Innan jag dör

Foto: cdon.se

Jag har lyssnat på Innan jag dör av Jenny Downham. Med detta så är det min andra bok detta år om en tonårstjej som är döende i cancer. Det är lika bra att säga det direkt. Denna bok är inte lika fantastisk som The fault in our stars.

Huvudpersonen heter Tessa och hon är 16 år. Hon är döende och skriver därför en lista på saker som hon vill uppleva innan hon dör. Som läsare får man sedan följa med henne i hennes "arbete" med listan.

En del saker på listan har jag full förståelse för, andra inte. Även om jag var döende tror jag inte att jag skulle vilja testa droger t.ex. Fast jag antar att man kan drabbas att en känsla av att vissa saker inte spelar någon roll längre och att man inte behöver tänka på konsekvenser på samma sätt. Fast jag tror ändå inte att droger skulle stå på min lista.

Tessas familj och hennes bästis är bifigurer som man också få följa. Även grannen Adam kommer in i handlingen och förändrar Tessas liv genom kärleken. Jag tycker att det är fint att hon får uppleva det innan hon dör. När jag var yngre tänkte jag att jag inte ville dö utan att ha upplevt vissa saker, som t.ex. kärlek. Idag tänker jag nog att om jag dör så spelar det inte längre någon roll vad jag upplevt och inte. Som död kommer jag troligtvis inte gräma mig över saker jag kan ha missat. När det är över så är det över.

Boken var helt okej, men eftersom jag inte kan låta bli att jämföra den med The fault in our stars så blir helhetsintrycket bara just det, okej.

Synda

Foto: adlibris.com/se

För det mesta brukar jag skriva direkt när jag läst ut en bok, men det har varit mycket att göra denna vecka, så nu har det gått flera dagar sedan jag avslutade Synda av Sylvia Day. Jag köpte den rent impulsivt när jag köpte en annan bok och skulle få en pocket på köpet. Det stod på baksidan att den skulle vara som en blandning mellan Downton Abbey och Fifty shades. Det lät lite lockande tyckte jag. Efter att ha läst den vet jag inte riktigt om jag håller med om  beskrivningen. Den utspelas på 1800-talet så det är historiskt miljö. Karaktärerna har sex, men inte som i Fifty shades så kanske var det mest ett fösäljningsknep efter den succé som de böckerna haft.

Jag gillar denna bok för den är enkel, romantisk underhållning som inte kräver någon ansträngning av mig. Det är bara att sluka och njuta av förvecklingarna som man vet kommer redas ut, (för det gör de alltid i sådana här böcker).

Handlingen kretsar runt Jessica Tarley och Alistair Caulfield som träffades som unga och nu träffas igen många år senare när Jessica blivit änka och ska ta hand om egendomen på Jamaica. De dras till varandra och börjar dela allt under den långa båtresan över Atlanten. De har båda tragiska erfarenheter som ligger kvar ända sedan barndomen, men tillsammans utvecklas de till mognare och tryggare människor tack vare varandras stöd. Om man ska lägga en djupare dimension till resonemanget om en relativt trivial bok så är det hoppfullt och uppmuntrande att läsa om människor som utvecklas och lägger sin osäkerhet och oro bakom sig och går vidare i livet starkare och tryggare.

En bihandling fokuserar på Jessicas syster Hester och hennes destruktiva äktenskap med en man som först verkade fantastiskt trevlig och charmig, men visade sig ha ett mycket mörkare och hemskare beteende när den första förälskelsen lagt sig. Som läsare lider man med Hester, men eftersom det är den typ av bok det är så tvivlade jag aldrig på att det skulle ordna sig även för henne på något sätt.

Jag funderade lite på varför den fått sin titel... Det samhälle som handlingen utspelas i hade många regler och det var mycket som man inte fick göra. Huvudpersonerna väljer att gå sin egen väg och struntar i vad samhället tycker och det kunde kanske tyckas syndigt att göra livsval för sin egen lyckas skull istället för att först tänka på familjens ryckte och societetens förväntningar. Om man gillar romantiska böcker så rekommenderar jag denna.

I capture the caste

Foto: adlibris.com/se

I capture the castle är skriven av Dodie Smith i slutet av 40-talet. Hon är kanske mest känd för att ha skrivit De hundra och en dalmatinerna, men förutom den så är nog denna bok mest känd. Jag hade blivit tipsad om denna bok via en annan bok. Jag hade rätt så höga förväntningar och boken var bra men kanske inte riktigt så fantastisk som den hade beskrivits.

Cassandra är en 17-årig tjej som skriver dagbok om sitt och sin familjs liv. De är mycket fattiga och bor i ett gammalt slott som de hyr på den engelska landsbygden. När ägaren till slottet dör så ärver hans sonson egendomarna. Simon Cotton och hans bror Neil anländer till samma förväntande familj som Mr Bingley i Stolthet och fördom när han kommer till Netherfield. Cassandra påpekar själv att hennes syster Rose och styvmamma Topaz reagerar precis som karaktärerna i Austens roman. Som läsare kan jag även se likheter i hur dessa böcker är skrivna. De har båda ett långsamt berättartempo och det är långa beskrivningar av bara en dags händelser, allt beskrivs i detalj, vad som hänt och vem som sagt vad.

Detta är en välskriven roman om en flickas väg till att bli kvinna. Bokens baksida hade avslöjat att Cassandra skulle få uppleva sin första kärlek och jag undrade vem det skulle bli. Simon och Neil var båda alternativ, men också Stephen som bott hos Cassandras familj största delen av sitt liv. Eftersom Cassandra visade intresse för dem alla så var det inte givet hur det skulle utveckla sig. Rose kärleksliv får också stor plats i boken, liksom faderns författarkarriär som stannat av.

Man kan ju fundera på hur man skulle hantera en sådan fattigdom som Cassandra och hennes familj lever med. Oftast har familjen mycket lite att äta och de har fått sälja allt av värde. Rose vantris verkligen med denna fattigdom och är beredd att göra nästan vad som helst för att förbättra livet för sig själv och familjen. Cassandra däremot verkar inte lida lika mycket av det och hon är inte beredd att kompromissa med vad hon tycker är rätt. Antagligen är olika människor olika bra på att hantera motgångar och hårda tider. Vilken sort man själv är kan man nog inte riktigt veta innan man utsatts för prövningen.

Jag tycker om boken för den behagliga stämningen och de välbeskrivna karaktärerna. Om man tycker att det är okej med ett långsamt tempo så rekommenderar jag boken.