fredag 28 oktober 2011

Mossvikenfruar - Chansen

Foto: adlibris.com/se
Den senaste ljudboken jag lyssnat på är Emma Hambergs Mossvikenfruar - Chansen. Bokens titel ska vara en koppling till Jackie Collins bok Hollywoodfruar. När boken börjar så är huvudpersonen gift och bor i en villa i Mossviken, med sin man. Huvudpersonen Anki läste Hollywoodfruar när hon var yngre och reflekterar över att hennes liv i Mossviken är lång ifrån livet i Hollywood, så hon och hennes granne är väl Mossvikenfruar då...

Ankis man Peter och grannen Mats åker på fiskeresa och Anki åker med Mats fru Linda på spa. Efter det kommer det fram att männen varit otrogna med flera tjejer, både på fiskeresan och tidigare, och Anki och Linda drar till Stockholm för att börja ett nytt liv. Jag tycker att det är modigt att bara lämna hela sitt liv och flytta till en ny stad, men ibland kan man ju känna att man inte har något val. Så var det för mig när jag flyttade hit till Västerås. Jag hade aldrig varit i Västerås och kände ingen som bodde här, men jag fick ett jobb och flyttade, för jag tyckte inte att jag hade någon framtid i lilla Degerfors. Jag har aldrig tyckt att jag är speciellt modig, men andra människor har påpekat det modiga i att flytta till en helt okänd stad, så lite modig är jag väl då :) På det viset kan jag känna igen mig själv i huvudpersonen Anki. Hon tycker inte heller att hon är speciellt modig till att börja med. När hon sedan är tvungen att ta tag i sitt liv och bestämma själv hur hon vill leva så gör hon det och det går jättebra. Att komma till en punkt när man känner att man måste bryta upp och gå vidare känner jag också igen mig i, och när man väl bestämt sig så klarar man av det. Då känner man att man kanske är modigare och starkare än man först trodde.

Emma Hamberg läser själv upp sin bok på denna inspelning och det är roligt att lyssna på henne. Hon skriver på ett humoristiskt sätt, som gör det roligt att lyssna. Det är inte speciellt svårt att räkna ut hur det ska gå i boken och jag blev aldrig överraskad direkt. Trots det gillade jag boken. Det var underhållande och ett trevligt tidsfördriv.

söndag 23 oktober 2011

Revolt

Foto: adlibris.com/se
Denna vecka läste jag klart Revolt, som är sista boken i Suzanne Collins trilogi om Hungerspelen.

Jag tyckte att även denna bok var bra, men den är helt klart den sämsta i trilogin. På något sätt tappar historien fart i denna bok. Man kan ju tycka att det skulle vara fartfyllt och spännande nu när folket i distrikten gör revolt mot regimen i huvudstaden, men det tog längre tid att ta sig igenom denna bok och jag hade inte alls samma behov av att hela tiden få veta vad som skulle hända. Det kan ju ha spelat in att jag haft mer att göra och varit stressad för annat, så att läsningen inte direkt legat i fokus, men jag tror inte att det var bara det.

Det känns bra att ha fått veta hur allt slutar, och om man läst första boken tycker jag absolut att man ska läsa hela serien. Till slut kom Katniss fram till vem hon älskar och behöver ha vid sin sida. Det tyckte jag kändes bra :)

Jag hoppas att jag aldrig behöver leva i en land som är i krig. Det är något som ingen människa borde behöva uppleva. Folket i Panems huvudstad flydde för sitt liv när rebellerna kom, och det var mitt i vintern. Det kändes hemskt i boken, men det är ju ännu hemskare att riktiga människor faktiskt har upplevt sådant. Barnen i Panem utnyttjades som lockbete för att fler skulle dö, och det lyckades. Många av de personer som Katniss stod nära dog i detta krig och hon bröt ihop om och om igen. Det är faktiskt märkligt att hennes liv kunde bli så pass normalt som det faktiskt blev till slut.

Så bokens slut kändes ändå hoppfullt. Man kan gå vidare och uppleva lycka trots att man varit med om otroligt hemska saker och blivit illa tilltygad både fysiskt och psykiskt.

tisdag 11 oktober 2011

Fatta eld

Foto: adlibris.com/se
Fatta eld är del två i Suzanne Collins trilogi om Hungerspelen. Den var lika spännande som första boken. När jag väl hade börjat ville jag bara fortsätta läsa. Jag tycker definitivt att man ska läsa första boken innan man läser denna så om du tänker läsa dessa böcker men inte gjort det ännu så kanske du inte ska läsa detta inlägg, om du inte vill veta vad som händer i förväg.

