Ronja Rövardotter

Foto: adlibris.com/se

På påsklovet tittade jag på den nya serien om Ronja Rövardotter. Jag hade tidigare inte läst Astrid Lindgrens bok, så jag plockade fram Ronja Rövardotter på Storytel och lyssnade. 

Jag kunde konstatera att den gamla filmen följer boken väldigt bra. Några detaljer fanns dock i boken och hade plockats upp av den nya serien. En hel del är annars tillagt i tv-serien. Jag antar att det är för att ge sammanhang till det som händer. Att man ska få se mer av de människor som rövarna tar ifrån och hur deras liv påverkas av att ha rövarband i skogarna runt sin by. Jag tycker att både den gamla filmen och den nya tv-serien är bra. Boken var också bra, men jag hade nog hoppats på att den skulle ge mig mer om bakrunden till Mattis och Borkas osämja och gärna om hur de träffade sina fruar Lovis och Undis. Boken gav mig dock inte mycket i den vägen, men tv-serien ger lite info som känns trovärdig i sammanhanget.

Jag har verkligen inte läst allt som Astrid Lindgren skrivit, men allt som jag har läst är bra. Denna bok följer som sagt Ronjas uppväxt i en borg i en skog, där hennes far och hans rövarband rövar från förbipasserande köpmän och resande, förutom från det andra rövarbandet. När hon blir bästa vän med Birk Borkason, får deras vänskap växa i hemlighet då deras pappor är ärkefiender. De är ju barn och bestämmer sig för att vara bror och syster. I den gamla filmen påpekar Birks mamma senare att man vet vad som händer med det om några år. Som barn förstod jag inte vad hon menade. Som vuxen kan man se att det är en form av Romeo och Julia-berättelse och det känns rätt så givet att Ronja och Birk kommer bli ett par när de blir äldre. Har man int läst denna bok så är den väl värd att läsa några timmar på. 
 

A court of thornes and roses

Foto: adlibris.com/se

Jag var ju sugen på romantisk fantasy, och hade hört att Sarah J. Maas serier skulle vara bra. Jag ville lyssna på engelska så då blev det A Court of Thorns and Roses. Om just denna serie hade jag läst att den första boken kunde upplevas som seg, men att det blev betydligt bättre i den andra boken. Jag kan bara hålla med om att det var lite segt. Hoppas nu att den andra är bättre.

Feyre är nitton år och gör sitt bästa för att ta hand om sin familj. Hon lovade sin mamma att hon skulle göra det. Nu när mamman är död och pappan har förlorat hela deras förmögenhet p.g.a. otur och dåliga investeringar så är det Feyres självlärda förmåga till jakt som håller familjen vid liv. De två äldre systrarna är inte direkt till någon hjälp, och de har inte ens sett till att Feyre har lärt sig läsa ordentligt. Vid en jakt dödar Feyre en varg, som var på väg att ta hennes byte. Strax därefter kommer ett odjur till deras stuga och säger att hon måste betala priset för att hon dödar vargen, som inte var en riktigt varg. Feyre lämnar sitt hem och följer med Tamlin till hans hem, där hon ska tjäna av straffet för att ha dödat en fe. Tamlin är en av de högsta stående feerna och kan skifta form, men hela hans hov vilar under en förbannelse, som Feyre inte på långt tid kommer förstå vidden av. Att de alla är tvungna att bära masker ser hon ju direkt, men inte förrän allt som hon med tiden lär sig älska är på väg att gå förlorat förstår hon sin del i spelet och vad som egentligen kan vinnas eller förloras. 

Detta är en sorts version av sagan om skönheten och odjuret. Tamlin kan förvandla sig till ett odjur, och när allt står på spel släpper han Feyre för att han börjar älska henne. Precis som i sagan så är det Feyres kärlek som kan befria honom från den förbannelse han lever med. Jag tycker att boken var helt okej, men jag hoppas att det jag läst stämmer och att nästa bok är bättre. 

