Foto: adlibris.com/se |
Blenda bestämmer sig för att störta drottningen. Hon tar hjälp av den tysta, osynliga och smarta tjejen LSD (smeknamn för Lena-Stina Dahl) och Hedvigs före detta bästa vän Penny. De tre tjejerna får göra ett grupparbete om Hitler och då kommer Blenda på att de ska använda Hitlers metoder för att vinna över skolan på sin sida. Hon påpekar att Hitlers åsikter naturligtvis var fel men att de kan använda hans sätt att prata till folk m.m. Jag fattar hur hon menar men jag tycker inte riktigt att detta känns bra. Även om Blenda inte är nazist så använder hon sig av en hel del fula metoder och det blir rätt så obehagligt. Speciellt när när hon blir mer och mer maktgalen och tar till mer och mer extrema metoder. Skolan blir av med sin gamla drottning men blir de verkligen så mycket friare?
Boken var lättläst och underhållande men den var inte så bra som jag först trodde. Jag tycker inte att den är speciellt realistisk och som lärare stör jag mig på hur saker och ting går till på skolan, för jag kan inte föreställa mig att det skulle gå till på det sättet på riktigt. Det som jag tycker är bra i boken är alla bikaraktärer och deras relationer. Jag känner mig mer intresserad och engagerad i dem och deras känsloliv än i Blendas maktkamp. Är det bra eller dåligt, att man engagerar sig mer i birollerna än huvudrollen?