Regimen i Panem tar nya tag för att visa sin makt, genom att för första gången låta gamla vinnare av Hungerspelen tävla igen. Detta betyder att Katniss och Peeta än en gång hamnar i denna dödliga karusell. Jag imponeras över att de inte ger upp, trots att deras motståndare bara är tidigare vinnare. De inser ju att oddsen att de ska överleva en gång till är nästan obefintlig, men ändå ger de allt utan att ge upp. Det kallar jag kämpaglöd! Jag hoppas att jag skulle kunna vara så envis, modig och ihärdig som Katniss är om jag skulle hamna i en krissituation, men det är ju svårt att veta eftersom vi bor i en så privilegierad värld där vi inte utsätts för naturkatastrofer, krig eller liknande.

Jag undrar om jag skulle ansluta mig till en motståndsrörelse om jag var emot regimen här...? Det är i vilket fall i den riktningen som som handlingen i boken går. Folken i distrikten börjar göra uppror mot regimen och sista boken handlar nog om revolutionen. Tittar man på historien så har ju folk i olika tider och länder gjort uppror när de varit tillräckligt missnöjda med hur deras land styrs så kanske att även vi i privilegierade Sverige skulle kunna göra revolution om vår livssituation var annorlunda.

En sak som jag funderat en del på när jag läst dessa böcker är hur det ska gå för Katniss med kärleken. Hennes medtävlare Peeta avslöjade att han varit kär i henne sedan de började skolan, vilket alltså är ca 11 år. Samtidigt har hon sin bästa vän Gale, som också är kär i henne. Hon verkar inte veta vem hon älskar. Hon hade aldrig tänkt gifta sig, men jag tror att hon har börjat ändra sig på den punkten. Problemet är bara att vem hon än väljer så kommer någon att bli ensam och ledsen. Katniss har nog mer gemensamt med Gale, men Peeta kan nog komplettera henne bättre. Så vem blir det? Just nu lutar jag åt att tro lite mer på Gale... fast det är ju inte omöjligt att han skulle kunna bli dödad i revolutionen... I vilket falls som helst så hoppas jag att Katniss kan komma fram till vad hon själv vill och vara säker på det, för det måste vara oerhört svårt att inte riktigt veta själv.

Nu ser jag fram mot att läsa sista och avslutande delen i denna trilogi :)

måndag 10 oktober 2011

Broarna i Madison County

Foto: adlibris.com/se
På senare år har jag börjat gilla ljudböcker. Jag tycker om att kunna lyssna på en bok när jag cyklar till jobbet eller sitter på bussen hem till mina föräldrar.

Nu i helgen åkte jag hem till mina föräldrar i Degerfors och då lyssnade jag klart på min senaste ljudbok: Broarna i Madison County, av Robert James Waller.

Boken handlar om fotografen Robert Kincaid och hemmafrun Francesca Johnson och utspelas i Madison County i Iowa, USA. Francescas man och barn är bortresta en vecka och då, när hon är ensam hemma, kommer Robert Kincaid förbi och frågar om vägen till en av de övertäckta broarna i området. Han är fotograf för National Geographic och håller på med ett repotage om de övertäckta broarna.

Francesca och Robert känner sig genast dragna till varandra och de tillbringar fyra dagar tillsammans som förändrar dem för alltid. Även fast ingen av dem upplevt en kärlek som denna förut så väljer Francesca att stanna hos sin familj och hon och Robert träffas aldrig igen.

På ett sätt så händer det inte så mycket i boken. Många människor skulle nog tycka att den är lite tråkig. På ett annat sätt kan jag inte låta bli att fascineras av Francescas och Roberts kärlekshistoria. Tänk att hitta en sådan kärlek och ge upp den. Jag önskar verkligen att alla som kan hitta det som de hittade kan få njuta av det resten av livet. Undrar hur många som skulle ge upp den stora kärleken för sin familjs skull? Jag har verkligen ingen aning om hur jag skulle göra... men jag har ju ingen egen familj än. Jag hoppas att jag kan få hitta den stora kärleken först, så att jag kan få skaffa familj med honom :)

Gillar man lågmälda, långsamma kärlekshistorier så rekommenderar jag denna bok. Vill man att det ska hända saker hela tiden, så att det blir lite mer spänning och dynamik i berättelsen så ska man nog läsa något annat.


onsdag 5 oktober 2011

Hungerspelen

Foto: adlibris.com/se
I lördags morse började jag läsa en bok som heter Hungerspelen och är skriven av Suzanne Collins. På söndag kväll hade jag läst ut den. Den var otroligt spännande och jag ville inte lägga den ifrån mig.

Bokens handling utspelar sig någon gång i framtiden, i Nordamerika. Landet är uppdelat i distrikt som styrs av en huvudstad. För många år sedan var det uppror och för att huvudstaden ska behålla sitt järngrepp om distrikten så anordnar de Hungerspelen varje år. Hungerspelen är en tävling som direktsänds i tv. I varje distrikt lottas en kille och en tjej mellan 12 och 18 år ut för att delta. När deltagarna släpps ut på tävlingsarenan så finns inga regler mer. Tävlingen tar slut när endast en person är levande kvar.