Jävla karlar

Foto: adlibris.com/se

Andrev Walden fick Augustpriset förra året för sin Jävla karlar. Boken har fått bra kritik och det var mycket positiva omdömen på Storytel. Jag var nog inte i rätt sinnesstämning för denna bok. Jag var sugen på att läsa fantasy, men lyssna på denna bok för att vi ska diskutera den på nästa bokcirkel. Boken var helt okej, men jag var helt enkelt inte så sugen på den. På något sätt fick den mig att tänka på Jonas Gardell, sättet den är skriven på påminner om hur han skriver. Jag brukar gilla Gardell så då borde jag väl varit mer positiv till denna... Tror som sagt att det var fel tillfälle för denna bok.

Andrev berättar om sin barndom utifrån sin mammas karlar. Den första tror han är hans pappa, men det får ha reda på inte är sant. Han är bara pappa till Andrevs småsyskon. Medan fler karlar går in och ut ur deras liv funderar han en hel del på sin egen pappa, som han får för sig är indian. Vissa karlar är på kort visit och andra stannar längre. De flesta är inte speciellt bra för Andrev och hans mamma. Det är en rätt så tragisk barndom som målas upp, berättad ur ett barns perspektiv. Vissa saker förstår alltså läsaren utan att det berättande barnet förstår dem fullt ut. Även om Andrev inte beskriver sin barndom som eländig så tycker jag synd om honom, och även hans mamma, men hon bär ju ett stor ansvar för att det blir som det blir så jag kan inte se henne som bara ett offer. Jag vet inte hur mycket av boken som är sant. Den är skrivit som om författaren skrivit om sitt eget liv, men det är inte en biografi, så jag utgår från att det kan vara dramatiserat för berättelsens skull.

Pages & Co. : Tilly and the lost fairy tales

Foto: adlibris.com/se

I söndags lyssnade jag på Anna James andra bok om Tilly Pages och den magiska bokhandel som hon bor i. Denna andra boks titel är på engelska Tilly and the Lost Fairy Tales. 

Jag tyckte att det var trevligt att Tilly och Oskar denna gång besökte olika klassiska sagor. Ramhandlingen forsätter från förra boken och problemen på "underbiblioteket" fortsätter, när en ny chefsbibliotekarie väljs. Detta vävs samman med denna boks äventyr runt sagor. Tilly och Oskar reser till Paris och bor hos Oskars pappa i december. De kan då umgås med Oskars farmor som är illustratör och även hon en bokvandrare. Att bokvandra i sagor visar sig dock vara precis så komplicerat som Tillys mormor och morfar sagt. Tilly och Oskar behöver använda både mod och list, och hjälp från vuxna, för att kunna rädda sagorna.

Även om detta är böcker för barn så tycker jag att de är trevliga och jag kommer nog fortsätta att lyssna på dem. 

 

Iron flame

Foto: adlibris.com/se

Jag plöjde vidare i Rebecca Yarros andra bok i Empyrean-serie; Iron flame. Denna bok tar vid där den första slutade. Vi får fortsätta att följa Violet och Xander när de kämpar både för sitt förhållande och sitt land. I denna bok kommer många av de sanningar som Violet trott på visa sig vara konstruerade. Hon får kämpa både psykiskt och fysiskt och pressas till bristningsgränser vid flera tillfällen. Hon ifrågasätter sitt förhållande med Xander, sin mammas motiv, sina syskons lojalitet, om hennes vänner kan få veta sanningen utan att direkt hamna i fara m.m.

I denna bok får vi veta mer om Violets andra drake. Bara det att hon har två drakar är speciellt men det kommer nog allt mer visa sig att hennes andra drake är ännu mer betydelsefull än den första, (även fast Tairn är en av de största och mäktigaste). I slutet av boken fick man reda på en del, och även om jag inte hade räknat ut precis hur det låg till så hade jag förstått att Andarna var speciell.

Jag fastnade direkt i den första boken och greppet lossnade inte, så jag bara fortsatta med den andra boken, (som var ännu längre). Nu känns det lite jobbigt att det ännu inte kommit fler böcker i serien och jag kan inte hitta någon information om när det ska göra det. Den enda info jag hittat är att det ska bli en serie på fem böcker och att läsarena kommer få vänta längre på del tre än de behövde göra på del två, (som kom endast sju månader efter del ett).  
 

