föra helgen ägnade jag åt att rätta elevarbeten, julpynta och lyssna på Hembiträdet av Freida McFadden. När man kommit in i boken så var det svårt att sluta. Man förstod att något var fel men jag kunde länge inte räkna ut vad det var.

Millie har suttit i fängelse i tio år, sedan hon var 17 år. Hon är nu angelägen om att få livet att fungera. När hon får jobb som hembiträde hos familjen Winchester slipper hon bo i bilen och är mycket glad över det. Även om vindsrummet med låset på utsidan är litet så är det bättre än att sova i sin bil. Livet blir dock inte så enkelt som hon trott. Nina Winchester visar sig vara en nyckfull arbetsgivare, som ger Millie i princip omöjliga uppdrag, för att i nästa stund hävda att hon inte alls sagt det och att det måste vara något missförstånd. Hon lämnar huset i en enda röra av smuts. Dottern Cecelia lyckas Millie aldrig komma på god for med, hon verkar brås på sin mor. Den enda i familjen som ger ett trevligt och normalt intryck är mannen, Andrew. Det dröjer följaktligen inte länge förrän Millie förälskat sig i honom.

Boken hade en otroligt twist. Jag hade inte räknat ut hur det låg till, men när berättarperspektivet växlade från Millie till en annan karaktär förstod jag direkt att nu skulle allt jag trott varit sant visa sig vara något helt annat. Så blev det också. Boken har en uppföljare och när den kommer ut som ljudbok kommer jag lyssna på den.