torsdag 26 april 2012

Siddhartha

Foto: adlibris.com/se
Siddhartha av Hermann Hesse är faktiskt inte en bok som jag blivit speciellt förtjust i. Så redan från början får jag lov att säga att jag inte har en aning om vem jag skulle rekommendera den till. Kanske en filosofisk sökare skulle gilla den... ?

Boken handlar om Siddhartha som är son till en braman, (det utspelar sig alltså i Indien). Siddhartha väljer att lämna sin fars hem och tillsammans med vännen Govinda lever han ett asketiskt munkliv i flera år. De får höra talas om Buddha och söker upp honom. Govinda väljer att bli munk hos Buddha men Siddhartha drar vidare. Han lämnar det asketiska livet och hänger sig istället åt livets alla njutningar och lustar. Efter många år tröttnar han på det livet också och återgår till ett enklare liv, denna gång som färjkarl på floden. Man skulle nog kunna säga att Siddhartha genom hela boken söker efter livets mening och den fullkomliga lyckan.

Denna bok lyckades aldrig med att "dra mig in". Jag blev aldrig engagerad och det fanns ingen större lust att fortsätta läsa. Jag sökte efter någon filosofisk eller moralisk tanke som jag skulle kunna föra över på mitt västerländska och moderna liv, men fann ingen sådan. Om vi inte hade bestämt i den bokcirkel som jag är med i att vi skulle läsa denna bok så hade jag nog aldrig läst den. Fast nu har jag läst en klassiker av en nobelpristagare, och det är väl bra :)

tisdag 24 april 2012

Le, Smilja

Foto: bokus.com
Nu har jag läst Le, Smilja av Torben Poulsen, som var en av böckerna som mina elever fick välja på att att läsa i vårt läsprojekt.

Boken handlar om 16-åriga Smilja som bor i en by i Bosnien och lever ett vanligt tonårsliv. Hon tänker inte så mycket på om vännerna och grannarna är serber, kroater eller muslimer. Kriget förändrar dock allt. Läsaren får följa Smilja, hennes familj och vänner och läsa om hur kriget påverkar deras liv och framtidsdrömmar.

Jag tycker att det var en bra bok. Även fast boken inte är så lång och rätt så lättläst så är den verklighetstrogen, spännande och engagerande. Den har till och med en liten kärlekshistoria. Smilja möter flyktingen Marko, som senare visar sig vara något annat än vad han först utger sig för att vara.

Mycket i hur kriget beskrivs får mig att tänka på andra världskriget, men det beror nog på att det är det krig som jag vet mest om. Alla krig liknar nog varandra på ett eller annat sätt. Jag tänker också på när detta krig pågick och jag bara var ett barn. Jag förstod inte så mycket av vad som hände då, men jag kommer ihåg att det kom många flyktingar från det som vi då kallade forna Jugoslavien. Det måste vara fruktansvärt att vara tvungen att lämna sitt hem och inte veta var man ska hamna eller om man ens kommer överleva. Jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva det.

Jag rekommenderar boken till alla som vill läsa en realistisk krigsskildring, men inte orkar läsa en tegelstenstung bok för det.