Fourth wing

Foto: adlibris.com/se

I onsdags fick jag ett tips om att läsa Fourth Wing av Rebecca Yarros, för personen som tipsade mig ville ha någon att diskutera den med. Jag hade precis lyssnat färdigt på min förra bok och började följaktligen redan på torsdag morgon. Jag hann bara med ett kapitel på morgonen, men var redan då fast. Jag ville fortsätta lyssna. Trots att boken var drygt 20 timmar så hade jag lyssnat färdigt strax innan lördag kväll. Detta betyder inte att detta är fantastisk, nyskapande och  speciell litteratur, men jag drogs in i berättelsen och kunde inte släppa taget och denna fantasyhistoria. 

Violet är tjugo år och har hela livet haft planen att följa i sin fars fotspår och bli skrivare. Hennes äldre bror och syster följde i moderns fotspår och och blev drakryttare. När fadern dött bestämmer Violets mor att även hon ska bli drakryttare. Hon har endast kunnat förbereda sig i sex månader. Hon är kortare och svagare än alla andra kadetter. Trots det överlever hon det första provet. Hennes syster har varnat henne för Xaden, en tredjeårselev som är son till den rebelledare som deras mor fick avrättad. Om han får reda på vem Violet är tror systern att han kommer försöka döda henne, som hämnd för sin far. Redan första dagen ser Violet en man som är det vackraste och sexigaste hon någonsin sett. Man behöver inte vara ett geni för att direkt förstå att detta är Xaden. Att Violet sedan lyckas bli vald av den mäktigaste draken känns inte heller överraskande. Det politiska spelet och vad som egentligen låg bakom rebellernas kamp blir däremot överraskningar som jag inte hade räknat ut i förväg. 

Det är många namn att hålla reda på och en del av dem är rätt så konstiga. Jag började lyssna på engelska och övervägde ett tag att gå över till svenska. Jag provade till och med ett kapitel på svenska, men det blev inte lättare för det, snarare tvärtom då de då uttalade en del namn på annat sätt. Det är väl nackdelen med att lyssna, att man inte kan gå tillbaka och kolla vem en viss person är. När jag läste lite om boken kunde jag också konstatera att en del namn stavades helt annorlunda mot vad jag trott efter att endast hört dem. 

Jag gillade verkligen den här boken och jag har redan börjat lyssna på fortsättningen och det är inte utan att det kommer kännas lite plågsamt att sedan vara tvungen att vänta på att en fortsättning ska komma ut. 
 

Pages & Co. : Tilly and the bookwanderers

Foto: adlibris.com/se

Förra året fick min yngsta systerdotter Anna James två första böcker om Tilly i födelsedagspresent. Nu läser hon dem och jag valde att lyssna på den första boken (på engelska): Pages & Co. : Tilly and the bookwanderers. 

11-åriga Tilly bor i London, med sin mormor och morfar, ovanför deras bokhandel. Hon vet inte vem henens pappa är och henens mamma försvann när hon var liten, så henne kommer hon inte ihåg. En dag i bokhandeln möter Tilly Anne från Grönkulla. Senare dyker också Alice (från Underlandet) upp. Hon råkar se sin mormor prata med Elizabeth Bennet och hennes morfar får besök av Sherlock Holmes. När Anne tar med henne och kompisen Oscar till Avonlea måste hennes morföräldrar berätta sanningen. De är bokvandrare. På British Library finns ett "underbibliotek" som håller ordning på Storbritanniens bokvandrare och där har Tillys morfar varit chef. Nu får Tilly också veta vem hennes pappa är och varför hennes mammas handlingar fick hennes morfar att sluta på sitt jobb. Jag som läsare förstår också var Tilly kommer att hitta sin mamma. 

Kul med en bok med så många litterära kopplingar. Den påminner på vissa sätt om en annan bokserie som jag läste för flera år sedan. Där en flicka också förlorat sin mamma, och karaktärer kunde läsas ut från böcker och huvudpersonerna kunde komma in i böcker. Undrar om den varit inspiration till denna författare... Jag tycker detta var en trevlig bok, och det är roligt att min systerdotter gillar den.