Flickan i brevet

Foto: adlibris.com/se

Flickan i brevet är Emily Gunnis debutroman. Jag gillar den, och den överraskade på ett oväntat sätt. Utan att avslöja exakt hur detta blev så kan jag säga att boken gjorde en sorts genreglidning, som jag inte hade förväntat mig. 

I nutid så är Sam journalist med en liten dotter och en man som hon för tillfället bråkat så mycket med att hon och dottern flyttat in hos hennes mormor. Hos sin mormor hittar Sam en bunt brev, som hon blir nyfilen på och börjar läsa. Breven är skrivna på 1950-talet, av en flicka som heter Ivy.

När Ivy blir gravid utan att vara gift övertygar hennes styvfar hennes mamma om att det bästa är att de skickar henne till St Margaret´s, ett hem för flickor som hamnat i olycka. Där ska de bli omhändertagna av nunnorna och de oönskade barnen kan adopteras bort. Det hela låter bättre än vad det är. Flickorna får slita hårt med arbete och de blir tvingade att skriva på papper om att adoptera bort sina barn. Det är hemsk att lyssna till Ivys berättelse om livet på St Margaret´s. Det är rent ut sagt vedervärdigt hur de boende där behandlas. Ivy försöker länge skriva brev till sitt barns pappa, och hon lever länge på hoppet att han ska komma och hämta dem. 

St Margaret´s ska i nutid rivas och Sam får bråttom att ta reda på vad som hände där. Hennes upptäckter kommer att binda ihop Ivys liv med hennes eget och den kända tv-programledaren Kitty.

Även om handlingen i boken inte är helt sann så bygger den på historisk fakta om katolska kyrkans Magdalenatvätterier. När sanningen om dem avslöjades så skakade nyheten England och Irland. Jag förstår varför. Det är som sagt hemsk att höra om de stackars flickorna som fick slava och lämna ifrån sig sina barn. Boken var också spännande, när man fick följa Sams forskande i historien, som också var en kamp mot klockan. 

Jenny

Foto: adlibris.com/se

Jonas Gardells serie om Juha och Jenny avslutas med boken Jenny. Jag bara fortsatte med denna när jag var klar med bok två. Detta är en kort bok, och den fokuserar på vad som hände Jenny i anslutning till skolavslutningen i nian. 

25 år efter den skolavslutningen får Juha ett brev från Jenny som får honom att återvända till Sävbyholm, söka upp sina gamla klasskamrater och försöka få reda på vad de gjorde mot Jenny. 

Detta är på många sätt en hemsk bok. Barn och ungdomar kan vara hemskt grymma. Jenny blir helt vidrigt behandlad under hela sin skolgång och allt kulminerar på en klassfest när de ska sluta nian. Jag ska inte avslöja vad Jenny blir utsatt för, men det är helt vedervärdigt och det gör ont i mig att lyssna på det. Jag undrar om Jenny har kunnat gå vidare efter detta. Jag undrar om detta var spiken i kistan som ödelade henne liv. Slutet på boken ger mig dock hopp. Hopp om att man kan gå vidare efter att det hemskaste redan har hänt. Jonas Gardell är en fantastisk författare och uppläsare! 
 

Ett ufo gör entré

Foto: adlibris.com/se

I Ett ufo gör entré har Jonas Gardell fortsatt berättelsen om Juha och Jenny. Nu går de i nian och grundskolan är snart slut. Juha har slutat att dra skämt hela tiden, som han gjorde på roliga timmen i mellanstadiet. Nu snor han sprit av sina föräldrar och köper cigaretter. Detta kan ha sedan bjuda sina klasskamrater på, så att han får vara med, vara en i gänget. Jenny får inte vara en i gänget. Hon är "äckel-Jenny", och ingen vill vara i närheten av henne. 

Barn kan vara så grymma. På ett sätt förstår man att Juha gör vad han kan för att slipa bli mobbad och få vara med. Samtidigt så sviker han ju sin äldsta vän, Jenny. Hon har dock full förståelse för det. Hon vet ju att ingen vill vara med henne och hon accepterar lugnt att Juha struntar i henne för att få vara med de andra. 

