fredag 31 juli 2015

Katedralen vid havet

Foto: cdon.se
Jag hade fått höra från mer än en person att Katedralen vid havet av Ilfonso Falcones skulle vara en helt fantastisk bok. Problemet med att få höra sådan är att man bygger upp höga förväntningar, ibland så höga att boken i fråga får svårt att leva upp till dem. Så blev det denna gång. Jag tyckte helt klart att det var en bra bok, men eftersom jag hört att den skulle vara så fantastisk så blev känslan ändå att den inte riktigt levde upp till den beskrivningen. Däremot så tyckte jag att Johan Rabaeus var mycket bra som uppläsare. Han läste med stor inlevelse och gav olika röster till karaktärerna. Det är nog den bästa uppläsningen jag hört på länge.

Boken utspelar sig i 1300-talets Spanien, mest i Barcelona. Feodalsystemet gör livet svårt för bönderna, som måste lyda och tjäna sina herrar. Att markens herre kan lägra bruden på hennes bröllopsnatt är en rättighet som man snabbt stiftar en hemsk bekantskap men i boken. Bonden Bernat tvingas se på när hans unga brud Francesca våldtas och blir sedan tvingad att göra samma sak han, så att ingen senare kan säga att det är herrens barn. Hans fru blir inte sig själv efter detta och hon kan inte knyta an till pojken hon föder. Bernat tvivlar inte på att det är hans son, då de båda har samma födelsemärke ovanför ögat som alla män i deras släkt. Francesca tvingas sedan överge sitt hem för att bo på godset och amma herrens egen son. Bernat flyr då med sin lille son till Barcelona, där de har möjlighet att få sin frihet, (om ingen hittar dem innan utsatt tid går ut).

Det är en hemskt eländig start på boken. Jag tycker så synd om Francesca och Bernat. De kunde säkert fått en bra liv tillsammans om de fått en bättre start på sitt äktenskap. Det var verkligen helt sjukt hur herrarna kunde utnyttja börderna hur som helst. Mer elände följer senare i boken. Jag undrar vid flera tillfällen om det någonsin ska bli någon lycka för pojken Arnau, som sedan blir bokens huvudperson. Det klart att det är saker som går bra ibland men det är så mycket som går dåligt också.

Parallellt med Arnaus liv får man följa byggandet av katedralen Santa Maria del Mar. Han blir mycket engagerad i byggandet av den kyrkan då den är folkets kyrka, tillägnad jungfrun. Jungfrun som blir hans mor, då han inte har något minne av sin egen. Man får följa Arnaus resa från fattigdom till makt och rikedom i en tid då kyrkan och kungen hade stor makt, även över de rika.

söndag 26 juli 2015

Kafka på stranden

Foto: adlibris.com/se
Ända sedan jag läste en bok där huvudpersonen läste böcker av Haruki Murakami har jag tänkt att jag ska läsa något av honom. Det har inte blivit av förrän nu, när denna bok valdes av bokcirkeln. Kafka på stranden beskrivs som Haruki Murakamis bästa och konstigaste bok. Eftersom jag inte läst något annat av honom är det omöjligt att säga om det stämmer. Däremot kan jag säga att den var bra, och den var konstig.

Det handlar om en femtonårig kille som rymmer hemifrån. Det handlar också om en gammal man som kan tala med katter. De två verkar inte ha något med varandra att göra men till slut ser man samband och hur de påverkar varandras liv. Det är svårt att beskriva bokens handling utan att börja räkna upp märkliga händelser; som en hel skolklass som unisont förlorar medvetandet på en utflykt i bergen, ett makrillsregn, och hur gubben på KFC-loggan dyker upp.

Killen som kallas sig Kafka har fått en profetia uttalad över sig; en som mycket liknar den Oidipus fick. När han ger sig av hemifrån kunde man ju tro att han försöker undkomma profetian men han bestämmer sig senare för att försöka uppfylla de istället och på så sätt bli av med den. Det är däremot svårt att veta om han lyckas för alla frågor får inte svar och alla teorier kan inte styrkas eller avfärdas.

Boken är lång och jag kände mig inte så hågad att läsa den i början, men ju mer jag läste desto mer drogs jag in i den. Bitvis är den mycket vacker. Den är också filosofiskt och skruvad, och man skulle kanske kunna säga att den har drag av fantasy, fast jag tycker samtidigt inte alls att den känns som en fantasy-bok, (kanske är min definition av genren för snäv...). Även fast alla mina frågor inte får svar så störs jag inte så mycket av det. På något sätt förstår man att detta inte är en sådan bok som kommer att ge svar på alla frågor. Man måste vara beredd på att boken är speciell, men om man tror att man  gillar sådant, eller är beredd att testa så rekommenderar jag boken.