 |
| Foto: adlibris.com/se |
Detta är en lite speciell bok. Som läsaren får man nämligen följa Dexter och Emma under 20 år, men bara 15 juli. Varje gång det blir nytt kapitel har det alltså gått ett år. Man kan ju tänka sig att det ska göra boken väldigt episodisk, men det fungerar faktiskt bra.
Redan tidigt i boken trodde jag att Emma hade blivit kär i Dexter. Eftersom han är en kille som bara vill leva livet utan att ta något på allvar, (det gäller också förhållanden), så tror jag att Emma vägrar erkänna ens för sig själv att hon är kär i Dexter. Istället blir de vänner och hon ser flickvännerna avlösa varandra i hans liv. Jag imponeras av att hon kan fortsätta år efter år och bara vara hans vän och aldrig visa att hon egentligen vill mer. Jag är inte så säker på att jag skulle klara av att leva så. Under åren händer det att Dexter tycker att de borde ha en fling och se vart det leder, men detta avstyr Emma. Det kan jag däremot förstå. Jag skulle inte heller vilja ha en fling med en kille jag egentligen älskar om jag inte hade några bevis på att han kände på samma sätt.
Jag kan tycka att det är tragiskt att det tar så otroligt många år innan Dexter och Emma är på samma våglängd och inser att de är gjorda för varandra. Tänk att känna en person i över 15 år innan man blir ihop med den... Jag skulle nog fråga mig själv vad vi hade gjort med alla år. Vad hade hänt om man insett det tidigare?
Denna bok gjorde mig både glad och ledsen. Ibland var jag djupt bekymrad över Dexter och hur han levde sitt liv. När han var ensam hemma med sin lilla dotter (hon var ungefär 1 år tror jag) och drack sig full så blev jag riktigt illa berörd. Boken gav mig också hopp. Hopp om att det aldrig är för sent. Samtidigt måste man vara tacksam för det man har och njuta av det så länge det varar, för inget vara för evigt.
Nästa vecka har filmatiseringen av denna bok biopremiär. Jag hoppas att filmen har fångat boken på ett bra sätt. Boken finns naturligtvis även på svenska och heter då En dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar