söndag 17 juni 2012

Hungerelden

Foto: cdon.se
Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquists andra bok om Vistoria Bergmans svaghet heter Hungerelden. Den är lika fängslande som första boken och jag ser fram mot att läsa upplösningen i tredje och sista boken.

I denna bok sker en rad nya mord som kommissarie Jeanette Kihlberg får ta hand om. Hon märker efter ett tag att samma namn dyker upp i alla fall. Samma namn som även dykt upp i de fall med sexuellt utnyttjande som hon varit inblandad i, i första boken. Som läsare vet jag mer än Jeanette och börjar få en rätt så klar bild av hur allt hänger ihop, även om nya saker framkommer, som gör denna väv av intriger mer och mer avancerad.

Under läsningen reflekterar jag över vilka hemska förhållande vissa människor lever under. Man borde oftare vara tacksam för att man har det så bra som man har det. Boken visar hur någon som varit offret och utsatt under hela sin barndom aldrig blir hel som människa, och sedan förvandlas till förövaren. Jag undrar om detta är en sanning utan undantag. Finns det sår som aldrig någonsin kan läka? Måste man skada sig själv och/eller andra om man själv blivit utsatt? Kan man inte bearbeta det som hänt och lära sig leva vidare, trots det hemska som hänt? Kanske beror det på hur mycket och länge man blivit utsatt och hur man är som person. Vissa kan nog aldrig bli hela igen, men jag vägrar tro att det är omöjligt för alla.

Jag ser med spänning fram mot sista boken för att se hur det går för Jeanette Kihlberg, Sofia Zetterlund och Victoria Bergman.

söndag 10 juni 2012

Kråkflickan

Foto: adlibris.com/se
På ett dygn läste jag Kråkflickan av Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist. Det var en vidrig bok men jag drogs in och bara fortsatte läsa, tills den var slut. Jag brukar inte läsa deckare speciellt ofta, så detta var inte en bok som jag hade läst om det inte varit så att en av de andra tjejerna i vår bokcirkel hade valt den.

Boken har två huvudpersoner. Den ena är kriminalkommissarien Jeanette Kihlberg och den andra psykoterapeuten Sofia Zetterlund. När en pojke hittas död i ett buskage får Jeanette ta hand om fallet, och senare hittas fler pojkar döda. Alla pojkarna är av utländsk härkomst och de har inga släktingar i Sverige som saknar dem. Detta gör att fallen inte direkt prioriteras av åklagaren. Sofia är expert på barn som upplevt trauman och en av hennes nya patienter är en tonårspojke som varit barnsoldat, men hon jobbar också med att förhöra brottslingar för att ge rekommendationer till domstolen om de ska få fängelse eller vård. Victoria Bergman är en patient som Sofia tänker mycket på och hon tycker att hon har vissa likheter med den före detta barnsoldaten. Likheten är att de båda visar tecken på multipla personligheter.

Efter ungefär halva boken korsas Jeanette och Sofias vägar p.g.a. deras olika utredningar. De får direkt en speciell kontakt och börjar träffas även privat. Mer än så här ska jag inte säga om handlingen för då förstörs nog läsupplevelsen. Däremot kan jag säga att det är mycket hemska brott mot barn som man får läsa om. Övergrepp, tortyr och liknade vidrigheter gör att det stundtals känns rätt så obehagligt. Jag skulle inte vilja ha varken Jeanettes eller Sofias jobb och behöva konfronteras med sådana hemska saker. Trots (eller kanske p.g.a.) hemskheterna så är detta en spännande bok. Det är korta kapitel som gör det lätt att tänka: "jag tar ett till" och sedan har man helt plötsligt läst hela boken. En ruggig deckare som jag kan rekommendera, bara man inte är för känslig. Eftersom detta är första boken i en trilogi så måste jag nu läsa de andra två böckerna också, så att jag får veta hur allt slutar.

lördag 2 juni 2012

Vänner för livet

Foto: cdon.se
Vänner för livet av Per Hagman var ingen bok som jag plöjde. I mitten av den gjorde jag typ en paus och det gick några veckor innan jag fortsatte läsa. Detta berodde inte på att boken var dålig. Jag skulle snarare beskriva det som att den gick lite upp och ner i tempo. Ibland var det mer spännande, historien drevs på och jag ville läsa vidare för att se vad som skulle hända. Vid andra tillfällen blev det väldigt segt och det kändes som att hela kapitel kunde vara ett samtal med någon bikaraktär, som jag inte var så intresserad av, (och kapitlen var mellan 20 och 40 sidor).

Historien växlar mellan Sophie och Erik. Man får följa dem från barndomen upp till 40-årsåldern (tror jag). Det är inte alltid tydligt hur lång tid som gått mellan kapitlen och det gör att jag ibland känner mig förvirrad av att inte veta hur gamla de är.

Sophie har en svenska mamma och en engelsk pappa som är världskänd jockey. Hon växer upp på galoppbanor och på hästgårdar. Mamman vill leva det lyxiga och ytliga livet medan pappans enda intresse är hästarna. När pappan dör flyr den snart 20-åriga Sophie till Paris. Hon börjar umgås i kretsar där alkohol, droger och prostitution är vardagsmat och hon dras in i denna värld. Efter flera år med festande och lyxprostitution (som hon inte tvingas till av ekonomiska skäl) väljer Sophie att lämna Paris för Monaco.

Erik växer upp i en mindre svensk stad. När hans pappa lämnar familjen flyttar han och hans mamma till Stockholm. Han känner att mamman inte riktigt vill/orkar ta hand om en tonårsson, vilket leder till att så fort han tagit studenten och jobbat ihop lite pengar så drar han till Nice. Där hankar han sig fram på diverse ströjobb. Han är en duktig tecknare, men det är svårt att försörja sig på det. Efter en tid i Nice hamnar Erik i eskortbranschen. Han blir betalt sällskap åt äldre kvinnor.

Som läsare väntar jag på att Sophie och Eriks vägar ska mötas. Även om deras bakgrund är väldigt olika på många sätt så är de båda trasiga och skadade själar, med problematiska förhållanden till sina föräldrar. Det är alltså inte konstigt att när de möts så känner båda att de för första gången träffat en annan människa som förstår. De kan för första gången bli älskad för den de är. Trots den lycka de först finner i varandra så kommer verkligheten och problem in i deras värld och de skiljs åt.

Jag har svårt att identifiera mig med Sophie och Erik. Deras liv är långt från mitt. Jag skulle nog aldrig kunna lämna allt på det sätt som de gör och jag kan inte tänka mig att jag skulle kunna hamna i prostitution. Deras liv är bara overkligt för mig... på något vis. Även om deras liv känns mer som en fantasi eller mardröm så rör det sig till slut mot någon sorts normalitet. Utan att berätta allt om hur det slutar så kan jag i alla fall avslöja att deras vägar kommer korsas igen, av en slump.

Svenskläraren i mig störs av att det ofta saknas kommatecken i meningar som räknar upp olika saker. Varför har författaren gjort så? Det finns också en del riktigt vackra formuleringar, men eftersom jag inte markerade dem direkt när jag läste så kan jag inte hitta dem nu. Denna bok kommer inte hamna på min favoritlista men den var ändå läsvärd. Om man vill läsa en bok om två själsligt skadade människor och deras resa genom livet så kan man läsa den här.