Sekten: Ett reportage om Knutby Filadelfia

Foto: adlibris.com/se

Anna Lindman är journalist och har undersökt vad som hänt i Knutby Filadelfia både för tv och sin bok Sekten: Ett reportage om Knutby Filadelfia. I Uppdrag gransknings program om vad som hände så var det hon som intervjuade de före detta medlemmarna. Jag är övertygad om att det arbetet ligger till grund för boken också. Hon verkar verkligen ha följt dessa människor. I denna bok berättar hon också lite generellt om sekter och sina egna erfarenheter av en destruktiv relation. Allt för att visa att det som hände i Knutby inte är helt unikt. Det kan hända på andra platser, i andra sammanhang, och det liknar också förhållanden med olika typer av misshandel. 

Jag har läst, sett dokumentärer och hört poddar om det som hände I Knutby. Det var alltså inte direkt något nytt vad gäller det som framkom i denna bok. Däremot så var det intressant med förklaringarna om vad som händer i människor som hamnar i en sekt och de mekanismer som sätts igång i sådana sammanhang. Det känns både läskigt och bra att nästan vem som helst kan hamna i en liknande situation. Läskigt för att man inte går säker men bra för att det inte är en särskild sorts svaga människor som är lätta offer. Många av oss skulle kunna bli ett offer. 

Kanske har jag en särskild fascination för Knutby eftersom de kommer från samma samfund som jag tillhör, och jag kommer ihåg att man hörde talas om dem redan som barn. Att jag också är bekant med människor som har släktingar som var med bidrar nog också. Det känns långt bort och nära på samma gång... Fast kanske mest långt borta nu. Närmre när det var mer aktuellt... Trots allt en intressant bok om är inpressad av hur sekter i allmänhet uppstår, men särskilt Knutby.
 

Kelsaren av Portugallien

Foto: adlibris.com/se

Jag har inte tidigare läst Selma Lagerlöfs Kejsaren av Portugallien. I vår ska Västmanlandsteatern sätta upp den och eftersom jag ska gå så bestämde jag mig för att lösa, (eller mer korrekt lyssna på) denna bok.

Jan Andersson gifte sig för att både han och Kattrina båda ville ha ett eget ställe och inte vara dräng och piga för alltid. Jag får uppfattningen att det inte är först och främst kärlek som håller dem samman utan mer ett beslut om att dela livet, (vilket i och för sig också är en form av kärlek). När dottern föds drabbas Jan av en kärlek som han aldrig tidigare upplevt. Han döper flickan till Klara Fina Gulleborg, och far och dotter kommer ha ett alldeles speciellt band. Hon kommer att vara sin fars stolthet och glädje. 

När familjens husbonde dör och hans svärson tar över så anser hans sig äga marken som den lilla stugan står på. Han vill ha betalt om de ska få bo kvar. Han säger också att de står i skuld till handelsmannen i byn. Klara som nu är 17 år erbjuder sig att resa till Stockholm för att tjäna ihop de 200 riksdalerna. När hon åkt försvinner ljuset ut Jans liv. I början hör hon av sig men efter en tid slutar breven komma. När tiden för återbetalningen kommer lyser hon fortfarande med sin frånvaro. Riksdagsmannen i trakten kommer till Jan och Kattrina och berättar att han har fått ett brev från deras dotter om att hon tagit tjänst och fått ut lön i förskott. Nu kan de betala men dottern måste stanna i Stockholm och betala av skulden. Jan blir så deprimerad att han går in en drömvärld där han inbillar sig att Klara är kejsarinna av Portugallien och då måste ju han vara kejsaren. Han slutar arbeta och går runt i trakten med sina kejsarregalier (ärvd hatt och käpp från den förra husbonden och hemmagjorda stjärnor och medaljer). Folket i byn pratar om att Klara hamnat i olycka men Jan tror fullt och fast på att hon är kejsarinna. 

Detta är på många sätt en tragisk historia. Även om det finns komik i Jans uppträdande så tycker jag att det  mest är tragiskt. Jag tycker nog att klara hade kunnat höra av sig till sina stackars föräldrar. Kanske hade henens far då inte sjunkit så djup ner i sina vanföreställningar. Då har man i alla fall avverkat en svensk klassiker, och jag ser fram emot att se teateruppsättningen.