Är detta framtidens dokusåpa? Redan nu är dokusåpor populära tv-program, så att det i framtiden kan bli så extremt som i boken tycker jag inte känns omöjligt. Fast jag hoppas ju att mänskligheten inte ska gå i den riktningen. Upplägget med direktsändningen fick mig att tänka på filmen Truman show, där Trumans liv filmas och direktsänds. Skillnad är han inte vet att han filmas och att alla andra människor är skådespelare. I Hungerspelen så vet alla precis vad det rör sig om, och de tänker på hur de kommer att framstå för tittarna. Det är viktigt att skaffa sig supportrar för då kan de få sponsorer som kan skicka gåvor och hjälp till dem.

Det är naturligtvis otroligt hemskt att ungdomar ska behöva dö i en tävling som de inte kan välja att inte vara med i. Om deras namn dras i lottdragningen så kan de inte vägra. Enda sättet att slippa vara med är om någon annan anmäler sig frivillig och tar ens plats. Det är på detta sätt som bokens huvudperson Katniss hamnar i tävlingen. När hennes lillasyster lottas fram som deltagare tar Katniss hennes plats. Jag kan förstå hennes vilja att skydda sin lillasyster. Som systrar kan man stå varandra väldigt nära och då vill man ju göra allt för att skydda den andra. Samtidigt är det ju svårt att veta om man skulle offra sitt liv, men jag vill tro att jag skulle göra det för min syster.

Det samhällssystem som råder i Panem (som landet kallas) kan man se som en kritik mot alla samhällssystem som inte är demokratiska. Invånarna i distrikten har inget att säga till om. De får inte resa fritt, utan är instängda i sitt distrikt. De måste arbeta med det som är disktriktets uppgift. Distrikt 12, där Katniss bor, är det fattigaste distriktet och där jobbar man med kolbrytning. Det betyder att de flesta människorna där jobbar i gruvorna. Vi som lever i Sverige och själva kan välja vad vi vill göra med våra liv kan nog inte föreställa oss hur det är att vara så begränsad i sina livsval. Tänk att få svälta utan att ha några direkta möjligheter att förbättra sin situation. Livet ser ju faktiskt ut så för människor i vissa delar av världen även idag. Vad gör vi åt det? Vi som har det så otroligt mycket bättre...

Boken blir som mest spännande när deltagarna i Hungerspelen blir utsläppta på arenan. Då ville jag verkligen inte sluta läsa. Vem skulle dö härnäst och vem skulle vara dråparen? Hur skulle Katniss klara sig? Jag tänker inte avslöja hur det går för jag vill verkligen rekommendera denna bok. Läs den!

tisdag 4 oktober 2011

One day

Foto: adlibris.com/se
Förra veckan läste jag ut en bok som heter One day av David Nicholls.

Detta är en lite speciell bok. Som läsaren får man nämligen följa Dexter och Emma under 20 år, men bara 15 juli. Varje gång det blir nytt kapitel har det alltså gått ett år. Man kan ju tänka sig att det ska göra boken väldigt episodisk, men det fungerar faktiskt bra.

Redan tidigt i boken trodde jag att Emma hade blivit kär i Dexter. Eftersom han är en kille som bara vill leva livet utan att ta något på allvar, (det gäller också förhållanden), så tror jag att Emma vägrar erkänna ens för sig själv att hon är kär i Dexter. Istället blir de vänner och hon ser flickvännerna avlösa varandra i hans liv. Jag imponeras av att hon kan fortsätta år efter år och bara vara hans vän och aldrig visa att hon egentligen vill mer. Jag är inte så säker på att jag skulle klara av att leva så. Under åren händer det att Dexter tycker att de borde ha en fling och se vart det leder, men detta avstyr Emma. Det kan jag däremot förstå. Jag skulle inte heller vilja ha en fling med en kille jag egentligen älskar om jag inte hade några bevis på att han kände på samma sätt.

Jag kan tycka att det är tragiskt att det tar så otroligt många år innan Dexter och Emma är på samma våglängd och inser att de är gjorda för varandra. Tänk att känna en person i över 15 år innan man blir ihop med den... Jag skulle nog fråga mig själv vad vi hade gjort med alla år. Vad hade hänt om man insett det tidigare?

Denna bok gjorde mig både glad och ledsen. Ibland var jag djupt bekymrad över Dexter och hur han levde sitt liv. När han var ensam hemma med sin lilla dotter (hon var ungefär 1 år tror jag) och drack sig full så blev jag riktigt illa berörd. Boken gav mig också hopp. Hopp om att det aldrig är för sent. Samtidigt måste man vara tacksam för det man har och njuta av det så länge det varar, för inget vara för evigt.

Nästa vecka har filmatiseringen av denna bok biopremiär. Jag hoppas att filmen har fångat boken på ett bra sätt. Boken finns naturligtvis även på svenska och heter då En dag.