På vårterminen händer något som får Juha att ändra riktning i livet. Han får nog av att gör allt för att passa in med de andra. Han börjar gå sin egen väg, och bryr sig inte längre om vad de andra tycker. Eftersom han gör sin stilförändring med självförtroende så är det många som köper det. Han får dock utstå en hel del eleka kommentarer, och även fysiska påhopp, från folk som inte gillar att han blivit annorlunda och inte längre passar in i mallen för hur man ska vara. Då hejar jag på Juha, även när han blir nedslagen och kallad bög. Jag vill att han ska hitta sig själv och gå sin egen väg. Jag vill även att det ska bli bättre för Jenny, men där är jag inte så hoppfull. 

Jonas Gardell och Jonas Karlsson läser denna bok, mycket bra. Jonas Karlsson läser det som utspelas i nian och Jonas Gardell läser de delar när Juha är vuxen, (det växlar fram och tillbaka). Jag har redan börjat lyssna på den sista delen i serien. Ska snart lyssna färdigt på vad Jenny råkade ut för efter skolavslutningen.

 

Solsystern: Electras bok

Foto: adlibris.com/se

Lucinda Rileys sjätte bok om de sju systrarna heter Solsystern: Electras bok. När hennes pappa har dött får Electra ett brev från honom, precis som sina äldre systrar. Brevet talar om var han hittade henne, innan hon blev adopterad. Alla hennes äldre systrar har följt ledtrådarna i sina brev och hittat sitt ursprung och i vissa fall familjemedlemmar som de nu håller på att lära känna. Electra läser inte sitt brev direkt, hon vet faktiskt inte ens var hon lagt det. Hon har fullt upp med sitt jobb som modell, och super och knarkar för fullt. Jag gillar henne inte direkt i början av boken. Men en person som nästan alltid är full eller hög är nog inte så trevlig i verkligheten heller. 

En kvinna som säger sig vara Electras mormor kontaktar henne. När Electra äntligen läst sitt brev förstå hon att kvinnan talar sanning. Hon inser också att hennes missbruk har spårat ur och låter sig skrivas in på ett behandlingshem. Hennes tid där, och människor hon möter kommer att förändra henne liv. 

Electras mormor berättar om Cecily som under 1900-talets första hälft lämnade sitt privilegierade liv på Manhattan för Kenya i Afrika. Till en början förstår inte Electra hur Cecilys liv hör ihop med hennes eget. Hon har fått höra att hon härstammar från massajprinsessor, och Cecily var en vit, rik kvinna. Allt får så småningom sin förklaring. Ju längre jag läser desto mer indragen blir jag i historien. Ju längre jag läser desto mer tycker jag också om Electra. Hon växer som människa, även om jag inte vet hur trovärdigt det är att en vända på rehab kan få en knarkare att helt byta bana. 
 

Månsystern: Tiggys bok

Foto: adlibris.com/se

Lucinda Rileys Månsystern handlar om den femte systern i den adopterade syskonskaran; Tiggy. Efter faderns död har Tiggy begett sig till Skottland för att jobba som viltvårdare. Hon tar hand om en grupp vildkatter som ska flytta in på marken vid ett gammalt gods. På godsets marker bor en gammal man från Spanien. När Tiggy presenteras för honom känner han genast igen henne och säger att hon ska bege sig till Spanien. Han säger att han kände Tiggys mormor, som var en känd flamencodansös. 

Boken följer även Tiggys mormors mor, mormor och (till viss del) mamma. Just det greppet är lite nytt i serien som tidigare har fokuserat på en person i det förflutna, inte flera. 

Att inte känna sympati för karaktärer som är huvudpersoner tycker jag är jobbigt. Jag vill kunna tycka om dem. Mina känslor för Tiggys mormor Lucia är för det mesta inte så positiva. Trots det så känner jag mig väldigt engagerad och ju längre jag kommer i boken desto mer spännande blir det. Fram mot slutet sträcklyssnar jag för att få veta hur allt hänger ihop.